Påvens Angelus: Varje skede i livet är en tid för omvändelse

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus fortsätter att sända sina Angelusreflektioner från biblioteket i det Apostoliska palatset kl 12 på söndagarna, för att undvika folksamlingar på Petersplatsen. Under söndagens Angelus reflekterade påven över Jesu tydliga ord i början av Markusevangeliet: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1,15)

Tiden och omvändelsen

När Johannes döparen så att säga ”lämnar över stafettpinnen" till Jesus, började han sitt uppdrag som närvarande; han själv är frälsningen, sa påven. Hans förkunnelse sammanfattas helt enkelt med följande ord: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd dig och tro på evangeliet! ” Jesus kom inte med ett halvhjärtat budskap, utan med uppmaningen att reflektera över två väsentliga teman: tid och omvändelse.

Tiden är inne

Tiden är inne betyder att frälsningshistorien når sin höjdpunkt, förklarade påven:

”Det är det historiska ögonblicket när Gud sände sin Son till världen, och hans rike kom "närmare" än någonsin tidigare. Frälsningens tid är inne, för att Jesus har kommit.”

Inte en automatisk frälsning

Men frälsning är inte automatisk, fortsatte påven och förklarade hur vi måste svara på Guds kärlek med omvändelse:

”Frälsning erbjuder Guds kärlek i gåva till människan i all sin frihet. När vi talar om kärlek talar vi alltid även om frihet: Kärlek utan frihet är inte kärlek; det kan handla om intresse, om rädsla, om mycket annat. Men kärleken är alltid fri, och eftersom den är fri kräver den ett frivilligt svar: den kräver vår omvändelse. Omvändelse handlar om att ändra mentalitet, attityd - om att förändra livet; att inte längre följa världens exempel utan Guds exempel, som är Jesus; att följa Jesus i det han gjorde och undervisade.”

Jag är ”emot” mig, andra och Gud

Påven talade om hur världen manar oss att inte vara för utan att vara emot:

Synden, särskilt den världsliga synden, är som luften, som tränger sig in överallt och för med sig en mentalitet som innebär att vi gillar att hävda oss på andras och på Guds bekostnad: Vi är mot andra och mot Gud. Det här är konstigt ... Vilken är din identitet? Vi hör ofta människor uttrycka sin identitet utifrån vad de är "emot". Ur världslig synvinkel är det svårt att uttrycka sin identitet på ett positivt och frälsande sätt: det är en mentalitet som går mot sig själv, mot andra och mot Gud.

Lögnens fader bakom synden

Synden, den världsliga mentaliteten drar sig inte för att använda bedrägeri och våld, fortsatte påven. Och efter bedrägeri och våld följer: lust, makt hunger och ovillighet att tjäna, krig, exploatering av människor ... Detta har sitt ursprung i bedrägeriets fader, den stora lögnaren, djävulen. Jesus definierar honom ”lögnens fader” [Joh 8, 44].

Vår tid är kort

Jesus uppmanar oss att erkänna att vi behöver Gud och hans nåd, underströk påven vidare:

”Var och en av oss har kort tid att ta emot frälsningen på – under vårt liv i denna värld. Tiden är kort. Kanske verkar den lång ... Livet är en gåva som Gud ger oss av Gud i oändlig kärlek, men även en prövotid för vår kärlek till honom. Därför är varje ögonblick i våra liv värdefulla, det är dags att älska Gud och vår nästa och för att så gå in i det eviga livet.”

Herren kallar oss genom våra liv

PÅven Franciskus förklarade hur ”Historien om våra liv har två rytmer: en mätbar, bestående av timmar, dagar och år; en annan som består av våra olika utvecklingsstadier: födelsen, barndomen, tonåren, mogen ålder, ålderdom, död:

”Varje tidsperiod och varje fas har sitt eget värde och kan på sitt sätt vara en gynnsam tid att möta Herren. Tro hjälper oss att upptäcka den andliga betydelsen av dessa tider: Var och en av dem innehåller en särskild kallelse från Herren, som vi kan svara positivt eller negativt på. I evangeliet ser vi hur Simon, Andreas, Jakob och Johannes svarade: De var mogna män, de hade sitt arbete som fiskare, de hade sitt familjeliv ... Men när Jesus kom och kallade dem, "lämnade de genast sina nät och följde honom" (Mark 1,8).”

Var vaksamma

”Kära bröder och systrar, låt oss vara vaksamma, låt oss inte låta Jesus gå förbi utan att ta emot honom”, avslutade påven. ”Augustinus sa, "Jag fruktar Gud när han går förbi." Fruktar vaddå? Att inte känna igen honom, att inte se honom, att inte ta emot honom.”

Och som varje Angelus gick påvens sista bön till Jungfru Maria, att hon må hjälpa oss ”att leva varje dag, varje ögonblick som en tid för frälsning, att följa Herren när han kommer.”

”Må hon hjälpa oss att vända oss bort från världens mentalitet, bort från världens fantasier, som är fyrverkerier, till en attityd av kärlek och tjänst.”