Påven i Nagasaki: Bekämpa misstron folken emellan

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Efter en två timmar lång flygresa landade påven i Nagasaki, en hamnstad på ön Kyushu.Den första etappen var att besöka Atomic Bomb Hypocenter – den exakta platsen bomben detonerade – som ligger i en park man anlade 1955 med namnet Fredsparken. På bombens hypocentrum finns idag en svart marmor sten som bär dödsoffrens namn. Bredvid hypocentrumet bevaras resterna av Urakami katedralen, som förstördes fullkomligt av bomben. Vid den tiden var det den största katedralen i bortre Asien. Utmärkande är även en 10 meter hög staty i parken som bär namnet ”Bönen”.

Efter att ha lagt blommor och tänt ett ljus vid minnesmonumentet bad påven tyst. Sen riktade han sina ord till de samlade, i en vädjan till en värld i fred, utan kärnvapen.

Pervers dokotomi

-Denna plats gör oss medvetna om den smärta och skräck vi människor kan orsaka oss själva, inledde påven sitt tal.

”En av det mänskliga hjärtas djupaste önskan är fred och stabilitet. Att ha kärnvapen och andra massförstörelsevapen är inte det bästa svaret på denna önskan – det verkar snarare som att ständigt sätta den på prov. Vår värld lever den perversa dikotomin att vilja försvara och garantera stabilitet och fred på grundval av en falsk säkerhet. Rädslas och misstrons mentalitet slutar i förgiftande relationer mellan folk och förhindrar dialogen.”

Allas ansvar

-Det är omöjligt att bygga fred på rädslan för ömsesidig förstörelse eller på ett hot om total förintelse, fortsatte påven Franciskus och menade att fred bygger man med en global etik och solidariskt samarbete, där framtiden formas av hela den mänskliga familjens ömsesidiga beroende och ansvar.

Man slösar resurser på vapen

Påven beskrev hur Nagasaki vittnar om kärnvapenattackers katastrofala konsekvenser på människan och miljön, och att man aldrig kan höja rösten tillräckligt mot vapenupprustningen:

”Man slösar värdefulla resurser som istället skulle kunna användas till förmån för folkens integrerade utveckling och för att skydda den naturliga miljön. I dagens värld, där miljoner barn och familjer lever under omänskliga förhållanden, är pengarna som används för att tillverka, modernisera, underhålla och sälja värre och värre vapen, ett ständig attentat som ropar till himlen.”

Bryt misstrons dynamik

Allas deltagande krävs för en kärnvapenfri värld, konstaterade påven: människor, religiösa samfund, civilsamhällen, stater med eller utan kärnvapen, militära och privata sektorer och internationella organisationer. Svaret måste vara kollektivt och samordnat, baserat på den svåra men ständiga konstruktionen av ömsesidigt förtroende istället för den misstro som för närvarande råder.

1963 uppmanade Johannes XXIII i encyclikan Pacem in terris, till att förbjuda kärnvapen (se n. 60) och han sa att en verklig och varaktig internationell fred inte kan vila på balansen mellan militära styrkor, utan bara på ömsesidigt förtroende (se n. 61).

-Det är nödvändigt att bryta misstrons dynamik, konstaterade påven Franciskus.

Kyrkans engagemang mot kärnvapen

”Den katolska kyrkan är oåterkalleligt engagerad i att främja fred mellan folk och nationer: det är en skyldighet kyrkan har inför Gud, och inför alla män och kvinnor i detta land. Vi tröttnar aldrig på att arbeta och insistera på de internationella rättsliga redskapen för kärnvapenavrustning och icke-spridning, liksom på Fördraget om förbud mot kärnvapen.”

Påven påminde om att i juli gjorde Japans biskopar en appell om avskaffande av kärnvapen, och i augusti ledde kyrkan i landet ett tio dagar långt bönemöte för freden.

- Låt bönen och dialogen vara våra enda vapen i byggandet av en rättvis värld, sa påven.

Använd resurser till världsfond

Han citerade påven Paulus VI:s encyklika Populorum Progressio från 1967 och hans tidigare ord till journalister i Mumbai 1964, då han föreslog att hjälpa de mest fattiga genom att militära utgifter istället läggs i en världsfond, för den mänskliga utvecklingens väl.

-Ingen kan vara likgiltig mot smärtan hos miljontals män och kvinnor som måste fortsätta att påverka vårt samvete, sa påven. Ingen får vara döv när en broder eller syster ropar på hjälp, ingen kan vara blind inför ruinerna av en kultur som inte kan föra dialog.

Bön för omvändelser

Avslutningsvis uppmanade påven Franciskus till bön för samvetenas omvändelse, och för att försoningen, livets kultur och broderskapet ska triumfera.

-Jag vet att några av de närvarande här inte är katoliker, men jag är säker på att vi alla kan göra den helige Franciskus av Assisis bön vår, sa påven och bad:

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Låt mig bringa kärlek där hatet råder.

Låt mig bringa förståelse där orätt har begåtts.

Låt mig bringa tro där tvivlet råder.

Låt mig bringa sanning där villfarelse råder.

Låt mig bringa hopp där misströstan råder.

Låt mig bringa ljus där mörkret råder.

Låt mig bringa glädje där sorg och bedrövelse härskar.