Påven Franciskus vid den allmänna audiensen 16 september 2020 på innergården San Damaso Påven Franciskus vid den allmänna audiensen 16 september 2020 på innergården San Damaso 

Påven vid audiensen: Kontemplera skapelsens skönhet

Vid den allmänna audiensen onsdagen 16 september fortsatte påven Franciskus sin katekes om att bota världen i ljuset av kyrkans sociallära. Han talade om vikten av att kontemplera skapelsen för att vårda vårt gemensamma hem.

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Onsdagen 16 september tog påven Franciskus återigen emot pilgrimerna på innergården San Damaso i Vatikanen för den allmänna audiensen, för att på så sätt lättare följa de säkerhetsföreskrifter som råder med tanke på coronaviruspandemin. För sjunde onsdagen i rad talade påven om hur vi i ljuset av katolska kyrkans katekes kan bota dagens värld och han fokuserade denna dag på vikten av att vårda vårt gemensamma hem genom kontemplation av vår sammanlänkade värld. Han utgick från dagens inledande läsning:

“Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. … Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den.” (1 Mos 2:8,9,15)

Här följer en sammanfattning av påvens ord:

Kära bröder och systrar!

I våra pågående reflektioner om den aktuella pandemin i ljuset av kyrkans sociallära, har vi sett den viktiga roll som spelas av de många folk som generöst bryr sig om andra, särskilt sjuka, gamla och de mest sårbara. Vi har också insett vårt ansvar att ta hand om naturen, vars skönhet alltför ofta ignoreras och vars tillgångar slösas bort. För att återfå en riktig känsla av vår plats i Guds skapelse, och vår kallelse att respektera och ta hand om jorden och varandra, måste vi lära oss kontemplationens konst. För att när vi går in i tystnad och kontemplerar vår sammanlänkade värld, uppskattar vi den sanna meningen och värdet av alla varelser, för att var och en återspeglar på sitt sätt något av Guds oändliga vishet, godhet och skönhet. Kontemplationen lär oss hur integrerade vi är i hela skapelsen, vår kallelse att vara trogna förvaltare av dess rikedomar och vårt behov av att bevara dem för kommande generationer.

“För att återfå en riktig känsla av vår plats i Guds skapelse, och vår kallelse att respektera och ta hand om jorden och varandra, måste vi lära oss kontemplationens konst.”

16 september 2020, 10:15