Påven till ROACO: Värna om de levande stenarna

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Fredagen 24 juni tog påven emot deltagarna i ROACOs 94e sammanträde som inleddes 21 juni. ROACO samlar biståndsorganisationer som ger hjälp till de orientaliska katolska kyrkorna. Påven talade med dem om lidande och konflikter som undergräver framtiden i länder i Mellanöstern och Afrika.

Det första landet som påven nämner i sitt tal är Irak, som han på eget initiativ besökte 5-8 mars i år. Han minns sedan situationen i Eritrea och den "allvarliga krisen i Libanon", som också är i fokus under ROACOs möte i år. Påven påminner om bönen för Libanon 1 juli "tillsammans med ledarna för de kristna kyrkorna" och vänder även tankarna till det Heliga landet och Israels och Palestinas folk, för vilka han uttrycker hopp om fred.

Vårda de "levande stenarna"

Påven talar om Syrien, som han säger "alltid är närvarande i Guds hjärta". Konflikten som har pågått i tio år förblir en skandal, betonar påven. Han nämner sedan ROACOs reflektion över kyrkans situation i Etiopien, Armenien och Georgien. “Ibland - understryker påven - måste man återuppbygga byggnader och katedraler, och även dem som har förstörts av krigen, men framför allt måste man vårda de levande stenarna, som är de sårade och saknade".

Budskapet i Fratelli tutti

Han ber ROACO om att noggrant följa konflikten i regionen Tigray i Etiopien. "Utöver religiösa och konfessionella skillnader - påminner påven - märker vi hur grundläggande budskapet i Fratelli tutti är, då olikheterna mellan etniska grupper och därav följande maktkamper är inbyggda i ett system". Påven minns även sin apostoliska resa i Armenien 2016 då han tillsammans med Karekin II släppte ut duvor "som tecken på och hopp om fred i hela Kaukasus". Påven tackar ROACO för dess uppmärksamhet på denna region, så att den katolska kyrkan i Armenien och Georgien kan fortsätta att vara ett tecken på och en surdeg av evangeliskt liv.

Påvens tacksamhet

Avslutningsvis uttrycker påven sin tacksamhet till ROACO och alla personer som stödjer dess projekt och gör dem möjliga:

"De är ofta enkla troende, familjer, församlingar och volontärer... som vet vad det är att vara syskon med alla, 'fratelli tutti', och som ger lite av sin tid och sina tillgångar till de verkligheter som ni tar hand om".

Han säger att han har fått veta att kollekten till Heliga landet förra året endast var hälften av den tidigare år, så han påminner om vikten av denna hjälp.