Påven: Vi behöver hopp och en kursändring

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Ett samhälle och en planet där folk alltid är i rörelse och lyssnar på andras rop, ändrar kurs om det behövs och anpassar sig till situationer för en bättre värld och det gemensamma goda – om detta ber påven Franciskus i sitt budskap till den 49:e sociala veckan för Italiens katoliker 21-24 oktober i Taranto i södra Italien. Temat för veckan är “Planeten vi hoppas på. Miljö, arbete och framtid. Allt hör samman”.

Omvändelse

Med anledning av hälsokrisen och den sociala kris som har uppkommit av pandemin säger påven: "Vi kan inte resignera och stå vid fönstret och titta på. Vi kan inte förbli likgiltiga eller apatiska och inte ta ansvar för andra och för samhället. Vi är kallade att vara surdegen som jäser degen”.

Pandemin har också brutit illusionen att vi är allsmäktiga och kan trampa ner de områden vi bor i och dess miljön. Påven efterlyser en ekologisk omvändelse och i synnerhet en omvändelse av samhället. Han ber den sociala veckans deltagare att vara öppna för den helige Ande och lyssna till de fattigas lidande, de sista, familjerna som är trötta på att leva på förorenade, exploaterade och utbrända platser, som är förstörda av korruption och nedbrytning. Påven ger sina lyssnare tre ”vägmärken” för en hoppets väg.

Se dem vi möter

Det första "vägmärket" är att vara uppmärksamma på förtvivlade personer som vi möter längs vår väg, till exempel unga människor som tvingas lämna sina hemländer och som är arbetslösa eller som utnyttjas: kvinnor som på grund av pandemin är arbetslösa eller som tvingas välja mellan moderskap och arbete; arbetare utan möjligheter; fattiga och migranter som inte välkomnas och integreras; äldre som är övergivna och ensamma; familjer som är offer för utpressning, hasardspel och korruption; företagare som misshandlas av maffian; eller samhällen som har förstörts av bränder. Även många sjuka, såväl vuxna som barn, och arbetare som tvingas utföra hårt eller omoraliskt arbete lever under osäkra förhållanden, lägger påven till och säger att vi inte får förbli likgiltiga inför våra korsfästa bröder och systrar som väntar på uppståndelse. Han ber för att den helige Ande ska inspirera dem alla att göra allt för att dessa medmänniskors drömmar ska förverkligas.

Alltid på väg

Det andra “vägmärket” som påven ger är att aldrig stanna upp, för att Guds kärlek aldrig är statisk. “Låt oss inte stanna inne i sakristiorna eller skapa elitistiska grupper som isolerar sig och stänger in sig”. Han säger att kristna inte bör begränsa sig till att bara fördöma ondskan utan att ta ansvar för att skapa nätverk för frälsning. “Teknologisk och ekonomisk utveckling som inte går mot en bättre värld och en integrerat högre livskvalitet kan inte betraktas som framsteg” understryker påven och betonar att vi inte ska vara "rädda för att anmäla och motsätta oss olaglighet och för att så den goda säden.

Ändra kurs för det gemensamma goda

Påvens tredje “vägmärke” är plikten att ändra kurs. “Hoppet inbjuder oss att se att vi alltid kan ändra kurs och göra något för att lösa problemen”.  Vad som behövs är en djupgående omvändelse som inte bara rör ekologin vad gäller miljön, utan även den mänskliga ekologin. Kursändringen blir ett faktum endast om vi vet hur man formar samveten att inte söka enkla lösningar, utan varaktiga förändringsprocesser till förmån för de yngre generationerna. Detta, säger påven, hjälper oss att skapa den planet vi hoppas på: en planet där dialog och fred ska leda till en ny dag, där arbete ger personen värdighet och skyddar skapelsen och där kulturellt avlägsna världar strålar samman besjälade med en gemensam omtanke om det gemensamma goda.