Angelus tredje advent. Påven: Ge plats för Guds glädje
Översättning Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Kära bröder och systrar, goddag!
På denna tredje söndag i advent, som kallas “glädjens” söndag, inbjuder Guds ord oss dels till glädje och dels till medvetenhet om att existensen även omfattar stunder av tvivel, då det är svårt att tro. Glädje och tvivel är båda två erfarenheter som är en del av vårt liv.
Till profeten Jesajas uttryckliga inbjudan till glädje: «Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma» (35:1), kontrasterar Johannes döparens tvivel i evangeliet: «Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?» (Matt 11:3). I själva verket ser profeten bortom situationen. Han har ett uppgivet folk inför sig: kraftlösa händer, skälvande knän och borttappade hjärtan (jfr 35:3-4). Det är samma verklighet som i alla tider sätter tron på prov. Men gudsmannen ser längre, för att den Helige Anden låter honom i sitt hjärta känna kraften i hans löfte och han förkunnar frälsningen: «Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, […] Han kommer själv för att rädda er» (vers 4). Så allt omvandlas: öknen blommar, trösten och glädjen tar plats i de förlorade hjärtana och de halta, blinda och stumma har helats (jfr verserna 5 och 6). Det är detta som sker med Jesus: «blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud» (Matt 11:5).
Denna beskrivning visar oss att frälsningen omsluter hela människan och förnyar henne. Men denna pånyttfödelse, och glädjen som den ger, förutsätter alltid en död av oss själva och synden som finns i oss. Härifrån kommer kallelsen till omvändelse, som är grunden till både Johannes döparens och Jesus förkunnelse; det handlar särskilt om att omvända idén vi har om Gud. Och adventstiden stimulerar oss till detta just genom Johannes döparens fråga till Jesus: «Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?» (Matt 11:3). Vi tänker: I hela sitt liv har Johannes väntat på Messias. Hans livsstil och hans hela kropp har formats av denna väntan. Också därför berömmer Jesus honom med dessa ord: ingen av kvinna född är större än honom (jfr Matt 11:11). Ändå var också han tvungen att omvända sig till Jesus. Som Johannes, är även vi kallade att känna igen det ansikte som Gud har valt för Jesus Kristus, ödmjuk och barmhärtig.
Advent, nådens tid, säger oss att det inte räcker att tro på Gud utan det är nödvändigt att varje dag rena vår tro. Det handlar om att förbereda sig för att ta emot, inte en sagofigur, utan Gud som utmanar, involverar och kräver ett val av oss. Barnet i krubban bär våra mest behövande och fattiga bröder och systrars ansikte, som «är de privilegierade i detta mysterium och ofta dem som bäst lyckas att känna igen Guds närvaro bland oss» (Apostoliska brevet Admirabile signum, 6).
Må Jungfru Maria hjälpa oss för att vi inte, då vi närmar oss jul, ska låta oss distraheras av yttre ting, utan göra plats i hjärtat för Honom som redan har kommit och vill komma åter igen för att läka våra sjukdomar och ge oss hans glädje.
