Påvens Angelus om det största budet
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Under söndagens Angelus reflekterade Påven Franciskus över det största budet, två oslijaktiga bud i ett - älska Herren och älska din nästa - och hur alla andra bud har som uppgift att fullborda och uttrycka denna oskiljbara kärlek.
Nedan följer hela påvens Angelus:
I dagens evangelium (se Matt 22,34–40) frågar en laglärd Jesus vilket bud som är ”det största”, det vill säga det viktigaste budet i den gudomliga lagen. Jesus svarar helt enkelt: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. (v.37) Och han tillägger: Du skall älska din nästa som dig själv." (v. 39).
Två väsentliga punkter
I sitt svar upprepar och förenar Jesus två grundläggande bud som Gud hade gett sitt folk genom Mose (jfr 5 Mos 6,5; 3 Mos 19,18). På detta sätt undviker han fällan som man satt "för att sätta honom på prov" (v. 35). Hans åhörare försöker dra in honom in i tvisten med de laglärda angående budens hierarki. Men Jesus bekräftar de två huvudpunkterna för alla troende, två väsentliga punkter i våra liv. För det första kan det moraliska och religiösa livet inte reduceras till ett slags orolig och påtvingad lydnad. Det finns personer som försöker hålla buden på detta sätt, men Jesus låter oss förstå att kärleken måste ligga som grund.
Den andra huvudpunkten är att kärleken samtidigt och oskiljbart måste rikta sig mot både Gud och vår nästa. Detta är en av de viktigaste sakerna i det nya Jesus lär, och som låter oss förstå att det inte är sann kärlek till Gud om den inte visar sig i kärleken till vår nästa, och att det inte är sann kärlek till vår nästa om den inte har sin källa i vår relation till Gud.
Och de andra buden?
Jesus avslutar sitt svar med följande ord: "På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna." (v. 40). Detta innebär att alla Herrens bud till sitt folk måste sättas i förhållande till kärleken till Gud och vår nästa. Alla bud tjänar till att förverkliga och uttrycka denna dubbla, oskiljbara kärlek.
Två bud i ett
Kärleken till Guds uttrycker man framför allt i bön, särskilt i tillbedjan. Dyrkan försummas ofta. Vi ber för att tacka, vi ber om något, ... men vi försummar att älska honom i dyrkan. Denna tillbedjan är bönens kärna.
Och kärleken till sin nästa, kärlek syskon emellan, består i närhet, att lyssna, dela och ta hand om andra. Ofta lyssnar vi inte på andra, för att det är tråkigt eller tidskrävande. Vi misslyckas med att delta i andras smärtor och prövningar. Men vi har alltid tid att skvallra! Vi har inte tid att trösta dem som sörjer, men mycket tid för skvaller. Se upp! Aposteln Johannes skriver, "Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (1 Joh 4,20). Här ser vi att de två buden förenas i ett.
Omvändelsens vandring
I dagens evangelium hjälper Jesus oss återigen att hitta Kärlekens levande sprudlande källa. Den källan är Gud själv, som vi bör älska helhjärtat i en kommunion som ingenting och ingen kan förstöra. Denna gemenskap är en gåva som vi bör be om dagligen, men det är också ett personligt åtagande, så att vi inte tillbringar våra liv förslavade av världens avgudar.
Det är alltid kärleken till vår nästa som är speglar hur långt vi har kommit på vår vandring i omvändelse och helighet. Det här är provet: om jag säger "Jag älskar Gud" men inte älskar min nästa, är något fel. Bekräftelsen att jag älskar Gud ligger i att älska min nästa. Så länge det fortfarande finns en bror eller syster som vårt hjärta är stängt för, är vi fortfarande långt ifrån att vara de lärjungar som Jesus vill. Men hans gudomliga barmhärtighet tillåter oss inte att ge upp. Han kallar oss varje dag att återigen börja leva evangeliet på ett konsekvent sätt.
Öppna våra hjärtan
Må Jungfru Marias förbön öppna våra hjärtan för att omfamna "det största budet", det dubbla budet om kärlek, som sammanfattar hela Guds lag och som vår frälsning hänger på.
