Synodsfäderna: En nådefull månad

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Biskopssynodens femtonde ordinarie generalförsamling på temat “Unga, tro och urskiljning av kallelser” går mot sitt slut. På morgonen lördagen 27 oktober möts biskoparna för uppläsning av slutrapporten och på eftermiddagen omröstning om densamma och det hela avslutas med sång, Te Deum. Slutdokumentet presenteras sedan officiellt vid presskonferensen kl 19.30. Söndagen 28 oktober firas mässan i Peterskyrkan som avslutning på synoden och kl 12 ber påven angelusbönen med de samlade på Petersplatsen och då sprids även synodsfädernas Brev till de unga.

En nådefull tid

Under fredagens presskonferens sa både kardinal Christoph Schönborn från Österrike och Irlands primas Eamon Martin att synoden har varit en nådefull tid. Kardinalen berättade att han var orolig för att lämna sitt stift i Wien så länge då han kallades till synoden, men att han nu inser att detta var en stor erfarenhet för biskoparna att tillsammans lyssna på och föra samtal med de unga. Han sa att de under synoden har fått tillfälle att höra mer om de ungas erfarenheter och livssituationer och la till att det inte finns någon annan ledargrupp i världen som i en månad tar sig tid att lyssna empatiskt och helt uppmärksamt på de unga. Man har inte fokuserat på att ge svar under synoden utan att uppmärksamma de ungas drömmar och visioner. Det har varit en mycket fin atmosfär i sann gemenskap med många skratt, berättade han vidare och betonade att han efter denna månad kommer att vara mer beslutsam i sin missionsanda just på grund av de ungas mod och iver.

Närmare de unga

Ärkebiskop Martin höll med om att detta har varit en nådefull månad. Han var skeptiskt till denna synod innan han anlände till Vatikanen för en månad sedan. På Irland har de kontakt med de unga men har inte lyckats göra något bra av det, sa han och berättade att synoden har gett honom idéer hur man kan komma de unga närmare - gemenskapen under synoden med påven, biskoparna och de unga var en sann nåd.

Ärkebiskop Anthony Muheria från Kenya sa å sin sida att synoden har varit en fantastisk erfarenhet för kyrkans universialitet, mångfald och kollegialitet. Han sa att synoden har varit som en eld som har tagit fart i biskoparnas längtan att engagera unga och på det sättet ge kyrkan nytt liv.

Kyrkan måste föreslå en motkultur

Ärkebiskop Martin sa sedan att man under denna synod inte har talat om särskilda doktrinära frågor. Den första veckan samlade biskoparna information om det som de unga utsätts för som fattigdom, människohandel, migration, om unga som tappar bort sig, ökningen av depression, psykisk ohälsa och de ungas längtan efter en stabil referenspunkt. Ärkebiskopen sa att synodsbiskoparna har insett vikten av att kyrkan erbjuder en motkultur i en värld där de unga upplever att de kvävs och drunknar. Han sa att kyrkan ger människor hopp och hjälper dem att hålla fast vid livet och att leva passionerat. Kyrkan får absolut inte jaga det som är på modet, utan måste orädd stå emot det världsliga som samhället erbjuder, sa han.

Framtidens utmaning

Ärkebiskop Muheria sa att biskoparnas utmaning nu är att bära facklan vidare till de unga och hjälpa dem att ta itu med svårigheter för att uppnå sina mål. Han påminde om att de flesta katolska unga lever i Asien och Afrika och att synoden måste ha kontakt med dem, trots deras särskilda svårigheter. De unga måste involveras i den samtida kyrkan. De finns redan representerade i politik, utbildning, regeringar och lagsystem och kyrkan måste engagera dem så att de kan omvandla samhället på de platser där de arbetar och engagerar sig.

Ärkebiskop Martin sa att han har sett att de unga själva evangeliserar och att han måste ta mer kontakt med dem så att de kan bli missionerande lärjungar. Han sa att han nu ser att han inte har varit nog engagerad i de unga tidigare och att han ska ge sitt stift ett nytt ansikte.

Erduin Alberto Ortega Leal från Kuba sa att kyrkan verkligen försöker att hjälpa de unga att hitta svar men att kyrkan i framtiden även måste engagera sig aktivt i alla folk. Han sa att kyrkans folk ibland inte förstår sina tidigare misstag, men att han upplever att det nu, tack vare synoden, finns en större förståelse.