Ärkebiskop Scicluna lovordar Benedictus XVI:s hantering av sexuella övergrepp inom Kyrkan

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

Den maltesiske ärkebiskopen, adjungerad sekreterare i troskongregationen, var under 10 år kongregationens fredsfrämjare och spelade därmed en avgörande roll i Kyrkans hantering av sexuella övergrepp mot minderåriga.

Scicluna noterade att den dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger “spelade en avgörande roll i den långvariga process som ledde till att lagen och procedurerna för de allvarligaste kanoniska brotten, delicta graviora, reserverade för troskongregationens jurisdiktion, uppdaterades”.

Som prefekt för troskongregationen

I ett memorandum med en tidslinje och detaljer kring kardinal Ratzingers och senare Benedikt XVI:s respons i frågan om sexuella övergrepp mot minderåriga i Kyrkan, skriver ärkebiskop Scicluna att redan 2001 “lade troskongregationen dåvarande prefekt fram ett lagförslag för Johannes Paulus II som senare promulgerade Motu Proprio Sacramentorum Sanctitatis Tutela den 30 april 2001” om normer för hanteringen av delicta graviora.

I den kronologisk förteckning över de åtgärder som kardinal Ratzinger vidtog skriver ärkebiskopen: “Kort därefter, i november 2001, fick troskongregationen av påven Johannes Paulus II den särskilda befogenheten att avvika från preskriptionstiden för att underlätta en mer skyndsamma och adekvata reaktioner till de grövsta brotten.”

“I februari 2002 begärde och erhöll kardinal Ratzinger från påven Johannes Paulus II ytterligare särskilda befogenheter som syftade till att påskynda procedurerna för de allvarliga ‘graviora delicta’ fallen. Vid denna tid, tål det att påminnas om, framfördes hundratals fall till troskongregationen, särskilt från USA.”

Kardinal Ratzinger, understryker ärkebiskop Scicluna, “ledde troskongregationen i ständiga dialog med experter i kanonisk lag och lokala biskopar. Han främjade utbildning på alla nivåer”.

Ärkebiskopen förklarade även att “granskningen av hundratals fall av sexuella övergrepp mot minderåriga gav kardinal Ratzinger en djupare insikt i ämbetets mörkare sidor. Han presenterade många av de grova fallen direkt för den Helige Fadern för att ex officio “avkraga” de skyldiga prästerna”.

Mot slutet av 2004 “beordrade kardinal Ratzinger en översyn av de fall som lämnats in till troskongregationen som ännu var oavslutade, vilket inkluderade några mycket uppmärksammade fall”

Som påve Benedikt XVI

När kardinal Ratzinger valdes till påve år 2005, fortsatte ärkebiskopen Scicluna, “såg han till att troskongregationens arbete inte bara fortsatte utan också fick mycket stöd. Han förnyade alla de särskilda befogenheter som hans föregångare, Johannes Paulus II, beviljat, och såg till att dessa ingick i den nya versionen av Motu Proprio Sacramentorum Sanctitatis Tutela som han promulgerade år 2010”.

Som påve, sade Scicluna, blev det hans uppgift att varje vecka granska de grova ‘graviora delicta’ fallen som troskongregationen framförde till honom.

Scicluna noterade att Benedikt XVI även var den första påven som höll särskilda möten med män och kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp av präster under sina pastorala resor and apostoliska besök, som när han till exempel besökte Malta år 2010. Påven bad alltid om förlåtelse och talade ofta om den skam och förödmjukelse som Kyrkan, drabbad av synd och andlig ondska, lider av.

I början av sin apostoliska resa till Portugal år 2010 gjorde Benedikt XVI följande kommentar under den sedvanliga presskonferensen under flygresan: “Den största förföljelsen av Kyrkan kommer inte från hennes fiender utanför Kyrkan, utan uppstår av synden inuti Kyrkan. Kyrkan har ett djupt behov av att lära sig göra botgöring på nytt, att acceptera rening, att lära sig förlåtelse, men också ett behov av rättvisa. Förlåtelse ersätter inte rättvisa”.

Kampen mot “smutset” i Kyrkan

Ärkebiskopen menade att de många åtgärder som kardinal Ratzinger vidtagit under sin tid som prefekt för troskongregationen och senare som påve utgör ett gediget vittnesbörd om den tyske påvens engagemang för att utrota det som han redan 2005 kallade för "smuts" i Kyrkan. Kardinalens engagemang i dessa frågor präglade djupt hans liv.

I en artikel skriven av Juan Ignacio Arrieta i La Civiltà Cattolica, publicerad år 2010, rapporterade Arrieta om en undersökning som visade att kardinalen Joseph Ratzinger redan år 1988 gjorde sitt yttersta för att effektivisera den kanoniska proceduren för att straffa de präster som begått sexuella övergrepp mot minderåriga.

I många väldokumenterade fall predikade, talade, och förmanade kardinal Ratzinger, i många gånger i skrivna brev och meddelanden, att sexuella övergrepp mot minderåriga som begåtts "inom Kyrkans familj” är “oerhörda brott”, och han upprepade gång på gång att “ansträngningarna för att skydda barnen måste fortsätta”.

Ratzinger beordrade undersökningar av anklagelser om sexuella övergrepp som begåtts av präster och uppmanade biskoparna att “fastlägga konkreta åtgärder” till förmån för de personer som utsatts för övergrepp och för att “återuppbygga Kyrkans andliga och moraliska trovärdighet”.

Han avskedade präster, accepterade avskedsansökningar och krävde upprepade gånger att de ansvariga för övergrepp skulle ställas inför rätta och att effektiva skyddsåtgärder skulle vidtas. Även flera år efter sin avgång uttryckte påven emeritus sina tankar om skandalen om sexuella övergrepp inom Kyrkan i sina reflektioner som publicerades år 2019.

Påven Franciskus fortsätter arbetet

Slutligen sade ärkebiskop Scicluna att “påven Franciskus fortsatte att bygga vidare på de framsteg som gjorts under påven Benedikts pontifikat, genom ett antal anföranden och brev till Guds folk (t.ex. 20 augusti 2018). Han instiftade också viktiga nya lagar, i synnerhet Motu Proprio Come una Madre Amorevole (4 juni 2016), Motu Proprio Vos Estis Lux Mundi (7 maj 2019), en ny version av Motu Proprio Sacramentorum Sanctitatis Tutela (7 december 2021) och revideringen av kodexens för kanonisk rätt sjätte bok (8 december 2021).”

I Februari 2019 sammankallade påven Franciskus också ett möte med representanter för alla biskopskonferenser och överordnade för att diskutera frågor rörande sexuella övergrepp mot minderåriga och vidta åtgärder för skyddet av minderåriga i Kyrkan.