Påven tackar vårdpersonal för hjältemodet under pandemin

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

På lördagen 20 juni tog påven Franciskus emot representanter för regionen Lombardiet, som är Italiens mest industrialiserade och produktiva område och som har drabbats mycket hårt av covid-19-pandemin. Epidemin i Italien började här och sedan dess har över 34 000 personer dött av viruset i landet.

Bland representanterna vid den påvliga audiensen sågs regionen Lombardiets ordförande, biskoparna för de städer i regionen som har drabbats värst av covid-19 samt många läkare och sjuksköterskor som har arbetat på covid-19-avdelningar.

Påven tackade dem alla för deras hjältemodiga insatser och försäkrade sina böner för dem som har arbetat och även dem som har fått sätta livet till under pandemin.

Han sa att sjukvårdspersonalen ofta har varit som änglar för patienterna då de har gett dem vård och tröst, och även för familjemedlemmarna som inte har haft möjlighet att stå vid sina käras sida ens i dödsstunden. ”Denna sjukvårdspersonal, som har stötts av sjukhuskaplanerna, har vittnat om Guds närhet till de som lider. De har varit tysta hantverkare av närhetens och ömhetens kultur.”

Börja om på nytt med Guds nåd 

Påven Franciskus sa att man inte får glömma bort de äldres livserfarenhet då morgondagens samhälle byggs upp. Det handlar om att tillsammans med Guds nåd börja om på nytt i medvetenheten om nödvändigheten av närhet, omsorg, broderlig uppoffring och samexistens.

Han talade om hur man idag upphöjer individualism och självfokusering men varnade för att detta är en illusion. ”Låt oss vara försiktiga”, varnade påven, ”för att så snart nödsituationen är förbi är det lätt att falla tillbaka i denna illusion. Det är så lätt att snabbt glömma bort att vi behöver andra, någon som tar hand om oss och ger oss mod.” Det är så lätt att glömma bort, la han till, ”att vi alla behöver en Fader som räcker ut Sin hand till oss. Att be till Honom och åkalla Honom är inte en illusion. En illusion är att tro att vi kan vara utan Honom!”

Påven avslutade sitt tal med att tacka alla präster för deras pastorala iver och kreativitet som har hjälpt folket denna svåra tid att fortsätta på trons väg och stått vid deras sida i smärtan och rädslan.