Charles de Foucauld bland kyrkans nya helgon och saliga

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Charles de Foucauld, saligförklarades 2005 av påven Benedictus XVI, och på tisdagen erkände påven Franciskus ett mirakel som leder honom till helgonförklaringen. Tillsammans med honom ska ytterligare två saliga helgonförklaras: fader Cesare de Bus, en fransk präst och ordensgrundare, och syster Maria Domenica Mantovani, även hon ordensgrundare.

Sju martyrer

Ytterligare två medicinska mirakel leder den amerikanske prästen, fader Michael McGivney och fransyskan Pauline-Marie Jaricot, till saligförklaringen. De övriga saliga är martyrer: en italiensk missionär i El Salvador, som led martyrdöden 1980, tillsammans med sex italienska cisterciensmunkar, som mördades medan de skyddade sitt kloster, som attackerades av franska soldater under Napoleonkrigen.

Charles de Foucauld

Charles de Foucauld, föddes den 15 september 1858 i Strasbourg, och blev i unga år föräldralös. Efter att ha vuxit upp hos välbärgades släktingar, gjorde han karriär i den franska armén, och levde fram till 30-årsåldern ett lättsinnigt och sorglöst liv fram till det han beskriver som en dramatisk omvändelse vid 28 års ålder, till den kristna tron som han hade övergett i tonåren. I samma period blev han medveten om sin kallelse till det gudsvigda livet: ”Så snart jag började tro att Gud finns, förstod jag att jag måste leva helt för honom”, skriver han.

Charles sökte sig till ett trappistkloster i Frankrike, där han inträdde och efter en tid avlade sina monastiska löften. Men hans starka önskan att söka Gud i yttersta enkelhet och fattigdom, fick honom att med sin priors tillåtelse lämna klostret. Han blev löst från sina löften och reste först till Palestina, där han bosatte sig i Nasaret.

Förkunnare och mystiker

Charles de Foucauld återvände till Frankrike och prästvigdes där 1901. Efter det begav han sig till Saharaöknen där han slog sig ner långt inne i öknen. Han började leva bland Tuaregerna, ett stamfolk i den algeriska öknen. Han levde mycket enkelt och tillbringade flera timmar i bön dagligen. Under sina år i Béni-Abbès och Tamanrasset, de platser där han levde, lärde han sig språket och förkunnade evangeliet. Han översatte evangelierna till det lokala språket och knöt vänskapsband med de muslimska tuaregerna. Charles de Foucauld författade flera skrifter om mystik och kontemplation.

Det var i Tamanrasset, i de pågående motsättningarna mellan fransmän och araber under det Första världskriget, som han mördades av fientliga tuareger den 1 december 1916, 58 år gammal. ”Lev som om du skulle dö som martyr i dag”, hade han skrivit flera år tidigare.

Jesu små bröder och systrar

Charles de Foucauld hade inga efterföljare under sin jordiska vandring i Kristi efterföljd. Men efter sin död har han fått tusentals efterföljare, som inspirerats a hans tankar och skrifter. Nästan två decennier efter de Foucaulds död grundades två kongregationer, Jesu små bröder och Jesu små systrar, som i dag finns över hela världen. Lekmannagrupper och prästföreningar inspirerade av hans andlighet, och Charles de Foucaulds liv kan liknas vid vetekornet som växer i det fördolda.