Påvens Angelus: illusorisk att skilja på kärlek till Gud och sin nästa

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Föreningen av kärlekens två dimensioner, till Gud och till sin nästa, är det som karaktäriserar Kristi lärjunge, sa påven när han reflekterade över de liturgiska läsningarna. 

Det första av alla buden

Dagens evangelium berättar om en episod då en skriftlärd frågar Jesus om vilket som är det första av alla budorden. Jesu svar är den trosbekännelse som varje israelit läser, central i hans tro och bön, och som börjar med orden: "Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren". Och påven sa:

Det finns bara en Herre och Herren är "vår" i den meningen att han är bunden till oss i en oupplöslig pakt, han har älskat oss, han älskar oss och han kommer att älska oss för alltid. ur denna källa kommer det dubbla budet till oss: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Du skall älska din nästa som dig själv.”

Att älska är att agera

Jesus lär oss att kärleken till Gud och kärleken till vår nästa är oskiljaktig. De är två sidor av samma mynt, sa påven. Han förklarade att ”att älska Gud är att leva för det han är och för det han gör. Och Gud är gåva, förlåtelse och relation".

Att älska Gud innebär att vi varje dag ska agera och lägga vår energi på att vara hans medarbetare, genom att tjäna vår nästa utan förbehåll, att försöka förlåta utan gränser och att odla relationer i gemenskap och broderskap.

Vem är vår nästa?

Vår nästa är alla de som vi möter på vår väg. Vi väljer inte vem som är vår nästa: Det är inte kristet att tro att det är man själv som väljer sin nästa, det är hedniskt. Det handlar om att se och älska medmänniskorna omkring sig, sa påven.

Vi måste ​​öva oss på att se med Jesu blick, och alltid lyssna på dem som behöver det. Andras behov kan kräva konkreta svar, men först och främst måste man lyssna.  

Det räcker inte att ge mat till de hungrande

Påven Franciskus tog som exempel en hungrig person som behöver mat – men han behöver även ett leende och att någon lyssnar. Evangeliet uppmanar oss därför till att svara på de fattiges konkreta behov, men också att visa dem en kärleksfull närhet:

Detta utmanar våra församlingar, sa påven och menade att församlingar riskerar att engagera sig i initiativ men inte i relationer. Risken att man i en församling får hjälp men inte sällskap, i den kristna betydelsen av denna term.

Kärleken till Gud och till sin nästa är oskiljaktig

Det är en illusion att tänka att man kan älska sin nästa utan att älska Gud och vice versa, sa påven Franciskus och avslutade med att be Jungfru Maria hjälpa oss att välkomna och vittna om denna lära om kärleken i vår vardag.