Påven i Sankta Marta ”Herren ber om vår omvändelse och vi svarar imorgon"
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven Franciskus utgick från den första läsningen ur profeten Haggajs bok, en sträng text, där Herren genom profeten uppmanar folket att reflektera över sitt beteende, och att förändra det, för att bygga upp Guds hus.
Ett folk utan tillit vill inte riskera
Haggaj försökte nå hjärtat på det lata folket, som var uppgivna och levde som om allt var förlorat. Templet hade förstörts av fienderna, överallt rådde förödelse, och folket lät åren gå, tills Herren skickade sin utvalde för att "återuppbygga templet". Men deras hjärtan var bittra och de ville inte arbeta. De sa: "Men nej, det kanske är det en illusion, bättre att inte riskera, vi låter det vara så här ...".
”Dessa människor ville inte resa sig igen för att starta om på nytt”, sa påven ”De tillät inte Herren hjälpa dem, när Han ville väcka dem till liv, med ursäkten att rätt tid ännu inte hade kommit.”
Dessa människors drama, är vårt drama, när likgiltigheten slår till, när den ljumma livsstilen tar över och vi säger: "Ja, ja, Herre, okej ... men vänta lite Herre, imorgon kommer jag att göra det!". På det viset skjuter man upp hjärtats omvändelse och beslutet att ändra sitt liv.”
Andlig ljumhet är kyrkogårdens frid
Det är ofta ljumhet som ligger bakom osäkerhet och tvekan inför beslut. Många människor slösar bort livet genom att skjuta upp saker, för att i slutändan inte ha gjort något alls, för att inte störa det inre lugnet. Men det lugnet kan jämföras "kyrkogårdens frid".
När vi lägger oss till med denna ljumhet, i denna inställning av andlig svalhet, förvandlar vi vårt liv till en kyrkogård: det finns inget liv. Det finns bara slutenhet. Precis som folket i Haggajs bok riskerar man inte trots ruinerna, för man har vant sig vid att leva med dem.
Herren ber om vår omvändelse idag
Påven Franciskus varnar avslutningsvis för att detta händer även oss i de saker som vi inte gör bra, och som Herren vill att vi ska ändra på: ”Han ber om vår omvändelse och vi svarar honom: imorgon.”
”Vi ber Herren om nåden att inte vara kristna ”till hälften”, utan substans, och att nöja oss med en falsk inre frid som inte bär någon frukt. Måtte Herren väcka oss ur vår ljumhet, och slåss mot denna söta bedövning av det andliga livet.”
