Påvens Urbi et Orbi: "Den uppståndne Kristus är vårt hopp"

Kära bröder och systrar, glad påsk!

Idag upprepar kyrkan sin förkunnelse till hela världen: ”Jesus, den korsfäste, har uppstått, som han sade. Halleluja".

Påskbudskapet är inte en hägring, det är inte en magisk formel, det pekar inte på en flyktväg från den svåra situationen vi går igenom. Pandemin är fortfarande i full färd; den sociala och ekonomiska krisen är mycket hård, särskilt för de fattigaste; och trots detta - och detta är skandalöst - upphör inte de väpnade konflikterna och de militära arsenalerna stärks.

Inför, eller snarare, mitt i denna komplexa verklighet, innehåller påskens förkunnelse en händelse som ger hopp och som inte gör oss besvikna: "Jesus, den korsfäste, har uppstått". Det talar inte till oss om änglar eller spöken, utan om en man, en man av kött och blod, med ett ansikte och ett namn: Jesus. Evangeliet intygar att denne Jesus, korsfäst under Pontius Pilatus för att ha sagt att han var Kristus, Guds Son, på tredje dagen uppstod igen, enligt skrifterna och som han själv hade förutsagt till sina lärjungar.

Den Korsfäste har uppstått, inte någon annan. Gud Fadern har låtit sin Son Jesus uppstå för att uppfylla sin vilja att frälsa oss: han tog vår svaghet, våra sår, vår död på sig; han led våra smärtor, han bar tyngden av våra missgärningar. För detta har Gud Fadern upphöjt honom och nu lever Jesus Kristus för evigt, han är Herren.

Och vittnen berättar om en viktig detalj: den uppståndne Jesus bär såren på sina händer, fötter och på sin sida. Dessa sår är det ständiga sigillet på hans kärlek till oss. Den som lider av en allvarlig prövning, i kropp eller själ, kan ta sin tillflykt i dessa sår, och genom dem ta emot hoppets nåd som inte sviker.

Den Uppståndne Kristus är hoppet för dem som fortfarande lider av pandemin, för de sjuka och för dem som har förlorat en nära. Må Herren ge dem tröst och stödja läkarna och sjuksköterskorna i deras arbete. Alla, särskilt de svagaste, behöver hjälp och har rätt att få tillgång till nödvändig vård. Detta är ännu tydligare under den här tiden när vi alla kallas att bekämpa pandemin. Vacciner är ett viktigt redskap i denna kamp. I en anda av "vaccin internationalism" uppmanar jag därför hela det internationella samfundet att gemensamt åta sig att övervinna förseningarna i distributionen och underlätta att vaccinet delas ut, särskilt till de fattigaste länderna.

Den Uppståndne Korsfäste är en tröst för dem som har förlorat sina jobb eller som prövas av allvarliga ekonomiska svårigheter och saknar adekvat socialt skydd. Må Herren inspirera de offentliga myndigheterna så att alla, särskilt de mest behövande familjerna, får den nödvändiga hjälpen för e adekvat försörjning. Tyvärr har pandemin dramatiskt ökat antalet fattiga människor och tusentals människor är desperata.

"Det är nödvändigt att de fattiga återfår sitt hopp", sa helige Johannes Paulus II under sin resa till Haiti. Mina tankar och uppmuntran går till det kära haitiska folket den här dagen. Låt er inte överväldigas av svårigheter, utan se till framtiden med tillit och hopp.

Den uppståndne Jesus är även de ungas hopp. De har tvingats tillbringa långa perioder utan att gå i skolan och på universitetet eller kunna tillbringa tid med sina vänner. Vi behöver alla verkliga mänskliga relationer och inte bara virtuella, särskilt i den ålder då karaktär och personlighet formas. Jag är nära ungdomarna i hela världen och, just nu, särskilt de i Myanmar, som är engagerade i demokratin och låter sina röster höras fredligt, medvetna om att hat bara kan skingras med kärlek.

