Påven efter operationen: "Tanken att avgå har aldrig gått genom mitt huvud"

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Från operationen, som han genomgick den 4 juli på sjukhuset Gemelli och hans nuvarande hälsotillstånd, till krisen i Afghanistan och oro för befolkningen. Vidare till dialogen med Kina, synpunkten om dödshjälp och abort, båda symbolerna för den "slitochsläng-kulturen" som han alltid har fördömt, rättegången i Vatikanen och slutligen utmaningarna under hans pontifikat, som reformen av kurian och kampen mot korruption och pedofili. Ett pontifikat som, i motsats till påstådda rykten i medier, inte väntas sluta tidigare: "Det har aldrig gått genom mitt huvud att avgå".

Intervjun som påven Franciskus beviljade Radio Cope, den spanska biskopskonferensens kanal, förra helgen, varar en och en halv timme. Detta är den första intervjun efter att ha opererats för divertikulit, och den första till en radio i Spanien.

Påvens hälsotillstånd

I intervjun med journalisten Carlos Herrera, i Casa Santa Marta, tar påven upp alla aktuella frågor och viker inte från de mest personliga.

På den första frågan: ”Hur mår du?” svarar påven med ett leende ”Jag lever fortfarande”. Och han säger att det var en av Vatikanens sjukskötare som "räddade hans liv":

"En man med över 30 års erfarenhet", som insisterade på operation: "Han räddade mitt liv! Han sa till mig: 'Du måste opereras' ". Och detta, trots motsatta uppfattningar som istället föreslog antibiotika. Sjukskötarens insisterande visade sig vara rätt, med tanke på att ingreppet avslöjade att en del av tarmen var nekrotisk. Nu, efter operationen, berättar påven att "har jag 33 centimeter mindre tarm". Vilket dock inte hindrar honom från att leva ett "helt normalt" liv.

"Jag kan äta allt" och, när jag tar "tillräckliga läkemedel", håller jag mitt fulla schema. En agenda som inkluderar resan till Slovakien och Ungern den 12-15 september, den 34:e apostoliska resan under hans pontifikat.

"Avgång? Det har aldrig gått genom mitt huvud"

Påven förnekar, apropå sin hälsa, kategoriskt spekulationerna i vissa italienska och argentinska tidningar om en eventuell avgång. På frågan svarar påven: "Det har aldrig gått genom mitt huvud... jag vet inte var de fick idén att jag skulle avgå ifrån!".

Med en viss av ironi förklarar påven att han blev medveten om spekulationerna långt efter. ”Jag läser endast en av Roms tidningar som hastigast på morgonen. Jag tittar inte på tv. Jag får mer eller mindre en daglig nyhetsrapport, men jag upptäckte mycket senare, att det var något som handlade om min avgång. När en påve är sjuk finns det alltid en vind eller en orkan av konklav".

Krisen i Afghanistan

En stor del av intervjun ägnas åt krisen i Afghanistan. Påven går inte in på detaljerna om Heliga stolens ansträngningar på diplomatisk nivå för att undvika repressalier mot befolkningen, men berömmer statssekretariatets arbete.

”Jag är säker på att de hjälper eller åtminstone erbjuder sin hjälp", säger han och definierar statssekreterare, kardinal Pietro Parolin, en man som ständigt söker överenskommelser”.

Påven citerar sedan Tysklands förbundskansler Angela Merkel, "en av världspolitikens stora figurer", i hennes tal den 20 augusti i Moskva:

"Det är nödvändigt att sätta stopp för den ansvarslösa politiken att ingripa utifrån och bygga demokrati i andra länder, medan man ignorerar folkets traditioner”.

Och när han tillfrågas om det, definierar han USA:s tillbakadragande från Afghanistan som "lagligt", efter tjugo års ockupation, även om "ekot i mig är något annat", nämligen det faktum att man "överger det afghanska folket till deras öde”.

För påven är problemet som måste lösas ett annat: "Hur ger man upp, hur förhandlar man om en väg ut".

"Såvitt jag kan se - säger han i intervjun - har man inte tagit alla händelser i beräkningarna, jag vill inte döma, men säkerligen finns det med en hel del bedrägeri, kanske från de nya myndigheternas sida. Jag säger bedrägeri eller mycket naivitet, jag har svårt att förstå”.

Dialogen med Kina: det är vägen framåt

Från Afghanistan flyttas fokus till Kina och avtalet om utnämningar av biskopar som förnyats till ytterligare två år. "Det finns de som insisterar på att inte förnya avtalet som Vatikanen undertecknat med Kina eftersom det äventyrar din moraliska auktoritet", konstaterar journalisten. ”Kina är inte lätt, men jag är övertygad om att vi inte kan ge upp dialogen”, svarar påven:

”I dialog kan man luras, man kan göra misstag... men det är vägen framåt. Det som har uppnåtts hittills i Kina har åtminstone varit dialog ... långsamt några konkreta saker som utnämningar av nya biskopar ... Men det är också steg som kan vara tveksamma och ge skiftande resultat".

