Påvens Angelus: "Kristna är kallade att vittna om glädjen"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

”Gläd er alltid i Herren” lyder antifonen som inleder mässan den tredje söndagen i Advent, och under sin Angelusreflektion på Petersplatsen talade påven om motivet till den kristna glädjen som vi är kallade att vittna om.

Herren är nära

Vad är orsaken till denna glädje?, frågade sig påven Franciskus inledningsvis. ”Jo, "Herren är nära" (Fil 4,5). Ju närmare Herren är oss, desto större är vår glädje; ju mer avlägsen han är, desto sorgsnare är vi”, sa påven och påminde de kristna om kallelsen att vittna om glädjen över Jesu Kristi uppståndelse, istället för att se ut som begravningsentreprenörer.

”Kristus har uppstått! Kristus älskar dig! Är du inte glad? Låt oss fråga oss: "Är jag glad för att Herren är nära mig, för att Herren älskar mig och har frälst mig?”

Alltid Herren i centrum

Påven Franciskus talade även denna söndag om Johannes Döparen som under Adventstiden är framstående. ”Han gav inte för ett ögonblick efter för frestelsen att söka bekräftelse: han riktade sig alltid mot Herren som skulle komma.” sa påven Franciskus och hänvisade till dagens evangelium (jfr Joh 1,6- 8.19-28). Han vittnade om glädjen i de kristnas väntan på frälsaren:

”Alla evangelierna är överens om att understryka hur han uppfyllde sitt uppdrag genom att peka på Jesus som Kristus, Guds budbärare som profeterna hade talat om… Han sa: "Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler" (v. 27). Han pekade alltid på Herren. Liksom Vår Fru, alltid var vänd mot Herren, ”Gör det han säger till dig”. Alltid Herren i centrum. Helgonen runtomkring som indikerar Herren i centrum. Den som inte pekar på Herren är inte helig!”

Decentralisera sig själv

”Här är det första villkoret för kristen glädje: att decentralisera sig själv och sätta Jesus i centrum”, fortsatte påven:

”Detta är inte forcerat, för Jesus är vårt centrum, han är ljuset som ger full mening till livet för alla i denna värld. Det är samma kärleksfulla dynamik som får mig att gå ut ur mig själv för att inte förlora mig själv, som när man hittar sig själv medan man ger sig själv, och söker andras bästa.”

Rikta personer mot Kristus

Påven förklarade med hjälp av Johannes Döparen glädjen i att inte söka självbekräftelsen utan att rikta personer mot Jesus:

”Johannes Döparens vittnesbörd är en förebild för alla som vill söka meningen med sitt liv och hitta sann glädje. I synnerhet är Johannes Döparen en modell för dem i kyrkan som är kallade att förkunna Kristus för andra - de kan bara göra det om de tar avstånd från sina egna intressen och från världslighet, för att inte locka människor till sig själva utan att istället rikta dem mot Jesus. Glädje är att orientera mot Jesus. Glädjen måste vara kännetecknet för vår tro.”

Glädjen i mörka stunder

”Även i mörka stunder, kan vi uppleva den inre glädjen, vetande att Herren är med mig, att Herren har uppstått”, noterade påven Franciskus och uppmanade till att reflektera över om vi vittnar och förmedlar den kristna glädjen, eller om vi beter oss som under en begravning.  

Orsaken till vår glädje

Avslutningsvis kallade påven Franciskus Jungfru Maria för "Orsak till vår glädje", en av titlarna i de Lauretanska litaniorna. ”Jungfru Maria väntade tyst på Guds frälsningsord; hon lyssnade på det, hon accepterade det, hon förlöste det. I henne blev Gud nära. Därför kallar Kyrkan henne för "Orsak till vår glädje".

Påven välsignade krubbornas Jesusbarn

Efter Angelusbönen på den tredje söndagen i Advent gaudete, är det är tradition att påven efter Angelusbönen välsignar Jesusbarnen som ska placeras i hemmens julkrubbor. På Petersplatsen lyfte de troende, främst barnen upp Jesusbarnet i luften mot fönstret: Jesusbarn i alla storlekar, och material, sovande, men framförallt den vanligaste - ett barn med utsträckta, uppsträckta armar.

”I år är ni få här på grund av pandemin, men jag vet att många barn och ungdomar samlas i oratorier och i sina hem och följer oss genom media. Jag hälsar till var och en av er, och välsignar statyetterna av Jesus, som kommer att placeras i julkrubborna, som ett tecken på hopp och glädje. Låt oss i tysthet välsigna de små Jesusbarnen: i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn. När ni ber hemma, framför julkrubban med er familj, låt er dras till Jesusbarnets ömhet, född fattig och oskuldsfull bland oss, för att ge oss sin kärlek.”