Påvens allmänna audiens: Kärleken är den Helige Andes verk i oss
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven Franciskus vände sina tankar till den teologiska dygden kärlek, under onsdagens allmänna audiens på Petersplatsen när han fortsatte sin serie av katekeser om laster och dygder.
Han började sin reflektion med den helige Paulus ord: ”Så förblir tro, hopp och kärlek, dessa tre; men störst av dem är kärleken." Påven noterade att dessa ord var riktade till de kristna i Korinth, som led av splittring och stridigheter – till och med under det eukaristiska firandet.
Kärlekens dygd kommer från Gud
"Vem vet, men kanske trodde man i samhället i Korinth att ingen hade begått en synd", sa påven. Om så var fallet skulle de kanske ha funnit Paulus fördömande av deras stridigheter "obegripligt".
Även om de kanske hade föreställt sig att de var goda och kärleksfulla människor, utmanade Paulus dem om sann kärlek, som kommer från Gud. "Paulus är bekymrad över att det i Korint – liksom hos oss idag – råder förvirring och att det faktiskt inte finns några spår av den teologiska dygden, den som kommer till oss bara från Gud," sa påven Franciskus.
"En större kärlek"
Liksom varje mänsklig person, förklarade påven, är kristna kapabla till "alla former av kärlek i världen": romantisk kärlek, kärlek till vänner, sitt land och till mänskligheten.
"Men det finns en större kärlek", sa påven Franciskus, "som kommer från Gud och är riktad mot Gud, och som gör det möjligt för oss att älska Gud ... och att älska vår nästa som Gud gör."
Detta är kärlekens dygd, som gör att vi inte bara kan älska våra vänner och vår familj, utan även älska de människor som det är svårt att älska. "Detta är "teologiskt", sa påven, för "det kommer från Gud, det är den Helige Andes verk i oss."
En svår dygd att utöva
Påven erinrade om bergspredikan och sa att där uppenbarade Jesus kärleken ”som en teologal dygd som antar namnet kärlek”. Det är en svår dygd att utöva, till och med en omöjlig sådan "om man inte lever i Gud."
Men bortom det mänskliga hjärtats normala kärlek och tillgivenhet, sa han, "omfattar kristen kärlek det som inte är älskvärt, den erbjuder förlåtelse och välsignar dem som förbannar. Det är en kärlek så brinnande att den nästan verkar omöjligt, och ändå är den, det enda som kommer att finnas kvar av oss.”
Och han avslutade med påminnelsen att, i vår sista stund, "kommer vi inte att dömas efter vår generiska kärlek, utan just på hur vi har älskat med kristen kärlek", och han citerade Jesu ord: " Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."
