Påven Franciskus predikan under julnattens mässa

översättning: Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Den här natten uppfylls Jesajas stora profetia: "Ett barn har fötts, en son är oss given." (Jes 9,5).

Oss är det återkommande ordet 

En son är oss given. Det sägs ofta att den största glädjen i livet är när man får barn. Det är något extraordinärt, som förändrar allt. Det ger oväntad energi och man övervinner trötthet, bekymmer och sömnlösa nätter, eftersom barnet ger en obeskrivlig glädje, som det andra bleknar inför. Så är julen: Jesu födelse är den nyhet som gör att vi kan återfödas inombords varje år, för att i honom finna styrkan att möta varje prövning. Han föds för oss: för mig, för dig, för var och en. Oss är det återkommande ordet den här heliga natten: "Ett barn har oss fötts, en son är oss given", profeterade Jesaja; "Idag är en frälsare född åt oss", upprepar vi i psaltarpsalmen; Jesus har "offrat sig själv för oss" (Tit 2,14), förklarade Paulus; och ängeln i evangeliet tillkännagav: "I dag har en frälsare fötts åt er" (Luk 2,11).

Gud svarar: jag älskar dig

Vad berättar detta för oss? Att Guds Son, den som är välsignad till sin natur, kommer för att göra oss till barn, välsignade av nåd. Ja, Gud kommer till världen som ett barn för att göra oss till Guds barn. Vilken förunderlig gåva! Idag överraskar Gud oss ​​och säger till var och en av oss: ”Du är ett under”. Syster, bror, förlora inte modet. Är du frestad att känna dig dålig? Gud svarar dig: "Nej, du är mitt barn!" Har du en känsla av att inte klara det, en rädsla att vara otillräcklig, av att inte kunna ta dig ut ur prövningarnas tunnel? Till dig säger Gud: "Ge inte upp, jag är med dig". Han säger det inte till dig med ord, utan genom att göra sig till ett barn som du och för dig, för att påminna om att utgångspunkten för varje återfödelse är att se att du är Guds son, Guds dotter. Detta är det outplånliga hjärtat i vårt hopp, den glödande kärnan som stöder existens: bortom våra kvaliteter och våra defekter, starkare än våra sår och misslyckanden i det förflutna, och rädslan och ångesten inför framtiden, finns denna sanning: vi är älskade barn. Och Guds kärlek till oss är inte, och kommer aldrig, att bero på oss: den är villkorslös kärlek, ren nåd. I natt säger Paulus till oss, "Guds nåd har blivit synlig" (Tit 2,11). Ingenting är mer värdefullt.

Endast Jesu kärlek förvandlar livet

En son är oss given. Fadern gav oss inte något, han gav oss sin egen enfödde Son, som är all hans glädje. Men om vi ser på människans otacksamhet mot Gud och orättvisor mot så många av våra bröder och systrar, uppstår ett visst tvivel: gjorde Herren rätt i att ge oss så mycket, gör han rätt i att fortfarande ha tilltro till oss? Överskattar han oss inte? Jo, han överskattar oss och han gör det för att han älskar oss till döds. Han kan inte, inte älska oss. Han är sådan, han är så annorlunda oss. Han älskar oss alltid, mer än vi kan älska oss själva. Det är hans hemlighet, för att ta sig in i vårt hjärta. Gud vet att det enda sättet att rädda oss på, att läka oss inombords, är att älska oss. Han vet att vi bara blir bättre genom att välkomna hans outtröttliga kärlek, som inte förändras, men som förändrar oss. Endast Jesu kärlek förvandlar livet, läker de djupaste såren, befriar oss från missnöjets, ilskans och klagomålens onda cirklar.

Gör stordåd med vår fattigdom 

En son är oss given. I den enkla krubban i det mörka stallet ligger Guds Son. En annan fråga uppstår: varför föddes han på natten utan ett värdigt boende, i fattigdom och avvisande, när han förtjänade att födas som den största kungen i den vackraste byggnaden? Varför? För att vi ska förstå hur mycket han älskar vårt mänskliga tillstånd: till den grad att han berör vårt värsta elände med sin konkreta kärlek. Guds Son föddes avvisad för att berätta för oss att varje avvisad person är ett Guds barn. Han kom till världen som ett barn kommer till världen, svag och sårbar, så att vi kan acceptera våra svagheter med ömhet. Och upptäcka en viktig sak: att liksom i Betlehem, så ​​älskar Gud att göra stora saker även med oss, genom vår fattigdom. Han lade hela vår frälsning i stallets krubba och fruktar inte vår fattigdom: låt oss låta hans barmhärtighet förvandla vårt elände!

Vi hungrar efter fel saker 

Det är vad det betyder att ett barn blir oss född. Men det finns ytterligare ett oss, som ängeln nämner till herdarna: "Detta är tecknet för er: ett nyfött barn som ligger i en krubba" (Luk 2,12). Detta tecken, barnet i krubban, är till oss, för att vägleda oss i livet. I Betlehem, som betyder "Brödets hem", ligger Gud i en krubba, för att påminna oss om att vi behöver honom, som vi behöver bröd att äta, för att vi ska kunna leva. Vi måste låta oss genomsyras av hans villkorslösa, outtröttliga, konkreta kärlek. Hur många gånger hungrar vi inte istället efter underhållning, framgång och världslighet, och matar livet med föda som inte mättar, utan lämnar ett tomrum inombords! Herren klagade genom profeten Jesajas mun: medan oxen och åsnan känner till sin herres krubba, känner vi inte honom som är källan till vårt liv (jfr Jes 1,2-3). Det är sant: omättliga som vi är, kastar vi oss över många fåfänga krubbor och glömmer krubban i Betlehem. Den krubban, fattig i allt och rik på kärlek, lär oss att livets näring är att låta Gud älska oss, och att älska varandra. Jesus ger oss exemplet: Han, Guds ord, är ett spädbarn; han talar inte, men han erbjuder liv. Vi å andra sidan pratar mycket, men vi är ofta analfabeter i godhet.

Tid att tjäna, inte gnälla

En son är oss given. De som har ett litet barn vet hur mycket kärlek och tålamod som krävs. Det är nödvändigt att mata det, ta hand om det, tvätta det, vårda det i dess bräcklighet och behov, som ibland är svåra att förstå. Ett barn får dig att känna dig älskad, men det lär dig också att älska. Gud föddes som ett barn för att få oss att ta hand om andra. När Jesusbarnet gråter får det oss att förstå hur meningslösa många av våra nycker är. Hans avväpnade och avväpnande kärlek påminner oss om att det inte tjänar till att gnälla, utan är tid att torka tårarna hos dem som lider. Gud tar sin boning bland oss, fattig och behövande, för att berätta för oss att genom att tjäna de fattiga älskar vi honom. Sedan ikväll, som en poet skrev, ”Gud bor bredvid mig. Hans möbler är kärlek" (E. DICKINSON, Poems, XVII).

Hjälp mig att trösta dina bröder och systrar

En son är oss given. Det är du, Jesus, barnet som gör mig till barn. Du älskar mig som jag är, inte som jag önskar att jag vore. När jag omfamnar dig, i krubban, omfamnar jag mitt liv igen. Genom att välkomna dig, Livets bröd, vill även jag att mitt liv ska vara en offergåva. Du som räddar mig, lär mig att tjäna! Du som inte lämnar mig ensam, hjälp mig att trösta dina bröder och systrar, för sedan ikväll är de alla, mina bröder och systrar.