Påven på Alla Helgons dag: Saligprisningarna visar vägen till helighet och glädje

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus riktade sina tankar till de många pilgrimerna som hade samlats på Petersplatsen för måndagens Angelus på Alla Helgons högtid och fokuserade sina tankar på dagens liturgi som lyfter fram saligprisningarna, den väg som de heliga följer och som leder till Guds rike och till sann glädje – och som visar sig i ödmjukhet, medlidande, mildhet, rättvisa och fred. Påven talade om två aspekter av detta sätt att leva på: glädje och profetia.

Ingen helighet utan glädje

Jesus inleder saligprisningarna med ordet "saliga", som betyder stor glädje, den "glada upptäckten att vara Guds älskade söner och döttrar", underströk påven och sa att detta är en gåva vi får när Gud kommer för att "ta sin boning i våra liv". " och därav "är vi saliga". En kristens glädje är därför inte ett förbigående ögonblick av lycka eller optimism, utan grundad i vissheten om att möta livets alla situationer under "Guds kärleksfulla blick" och hämta mod och styrka från det.

Helgonen är stora vittnen om detta: att trots många vedermödor, ändå alltid vittna om glädjen att vara älskade och upprätthållna av Gud. Utan glädje, konstaterade påven, riskerar tron att bli "stel och förtryckande". Vi bör fråga oss om vi utstrålar glädje i våra liv, eller om vi har ett "begravningsansikte", sa påven och betonade att "det finns ingen helighet utan glädje".

Profetiska vittnen i våra liv

Den andra dimensionen som påven betonade är "profetior". Saligprisningarna handlar om de fattiga, de förföljda och dem som törstar efter rättvisa. Det är ett budskap som går emot det världsliga receptet på lycka som är fokuserat på att söka rikedomar, makt och berömmelse. Jesus säger istället att "livets verkliga fullhet uppnås genom att följa honom, och genom att omsätta hans ord i praktiken", sa påven, och detta kräver att vi ser att vi inte är något utan Gud och måste ge plats för honom i våra liv för att verkligen kunna hitta den sanna glädjen.

Profetia om en ny mänsklighet

Avslutningsvis sammanfattade påven hur saligprisningarna återspeglar "profetian om en ny mänsklighet" och ett nytt sätt att leva våra liv på, genom att göra oss små och sätta all vår tillit till Gud. Allt detta medför det saligprisningarna kräver: ödmjukhet istället för makt, barmhärtighet istället för själviskhet, arbete för rättvisa och fred istället för främjandet av eller medverkan till orättvisa och ojämlikhet. Med Guds hjälp, sa påven, är helighet att acceptera och genomföra "denna profetia som revolutionerar världen".

Vi bör fråga oss själva hur mycket vi vittnar om Jesu profetia, tillade han, eller om vi helt enkelt söker livets bekvämligheter och världsliga stil.

Påven Franciskus bad att den saliga jungfru Maria, vars saliga själ med glädje upphöjde Herren, ska hjälpa oss att följa saligprisningarnas väg, helgonens väg.