Tre nya vördnadsvärda: en mamma en gudsvigd lekman och en franciskan

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Tre personer med olika liv som dock gemensamt präglas av att överlämna sig till Guds kärlek, av tillit till hans barmhärtighet och hoppet om hans förlåtelse. Detta kännetecknar de nya vördnadsvärda Guds tjänare som vars heroiska dygder påven godkände under den privata audiensen med kardinal Marcello Semeraro, Helgonkongregationens prefekt, och så offentliggjorde dekreten om Enrichetta Beltrame Quattrocchis, Placido Corteses och Maria Cristina Cella Mocellins heroiska dygder.

"Riccardo, en gåva till oss"

Historien om en mamma som påminner om Gianna Beretta Molla och Chiara Corbella Petrillo. Maria Cristina Cella Mocellin, föddes den 18 augusti 1969 i Cinisello Balsamo, nära Milano. När hon växte upp inledde ho sin kallelseurskiljning hos salesiansystrarna Maria de kristnas hjälp’s döttrar. Mötet med Carlo när hon var 16 år fick henne att förstå att hon var kallad till äktenskap. Två år senare upptäckte man ett sarkom på vänster ben, men hon går trots behandlingarna ut gymnasiet och gifter sig med Carlo 1991. Paret fick två barn men när Maria Cristina upptäcker att hon är gravid med sitt tredje barnet, sjukdomen återkommer. Hon väljer då att fortsätta graviditeten och genomgå de behandlingar som inte utsätter hennes barns liv för fara. I ett brev berättar hon om dessa ögonblick för Riccardo, hennes tredje son:

”Jag motsatte mig med all kraft att ge upp dig, så starkt att läkaren redan förstod och inte sa något annat. Riccardo, du är en gåva till oss. Det var den kvällen, i bilen på väg hem från sjukhuset, som du sparkade för första gången. Det verkade som om du sa till mig "tack mamma, du älskar mig!". Och hur skulle vi inte välja dig? Du är dyrbar, och när jag ser på dig och ser hur vacker, livlig och fin du är, finns det inte något lidande i världen som inte är värt att bära ett barn för.

Maria Cristina dog 26 år gammal, viss av Faderns kärlek, trogen honom i hans plan.

Ett liv i Guds kärlek

Nio år efter hennes död i Rom erkänner kyrkan Enrica Beltrame Quattrocchis heroiska dygder. Hon är den yngsta dottern till de saliga Maria och Luigi Beltrame Quattrocchi.

Enrica ville följa sina syskon i det gudsvigda livet: Don Tarcisio, hennes syster Cecilia, som var benediktin och trappistpater Don Paolino, men hennes öde var annorlunda, hennes kallelse var att ta hand om sina äldre föräldrar. Hon engagerade sig i volontärarbete och undervisade. Från 1976 var hon intendent vid ministeriet för kultur- och miljöarv. Hennes liv präglades av olika sjukdomar, av ekonomiska svårigheter men framför allt av bön, av daglig deltagande i mässan. Under de senaste åren ägnade hon sin tid till att hjälpa par i kris. Guds kärlek var det som drev henne i livet.

Välgörenhetens och ordets man

De framträdande egenskaperna hos franciskanen Placido Cortese var förmågan att helt hänge sig. Tålmodig, enkel, redo att ta sig an svåra situationer som de som präglade de sista åren av hans liv. Född den 7 mars 1907 i Cherso (nu i Kroatien). 1930 blev han präst, utförde sin tjänst i basilikan vigd till Sankt Antonius i Padua och några år senare blev han chef för tidningen "Il Messaggero di Sant’Antonio".

Under andra världskriget, på uppdrag av den apostoliska nuntien i Italien, msgr. Francesco Borgongini Duca, hjälpte han kroatiska och slovenska fängslade i italienska koncentrationsläger, särskilt i Chiesanuova, nära Padua. Hans outtröttliga åtagande, efter vapenstilleståndet 1943, att underlätta tidigare allierade fångar, judars och andra förföljdas flykt från nazisterna. Hans engagemang tolkades av tyskarna som en politisk aktivitet och det ledde till hans avrättning. Den 8 oktober 1944, lockades han ut från basilikan Sankt Antonio, som var ett extraterritoriellt område, och fördes till SS-kasernen i Trieste där han dog efter att kraftig tortyr.