Inspirationen till kardinal Casaroli

För påven är referenspunkten och inspirationen kardinal Agostino Casaroli, länge statssekreterare under Johannes Paul II:s pontifikat, men redan under Johannes XXIII var han "mannen med ansvar att bygga broar med Centraleuropa".

Påven citerar "en mycket vacker bok", Tålamodets martyrskap, där kardinalen berättar om sina erfarenheter i kommunistiska länder:

"Det var ett litet steg efter de andra, för att bygga broar ... Sakta, långsamt, sakta byggde han diplomatiska förbindelser som i slutändan innebar att utnämna nya biskopar och ta hand om Guds trogna folk. Idag måste vi på något sätt följa de steg efter steg på dialogens väg i de mest konfliktfulla situationerna”.

Erfarenheten med islam, med storimamen i Al-Tayeb, var mycket positiv på många sätt: "Dialog, alltid dialog eller beredskap för dialog".

Pontifikatets utmaningar

Och dialog är en av hörnstenarna i pontifikatet som påven Franciskus reflekterar över under intervjun. Från och med valet den 13 mars 2013, helt oväntat - "jag kom hit med en portfölj" - genom de olika utmaningarna som följde det som kardinalerna enades om i mötena före konklaven, alla sammanfattade i Evangelii Gaudium: ”Jag tror att det fortfarande finns flera saker att göra, men inget uppfanns av mig. Jag lyder det som fastställdes i förväg”.

"Små justeringar" i den romerska kurian

Reformen av den romerska kurian, ytterligare framsteg i insynen i Vatikanens och Heliga Stolens finanser och förebyggande mot övergreppfall i kyrkan är de tre frågor som Jorge Mario Bergoglio arbetar intensivt med.

Angående reformen av kurian försäkrar påven att "det går steg för steg och bra" och avslöjar att han i sommar var färdig med att läsa och underteckna den nya apostoliska konstitutionen "Predicate Evangelium", vars publicering dock försenades "pga. av min sjukdom".

Dokumentet förklarar dock påven, "kommer inte att innehålla något nytt jämfört med det vi nu ser", bara en sammanslagning av avdelningar, till exempel Katolsk Utbildning med påvliga Kulturrådet och avdelningen för Ny Evangelisation kommer att ansluta sig till Propaganda Fide. "Små justeringar", förklarar han.

Rättegången i Vatikanen

Å andra sidan finns kampen mot korruptionen i Vatikanens finanser kvar. "Framsteg har gjorts i konsolideringen av rättsväsendet i Vatikanstaten", säger påven, och detta har gjort det möjligt för "rättsväsendet att vara mer oberoende, med tekniska medel, registrerade vittnesmål, utnämning av nya domare, nya åklagare ... ".

Apropå rättegången som inleddes den 27 juli i Vatikanen för de brott som begåtts med medel från statssekretariatet, som bland de tio anklagade ser den tidigare ställföreträdaren för statssekretariatet, kardinal Angelo Becciu.

Påven, som påminner om att hela affären började med anklagelser från två personer som arbetar i Vatikanen och som har sett oegentligheter i sitt arbete, upprepar att "han inte är rädd för transparens eller sanningen. Ibland gör det mycket ont, men sanningen är det som gör oss fria”.

Vad gäller Becciu, vars befogenheter och rättigheter påven återkallade, förklarar han att kardinalen prövas enligt Vatikanens lagstiftning som fastställer detta: ”Jag vill av hela mitt hjärta att han ska vara oskyldig. Han var en av mina samarbetspartners och hjälpte mig mycket. Han är en person som jag har respekt för som person, så min förhoppning är att han frias. Men det är en affektiv form av oskuldspresumtionen ... Nu är det upp till domstolarna att avgöra”.

Kampen mot pedofili

Påven talar också om rättvisa när det gäller pedofili. På frågan om detta berömmer han först kardinalen Sean O'Malley, ordförande vid kommissionen för skydd av minderåriga, för hans "mod" och för allt arbete som utförts mot detta brott sedan han var ärkebiskop i Boston.

Påven gör sedan en stark vädjan till internationella regeringar att agera och reagera mot barnpornografi, "ett globalt och allvarligt problem".

”Ibland undrar jag hur vissa regeringar tillåter produktion av pedofilpornografi. Att de säger att de inte vet. Idag är allt känt. En regering vet vem som producerar pedofilpornografi i sitt land. För mig är detta en av de mest monströsa saker jag någonsin sett”.

Eutanasi och abort, ett tecken på "slit och släng-kulturen"

Lika kraftfullt tar påven också upp frågan om dödshjälp, mot bakgrund av de senaste lagarna som antagits i Spanien. Legaliseringen av denna praxis är ett tecken på slit och släng-kulturen som nu genomsyrar moderna samhällen:

"Det som är värdelöst kasseras. De gamla är engångsmaterial: de är till besvär. Även de mest dödligt sjuka; även oönskade spädbarnskickas tillbaka till avsändaren innan de föds”, sa påven.

Det är den "slitochsläng kulturen", som han har fördömt sedan pontifikatets början, och som har stor inverkan på den "demografiska vintern" i väst och som särskilt påverkar länder som Italien, där medelåldern är 47 år.

