1802, senaste begravningen av en påve förrättad av efterträdaren
ANDREA TORNIELLI översättning Katarina Agorelius
En påve som förrättar sin föregångares begravning: detta som sker inom den närmaste tiden på Petersplatsen med påven Franciskus som förrättar Benedictus XVI:s begravning har förståeligt nog framställts som ett faktum utan motstycke i kyrkans historia i modern tid. Påvens Razingers avgång, som motiverades av ålder och bristande fysisk och psykisk styrka för att bära ansvaret och bördan i åtaganden kopplade till pontifikatet. Men en påve i tjänst som välsignar föregångarens kropp innan gravläggningen har skett ganska nyligen om man ser till kyrkans 2000-åriga historia.
Det ägde rum i februari 1802, med Pius VI:s högtidliga begravning, som hölls i Peterskyrkan av hans efterträdare Pius VII. Den döde påven, Giannangelo Braschi (Cesena 1717 - Valence 1799), vald till påve 1775, dog efter ett långt pontifikat i Frankrike som fånge hos Napeoleon. Begravningen hölls i Valence strax efter hans bortgång, medan “novendialis” (de nio dagarnas minnesmässorna innan konklavens omröstningar inleds) hölls i Venedig, staden där kardinalerna var samlade för att välja efterträdare.
Pius VII, som valdes 14 mars 1800, ville ta tillbaka föregångarens kvarlevor till Rom. De grävdes upp december 1801 och reste från Valence till Marseille och därifrån med båt till Genova. Efter landstigningen i Italien inledde den landsförvisade påvens kvarlevor en triumferande pilgrimsfärd med högtidliga begravningsmässor vid varje etapp. Den 17 februari 1802 hölls “det magnifika intåget i Rom”, med kardinaler som väntade på kvarlevorna vid Ponte Milvio. Den högtidliga begravningsceremonien hölls i Peterskyrkan av påven Pius VII.
Pius VI:s kvarlevor fick dock inte frid: Pius VI:s hjärta och precòrdia (antikt uttryck för organen och anatomiska formationerna i brösthålan som omger hjärtat, som betraktades som sätet för för tillgivenhet, känslor, känslighet) togs tillbaka till Valence, på uttrycklig begäran av regeringen i Paris, genom en lång återresa via flera etapper i Frankrike år 1802. Men 1811 togs hjärtat återigen till Rom.