Må den Uppståndnes ljus vara en källa till återfödelse för migranter som flyr krig och elände. I deras ansikten känner vi igen Herrens lidande ansikte på väg upp  till Golgata. Må de inte sakna konkreta tecken på solidaritet och mänskligt broderskap, ett löfte om livets seger över döden som vi firar denna dag. Jag tackar de länder som generöst välkomnar de lidande som söker tillflykt där, särskilt Libanon och Jordanien, som står värd för många flyktingar som har flytt från den syriska konflikten.

Må det libanesiska folket, som genomgår en period av svårigheter och osäkerhet, uppleva den uppståndne Herrens tröst och få stöd av det internationella samfundet i deras kallelse att vara ett land med möten, samexistens och pluralism.

Må Kristus, vår fred, äntligen få vapenmullret att upphöra i det älskade och plågade Syrien, där miljontals människor nu lever under omänskliga förhållanden, liksom nå Jemen, vars öde omges av en öronbedövande och skandalös tystnad, och Libyen, där det äntligen ser ut att finnas en väg ut ur ett årtionde av strider och blodiga sammandrabbningar. Alla inblandade parter måste anstränga sig effektivt att stoppa konflikter och låta den krigströtta befolkningen leva i fred och börja återuppbyggnaden av sina respektive länder.

Uppståndelsen leder oss naturligtvis till Jerusalem. Där ber vi Herren om fred och säkerhet (jfr Ps. 122), så att Jerusalem svarar på kallelsen att vara en mötesplats där alla kan känna sig som bröder och systrar, och där israeler och palestinier återupptäcker styrkan i dialogen, för att nå en stabil lösning som ser två stater leva sida vid sida i fred och välstånd.

På denna högtid återvänder mina tankar till Irak, som jag hade glädjen att besöka förra månaden, och att jag ber att landet kan fortsätta på fredens väg som de valt, så att Guds dröm om en gästvänlig och välkomnande familj för alla hans barn, blir till verklighet.

Må den Uppståndnes styrka stödja de afrikanska befolkningarna som ser deras framtid komprometteras av internt våld och internationell terrorism, särskilt i Sahel och Nigeria, liksom i Tigray och Cabo Delgado-regionen. Må ansträngningarna att finna fredliga lösningar på konflikterna fortsätta, med respekt för de mänskliga rättigheterna och livets helighet, med broderlig och konstruktiv dialog i en anda av försoning och effektiv solidaritet.

Det finns fortfarande alltför många krig och för mycket våld i världen! Må Herren, som är vår frid, hjälpa oss att övervinna krigets mentalitet. Låt dem som är fångar i konflikter, särskilt i östra Ukraina och Nagorno-Karabakh, återvända i säkerhet till sina familjer och inspirera härskare runt om i världen att begränsa vapenupprustningen. Idag, den 4 april, markerar världsdagen mot minor, dessa bedrägliga och hemska vapen som dödar eller lemlästar många oskyldiga människor varje år och hindrar mänskligheten från att "vandra tillsammans på livets vägar, utan rädsla för faror, förstörelse och död". Så mycket bättre världen vore utan dessa dödsredskap!

Kära bröder och systrar, även i år har många kristna på olika platser firat påsk med stränga begränsningar och ibland utan att ens ha tillgång till det liturgiska firandet. Vi ber att sådana begränsningar, liksom eventuella andra frihetsbegränsningar knutna till dyrkan och religion i världen, kan försvinna och att alla får be och prisa Gud fritt.

Bland de många svårigheterna vi går igenom, låt oss aldrig glömma att vi är botade av Kristi sår (jfr 1 Pt 2:24). I den Uppståndnes ljus omvandlas våra lidanden. Där döden fanns, finns det nu liv, där sorg hade överhand, finns nu tröst. Genom att omfamna korset gav Jesus våra lidanden mening och nu ber vi att de positiva effekterna av detta helande ska spridas över hela världen. Glad helig och fridfull Påsk till er alla!