”Pyramiden har vänt ... Den demografiska kulturen förlorar på att målet är ekonomisk vinning. Se på personen framför dig med medlidande! Det kyrkan ber om är att hjälpa människor att dö med värdighet”, säger Franciskus som passar på att stigmatisera abort ännu en gång: ”inför ett mänskligt liv ställer jag mig två frågor: är det legitimt att eliminera ett mänskligt liv för att lösa ett problem? Är det rätt att anlita en mördare för att lösa ett problem?”.

Hoppas vara i Glasgow för Cop26

Påven talar också om övergrepp mot skapelsen, en av hans djupaste bekymmer, som har ökat under dessa år av pontifikatet. Franciskus hoppas kunna vara närvarande vid FN:s konferens om klimatförändringar (COP26) som kommer att hållas 1–12 november i Glasgow: ”I princip är programmet att jag ska delta. Allt beror på hur jag mår. Men i själva verket förbereds redan mitt tal ”.

Påvens motu proprio "Traditionis Custodes"

Fokus i intervjun flyttas sedan till motu proprio’t Traditionis Custodes som reglerar förkonciliära mässor på latin och som i sommar har väckt viss kontrovers inom de mer konservativa kyrkliga kretsar. Påven svarar på en fråga om detta och listar den kronologi som ledde till undertecknandet av dokumentet: ”Traditionis Custodes historia är lång. När Benedikt XVI gjorde det möjligt att fira med Johannes XXIII:s missal (före Paul VI:s postkonciliära) för dem som inte kände sig bekväma med den aktuella liturgin, verkade det vara en av de vackraste och mänskligaste pastorala handlingarna av Benedictus XVI kunde göra, som är en man med utsökt mänsklighet. Och så började det. Detta var anledningen".

"Min oro var att något som gjorts för att pastoralt hjälpa dem som har haft en tidigare erfarenhet hade förvandlats till en ideologi. Med andra ord förvandlades en pastoral angelägenhet till en ideologi. Så vi var tvungna att reagera med tydliga regler ... Om man läser brevet väl och läser dekretet väl kommer man att se att det helt enkelt är en konstruktiv omorganisation, med fokus på pastoral vård och undvikande av överdrifter”.

Ord om kommunikationsavdelningen

I samtalet med Cope nämns påvens besök den 24 maj hos Vatikanens kommunikationsavdelning då uppmuntrande ord men också uppmaningar riktade till anställda i Vatikanens media.

”Var det en tillrättavisning?” frågar reportern. ”Reaktionen roade mig”, förklarade påven, ”jag sa två saker. Först en fråga: hur många läser L'Osservatore Romano? Jag sa inte om den har få eller många läsare. En fråga. Jag tycker det är legitimt att fråga, eller hur? Min andra fråga, var mer tematisk. Efter att ha sett all den nya omorganisationen, det nya schemat, funktionaliseringen, talade jag om sjukdomen i stora organisationer, som ger verkligheten ett mer funktionellt värde än ett äkta värde. Och jag sa: med all denna funktionalitet, måste vi se till att inte falla in i funktionalism.

Funktionalism är att avguda organisationen utan att ta hänsyn till verkligheten. Det verkar som om någon inte förstod dessa två saker jag sa, eller att någon kanske inte gillade det, och tolkade det som en anklagelse. Detta är normalt, det är en fråga och en varning. Ja ... Kanske har vissa människor hört något, och ... Jag tycker att avdelningen är mycket lovande, det är den avdelning med högst budget för tillfället, och den leds av en lekman. Jag hoppas att det snart kommer andra avdelningar ledda av lekmän. L'Osservatore Romano, som jag kallar "partitidningen", har gjort stora framsteg och de kulturella kraftansträngningarna de gör är fantastiska".

Familj, fotboll, tårar

I slutet av intervjun tog Herrera upp andra kyrkliga frågor, till exempel den synodala vägen i Tyskland. Påven påminde om sitt brev från juni 2019 med en uppmuntran till "resonemang med lugn". De talade även om internationella frågor som t.ex. Kataloniens oberoende och migrationspolitik, för vilken den argentinska påven upprepar de fyra verbens formel: "Att välkomna, skydda, främja, integrera".

Påven viker inte från mer personliga frågor om förhållandet till sin familj, i synnerhet med sin mormor Rosa, och att han hejar på San Lorenzos fotbollslag, att han inte är en man som har lätt till tårar, även om det är sant att vissa situationer orsakar honom djup sorg.

Han säger sedan att han skulle vilja bli ihågkommen "som en syndare som försökte göra gott", inte som "påven superman" som vissa beskriver.

Slutligen erkänner han att det han mest saknar från Buenos Aires dagar är att "gå från en församling till en annan" eller de täta dimmiga dagarna under den argentinska hösten medan han lyssnade på musiken från den argentinska kompositören Astor Piazzolla. "Jag skulle vilja gå runt på gatorna, men jag måste hålla mig, eftersom jag inte kan gå mer än tio meter".