Påven till Litauens präster och ordenfolk om det kristna hoppet

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven inledde sitt tal till dem med att säga att hela hans besök i landet kan ramas in med orden ”Jesus Kristus, vårt hopp” och han talade om vad som karaktäriserar hoppet som präster, ordensfolk och seminarister är kallade att leva i.

Jesus Kristus, vårt hopp

Påven talade om ordet vånda som Paulus talar om i Romarbrevet (8:22-23,26). Skapelsen och människorna våndas och även den Helige Anden i oss, sa påven och fortsatte: ”Idag bör vi fråga oss om denna vånda finns i oss eller om vår kropp i stället inte längre våndas över något och att inget längtar efter levande Gud. … Kanske har välfärdssamhället mättat oss för mycket, så full av tjänst och välstånd och vi är tyngda av allt och fulla av inget - kanske har det bedövat och avlett oss, men inte fyllt oss. Det är vi, Gudsvigda … män och kvinnor, som inte någonsin får tillåta oss att förlora denna vånda, denna oro i hjärtat som endast finner ro i Herren.”

Ihärdighet

Påven talade vidare om apostelns ord om ihärdighet - ihärdighet i lidandet och i att bevara det goda. ”Detta betyder att vara centrerade i Gud, vara djupt rotade i Honom och vara trogna hans kärlek”. Detta kan de äldre berätta om och lära ut, men utan att “döma de yngstas skenbara svaghet” sa påven och vände sig även till de yngre: ”när ni inför små frustrationer som gör er missmodiga tenderar att stänga in er i er själva … sök era rötter och se vägen som de gamla har vandrat”. ”Det som präglar det kristna hoppet är just prövningarna”.

Påven fortsatte att det att ”se Kristus Jesus, vårt hopp betyder att identifiera sig med Honom och delta gemensamt i Hans öde”. ”Han har sina förväntningar på oss och vi hoppas på Honom”.

Återspegla hoppet

Påven talade om en takkrona i katedralen de befann sig i som har formen av en båt och som talar till oss om Petrus och Paulus, som katedralen är tillägnad. Båda dessa apostlar var medvetna om skatten de hade fått, att inbjudas till att “ro ut” (jfr Luk 5:4): “Vi är alla på denna båt och försöker ständigt att ropa på Gud, vara ihärdiga i prövningarna och att ha Kristus Jesus som mål för vårt hopp”.

Påven ställde avslutningsvis några frågor till de församlade: ”Vad ber Herren oss om? Vilka är de utkanter som mest behöver oss, för att bära Evangeliets ljus till?” (jfr Evangelii gaudium, 20) och avslutade att de endast genom sitt livs exempel återspeglar hoppet i Herren.