Församlingarna i evangeliseringens tjänst
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Det finns plats för alla i kyrkan och alla kan, efter sin kallelse, finna sin plats här - detta är kärnan i kleruskongregationens nya instruktioner från 29 juni med titeln "Den pastorala omvändelsen i församlingsgemenskapens tjänst för kyrkans evangeliserande mission”, som publicerades 20 juli.
Dokumentet innehåller inte nya lagar utan föreslår sätt för att bättre tillämpa gällande lagstiftning och för att uppmuntra de döpta till medansvar och främja pastoralt samarbete mellan församlingar.
"Den pastorala omvändelsen i församlingsgemenskapens tjänst för kyrkans evangeliserande mission” är uppdelad i 11 kapitel. I de första sex kapitlen reflekterar man över en pastoral omvändelse och mission och värdet av församlingen i samtiden och i kapitel 7-11 behandlas rollfördelningen i församlingarna och metoder för tillämpning av normer.
Evangeliserande församling
Församlingen ska vara det ständiga tecknet på den Uppståndne bland folket och vara ett hem där missionen är grundläggande för evangeliseringen. Globaliseringen och den digitala världen har förändrat banden till särskilda platser och församlingen måste formas därefter och förstå tidens behov. I dokumentet understryker man vikten av en förnyelse av missionen i församlingarna och att man måste ta avstånd från självreferens och stelhet och värna om en andlig dynamik och pastoral omvändelse, som bygger på Guds ord, det sakramentala livet och vittnar om nästankärleken. En möteskultur ska främja dialog, solidaritet och öppenhet mot alla. Man rekommenderar ett vittnesbörd av tron i kärlekhandlingar och uppmärksamhet på de fattiga.
Rollfördelning
I den andra delen analyserar man uppdelningen av arbetsuppgifter inom församlingen och som ska anpassas efter områdets karaktär. Församlingar kan gå samman eller delas upp.
Man behandlar uppdelningen av pastoralvården. Kyrkoherdens roll som församlingens ledare understryks. Han ska stå i församlingens tjänst och inte tvärtom, påminner man i dokumentet, och han har fullt ansvar för själavården. Kyrkoherden måste vara prästvigd. Han ska administrera församlingens ägor och är juridisk representant för församlingen. Han kan nomineras på obestämd eller begränsad tid, minst 5 år. Vid 75 års ålder har han den moraliska plikten att lämna avskedsansökan och biskopen tar sedan beslut.
I det åttonde kapitlet tas frågan om diakoner upp. De samarbetar med biskopen och prästerna i den missionerande evangeliseringen och tjänstgör särskilt i evangeliseringen, välgörenheten, administrationen och vid mässan. Kleruskongregationen reflekterar även över gudsvigdas roller i församlingen som vittnen som Kristi efterföljare och lekmännens roller för kyrkans evangelisering. Man ber dem att generöst vittna om evangeliet och stå i församlingsgemenskapens tjänst. Lekmän med altartjänst kan under exceptionella förhållanden få andra uppdrag av biskopen, enligt hans försiktiga omdöme, som att med Heliga Stolens tillstånd fira liturgin och hålla i dop, bröllop och begravningar, men får under inga omständigheter predika vid mässan.
Guds folk i centrum
I dokumentet reflekterar man även över församlingsorgan med kyrkligt medansvar, till exempel det för ekonomiska frågor, och om hanteringen av församlingens tillgångar. Man uppmuntrar till medansvar och administrativ öppenhet samt att möta kyrkans behov. Församlingens pastoralråd ska inte endast vara byråkratiskt utan ha en anda av gemenskap och sätta Guds folk i centrum för en aktiv evangelisering. Dess främsta funktion ska vara att se över förslag vad gäller pastorala initiativ och välgörenhet i församlingen i samklang med stiftets vandring. Förslagen ska sedan godkännas av kyrkoherden.
Genomskinlighet av tillgångar
I det sista kapitlet behandlar man frågan om kostnader för minnesmässor och man betonar att en kollekt ska vara frivillig och aldrig krävas. Man betonar att det sakramentala livet aldrig får torgföras med avgifter och man uppmanar prästerna att vara en förebild för dygd i använding av pengar genom ett sobert liv och en genomskinlighet av använding av församlingens tillgångar.
