Nuntien i Ukraina ber om solidaritet med det krigshärjade landet
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
I en intervju för Hjälp till kyrkan som lider, ACN, beskriver nuntien i Ukraina ärkebiskop Visvaldas Kulbokas situationen från nuntiaturen i Kiev.
Nuntien berättar att olika delar av staden sedan den 24 februari, natt och dag, drabbas av missilattacker, men att det i vissa avseenden är relativt lugnt i Kiev jämfört med städer som Irpin, en förort till Kyiv, Kharkiv, Chernihiv och Mariupol. Kiev har fortfarande kontakt med omvärlden, säger han men betonar allvaret i den humanitära krisen i huvudstaden och i andra städer.
Tillgång till förnödenheter, mat och vatten
Kulbokas uppmärksammar arbetet som humanitära organisationer utför för att hjälpa de behövande. Han noterar att många familjer överraskades när konflikten trappades upp, med förnödenheter för högst 2, 3 dagar, och uttrycker oro över hur de nu klarar sig, särskilt eftersom det är svårt att röra sig i staden. Men trots farorna säger han att frivilliga hjälparbetare fortfarande anstränger sig för att röra sig i Kiev och trotsar kontrollpunkterna med några meters mellanrum, för att distribuera förnödenheter till behövande fram till klockan 20.00, när utegångsförbudet börjar.
Optimism under krisen
Vad gäller folkets sinnestillstånd i denna stund, säger ärkebiskop Kulbokas, är de frivilliga och nuntiaturens personal bekymrade men modiga. “Vi känner att det är en tragedi som vi måste bemöta tillsammans, vi måste hjälpa varandra och be mycket. Jag ser en stor optimism.” Han medger dock att samma optimism kanske inte delas bland de som är sjuka, i behov av vård eller bland kvinnor som föder barn eller har barn.
Inför kriget insisterar nuntien på att våra huvudsakliga vapen är "ödmjukhet, total överlåtelse till Gud, solidaritet och kärlek", för att "om vi är här för varandra, om vi står nära Gud och om vi är trogna, kommer Han [Gud] att ta hand om oss". Han lägger till att det vi endast tillsammans, “genom fasta, bön, stor ödmujkhet och kärlek” kan övervinna ondskan i detta krig.
Inga religiösa dimensioner i kriget
Nuntien reflekterar över orsakerna till det pågående kriget och nekar till idén att det finns religiösa dimensioner i konflikten. Han förklarar att kyrkornas råd och andra religiösa organisationer i Ukraina har stått enade och nära folket. Han säger att detta dock inte betyder att alla svårigheter har övervunnits, eftersom vissa tidigare interreligiösa missförstånd kan ha spelat en roll, men konstaterar att kriget inte kan motiveras av denna anledning, eftersom svårigheter i interreligiösa relationer måste hanteras på ett annat sätt.
Han konstaterar att det ukrainska folket håller på att bli mer enat även mitt i krigets tragedi - en utveckling som han noterar är "ett mycket positivt tecken" även om detta kanske inte kommer att förbli fallet i framtiden.
Påvens närhet
Nuntien uppmärksammar påvens stöd för Ukraina i denna svåra situation och betonar att påven "gör allt för att få ett slut på detta krig." Han betonar att påvens ansträngningar inte bara handlar om ord, utan också på andra sätt att bidra till fred, även andlig frid och genom diplomati. Ett exempel på detta, noterar han, är att den påvlige allmoseutdelaren befinner sig vid gränsen mellan Polen och Ukraina och ger humanitär hjälp och visar påvens närhet till folket.
Humanitär hjälp
Hjälp till kyrkan som lider, ACN, - den påvliga stiftelsen för pastoral och humanitär hjälp till förföljda kristna runt om i världen - donerade nyligen 1,3 miljoner euro för att bistå dem mest behövande stiften i Ukraina. Ärkebiskop Kulbokas uttrycker tacksamhet för detta och talar om svårigheten att fastställa exakt vilka behov man nu har med tanke på de omfattande skadorna på många byggnader. Han noterar att det kommer att finnas mycket att göra eftersom ”hundratals skolor, sjukhus och hus har förstörts."
"Behoven kommer att vara enormt stora", säger han, "all hjälp som kommer in uppskattas mycket”.
