Synoden. Dokumentet för den kontinentala fasen ger de sista och uteslutna röst
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Resultatet av synodens kontinentala etapp, oktober 2021-augusti 2022, publicerades den 27 oktober i ett arbetsdokument som bär temat ”Gör mer plats åt ditt tält” (Jes 54:2).
Det finns fattiga, urfolk, familjer, omgifta och ensamstående föräldrar, hbtq-personer och kvinnor som känner sig uteslutna ur kyrkans gemenskap; offer för övergrepp eller människohandel eller rasism; präster, tidigare präster och lekmän, kristna som står långt från kyrkan och dem som har önskemål om reformer vad gäller prästerskapet och kvinnans roll; dem som inte känner sig tillfreds med att följa det Andra Vatikankonciliets liturgiska utveckling; samt dem som lever i plågade länder, som dagligen lever i våld och konflikter eller som kämpar mot häxkonster och tribalism. Kort sagt finns hela mänskligheten, med dess sår, rädslor, ofullkomligheter och behov representerade i dokumentet om omkring 45 sidor.
Sammanfattning av kyrkan i världen
Inför biskopssynoden om synodalitet, som hålls i oktober 2023 samt samma månad 2024 på temat “För en synodal kyrka: gemenskap, delaktighet och mission”, inleddes en synodal process 2021 uppdelad i tre etapper. Den första etappen, på kontinental nivå genom synodala möten och reflektioner i alla världens stift för att konsultera Guds folk, har just har avslutats och det som har framkommit har sänts till synodens sekretariat som har sammanställt materialet i dokumentet.
Biskopssynodens sekretariat betonar att det är just ett arbetsdokument som ger Guds folks röst hörd och ska ses som en referensram för den fortsatta synodala vägen. Dokumentet påvisar en rad spänningar som den synodala processen har lett till, förklarar sekretariatet, men att detta ska ses som en källa till energi och inte är något att vara rädd för. Det framkommer att många församlingar ser synodaliteten som en uppmaning att lyssna på dem som känner sig uteslutna från kyrkan. Många, och särskilt kvinnor och unga, känner sig nedvärderade, försummade, missförstådda och att de inte att får erkännande för sina gåvor och förmågor.
Dem som har lämnat sitt prästerskap för att gifta sig uttrycker behov av mottagande och skydd för att inte utsättas för orättvisa och diskriminering. Dem som har skiljt sig och ingått ett nytt äktenskap, ensamstående föräldrar, personer som lever i ett polygamiskt äktenskap och hbtq-personer uttrycker behov av att tas emot i kyrkan med sina sår och brister. Samtidigt är många katoliker upprörda över dessa nya trender.
Många uttrycker behov av att nå de fattiga i världens utkanter, som förutom dem utan tillgångar omfattar ensamma äldre, urfolk, migranter, gatubarn, alkoholiserade, narkomaner, offer för människohandel, övergreppsoffer, intagna, dem som utsätts för diskriminering och våld på grund av sitt etiska ursprung, kön eller sexuell läggning.
Lokala kyrkor redogör för minskat förtroende på grund av krisen med sexuella övergrepp begångna av präster och man ber om en kulturell förändring inom kyrkan för en större genomskinlighet och ett ökat ansvar.
En kulturell förändring även vad gäller kvinnors roller inom kyrkan, gudsvigda och lekmän. I dokumentet framkommer det att kvinnors karisma inte alltid värderas eller förstås.
Det talar även om nödvändigheten att lyssna till funktionshindrade personers behov. Man upplever att personer med funktionsnedsättning ses som mindre värda än andra.
Även vittnesbörd om tro som leder till martyrskap i länder där kristna minoriteter förföljs kommer upp i dokumentet.
Slutligen talar det om Guds folks engagemang att skydda det ömtåliga livet, som ofödda barn, genom att stå kvinnor och familjer nära i svåra val och stunder i livet.
