"24 timmar för Herren" "24 timmar för Herren" 

"24 timmar för Herren". Msgr Fisichella: Förlåtelsen är kärlekstecknet

Vid den allmänna audiensen i onsdags påminde påven Franciskus om firandet av försoningens sakrament “24 timmar för Herren” som inleds idag fredag 29 mars. Firandet organiseras av Påvliga rådet för ny evangelisation och dess ordförande ärkebiskop Rino Fisichella berättar för Vatican News om dess betydelse.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

“Vad det skulle vara betydelsefullt om även våra kyrkor vid detta särskilda tillfälle vore öppna länge, för bön om Guds barmhärtighet och att ta emot den i försoningens sakrament”. Med dessa ord, vid slutet av den allmänna audiensen i onsdags, påminde påven om “24 timmar med Herren” som hålls för sjätte året i rad på initiativ av Påvliga rådet för ny evangelisation och som öppnas idag, fredag 29 mars kl 17 i Peterskyrkan.

Förlåtelse, kärlekens kulmen

Firandet sker med bön och reflektion och bär mottot “Inte heller jag dömer dig” (Joh 8:11). Msgr Fisichella berättar för Vatican News att detta handlar om att ingen möter en domare i Gud, utan snarare en mottagande far som tröstar och visar vägen mot förnyelse.

Under denna dag, som präglas av eukaristisk tillbedjan, reflektion och personlig omvändelse, inbjuds vi att kontemplera Jesus, som erbjuder sin oändliga barmhärtighet för nåd och nytt liv. Msgr Fisichella understryker att det behövs förlåtelse i världen, för att förlåtelse är kärlekstecknet. Om vi inte hade förlåtelsens dimension skulle även kärlekens dimension bli mindre - ingen av oss är prefekt.

“Inte heller jag dömer dig”

Mottot “Inte heller jag dömer dig” handlar alltså om att vi finner en tröstande och tillrättavisande far i Gud och inte en domare. Förra året firandes ”24 timmar med Herren” också i fängelser och msgr Fisichella säger att förlåtelse alltid behövs. Vi alla vet att vi till syvene och sist behöver bli förlåtna och själva hjälpa andra. När man är kärleksfull, tar man inte bara på sig skulden, utan man är även öppen för att se till att den man älskar kan återgå i det gemensamma och fullkomliga livet.

I sitt apostoliska brev “Misericordia et misera” betonar påven just att försoningens sakrament måste återfå sin centrala roll i det kristna livet. Msgr Fisichella förklarar: ”Det betyder att där vi har glömt bort biktens sakrament har vi glömt bort lite av vår mänsklighet och oss själva. Att på nytt sätta det i centrum för Kyrkans pastorala liv … betyder att bli medvetna om vilka vi verkligen är och det som är kärnan och centrumet i det evangeliska budskapet … “Omvänd er och tro” (Mark 1:15) – ändra livet och var säker på att alltid stå inför Guds kärlek”.

“För att återgå till vad barmhärtighet verkligen betyder påminner han slutligen om att det inte ska missförstås som en motsats till rättvisa, utan att det handlar om ett första trappsteg mot tröst, deltagande och förlåtelse.”

Det är nu tre år sedan vi firade Barmhärtighetens jubelår och msgr Fisichella säger att man nu allt oftare talar just om barmhärtighet. Han passar här på att berätta att Världskongressen om barmhärtighet kommer att firas nästa år 2020 på Samoaöarna. För att återgå till vad barmhärtighet verkligen betyder påminner han slutligen om att det inte ska missförstås som en motsats till rättvisa, utan att det handlar om ett första trappsteg mot tröst, deltagande och förlåtelse.
 

29 mars 2019, 09:42