Cerca

Vatican News
Systrar ber Via Crucis vid Kolosseum Systrar ber Via Crucis vid Kolosseum   (Vatican Media)

Korsvägsandakten vid Kolosseum - Med Kristus och med kvinnor på korsets väg

Årets korsvägsandakt var skriven av den italienska ordensystern Eugenia som tillhör Consolatamissionärernas orden. Hon är 80 år och har i levt 24 år som missionär i Kenya. De senaste 20 åren har hon engagerat sig för att rädda kvinnor från livet som prostituerade. Hon är ordförande i en förening som heter ”Slaves no more” och som med hjälp av ett internationellt nätverk driver kampen mot trafficking. Nedan följer hela årets korsvägsandakt.

Årets Via Crucis kopplar ihop Kristi lidande med världens nya korsfästa. Eftersom syster Eugenia har årtionden av erfarenheter bakom sig, valde hon att fokusera kvällens reflektioner på utsatta livssituationerna hon har mött och ge dem konkreta ansikten, konkreta möten och berättelser. 

Med Kristus och med kvinnor på korsets väg

Inledning

Fyrtio dagar har nu gått sedan vi tog emot askan och började vår faste resa. Idag mediterar vi över Herrens sista timmar under hans jordiska liv fram till korsfästelsen, då han utropar ”allt är fullbordat”.

Vi har samlats på denna plats, där tusentals människor led martyrdöden i det förflutna, för sin trohet till Kristus. Nu vill vi gå denna smärtsamma väg, tillsammans med alla fattiga och uteslutna, de nya korsfästa i vår tid. De som faller offer för egoismens blindhet, offer för makt och lagar, men framför allt offer för de hjärtan som är förhärdade av likgiltighet.

Även vi kristna lider av likgiltighet. Må Kristi kors, som är ett dödens redskap, men även ett tecken på nytt liv, förena himmel och jord, nord och syd, öst och väst. Må korset upplysa samvetena hos medborgare, kyrkan, lagstiftarna och alla Kristi efterföljare, så att frälsningens goda nyhet når alla.

Första stationen – Jesus döms till döden

Vi tillber dig Herre Jesus Kristus och vi prisar dig

Ty genom ditt heliga kors har du återlöst världen

Inte alla som säger: ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. (Mt 7, 21)

Herre, din moder Maria visste vad det är att vara din lärjunge. Hon accepterade Faderns vilja även i det mörkaste ögonblicket i hennes liv, och med ett brustet hjärta stod hon vid din sida. Hon som födde dig, bar dig, omfamnade dig, gav dig kärlek, och följde dig under ditt jordiska liv, kunde inte lämna dig ensam på vägen till Golgata, och dela det mest dramatiska och smärtsamma ögonblicket i ditt och hennes liv.

Herre, många mödrar upplever det din moder upplevde, och gråter över deras söners och döttrars öde. Många mödrar ser sina barn lida och dö av sjukdomar - av brist på mat, vatten, vård och möjligheter till ett framtida liv.

Vi ber för dem på ansvarspositioner, att de hör de fattigas rop på hjälp, i hela världen. De ungas rop på hjälp, dömda till döden av den egoistiska politikens likgiltighet. Låt ingen av dina barn sakna arbete och det nödvändiga för ett ärligt och värdigt liv.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att göra din vilja!”

- I stunder av svårigheter och förtvivlan

- i stunder av fysiskt och moraliskt lidande

- i mörkrets och ensamhetens stunder

Pater Noster

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn.  Tillkomme ditt rike.  Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag,  och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.

Stabat Mater

Modern stod med krossat hjärta vid det kors, där gränslös smärta, Sonen led för syndig värld.

Andra stationen – Jesus tar korset på sina axlar

”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. (Lk 9, 23)

Herre Jesus, det är lätt att bära krucifixet runt halsen eller placera det på väggen i våra vackra katedraler eller hem, men det är inte lätt att möta och känna igen dagens nya korsfästa: de hemlösa, de unga som förlorat hoppet, utan arbete och framtid, migranter som tvingas leva marginaliserade i läger, efter att ha utsatts för oerhört lidande.

Tyvärr bränns och utplånas dessa läger, tillsammans med deras drömmar och förhoppningar. Det rör sig om tusentals marginaliserade, exploaterade, glömda män och kvinnor. Barn diskrimineras på grund av deras ursprung, hudfärg eller sociala status! Mödrar lider av att se sina barn luras och uteslutas av sina vänner och skolkamrater!

Vi tackar dig Herre, för att du med ditt liv har visat oss den sanna kärleken, hur man älskar andra utan egenintresse, även fiender eller de som helt enkelt inte är som vi. Herre Jesus, även vi, liksom dina lärjungar, följer dig gärna när du helar och utför under, när du delar ut mat till folkmassorna och förlåter synder. Men det är inte lika lätt att förstå dig när du talar om att tjäna och förlåta. Hjälp oss att förstå hur vi kan använda våra liv för att tjäna andra.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att hoppas"

- när vi känner oss övergivna och ensamma

- när det är svårt att följa dina fotspår

- När det är svårt att tjäna andra

Pater Noster

Gruvlig ångest henne brände, och hon modershjärtat kände genomborrat av ett svärd.

Tredje stationen – Jesus faller för första gången

Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad. (Jes 53, 4)

Herre Jesus, på den branta vägen som leder till Golgata, upplevde du hur svag och bräcklig människan är. Vad skulle kyrkan vara idag utan sina många generösa volontärer. Det tredje årtusendets nya samariter?

En kall januarinatt, stod tre unga afrikanska kvinnor på en gata i utkanten av Rom, runt en eld för att värma sina halvnakna kroppar. Några unga män åkte förbi, och för att roa sig kastade de bensin på elden, och brände dem allvarligt. I samma stund passerade en av de många volontärer som verkar på gatan, och tog flickorna till sjukhuset. Efter det fick de plats i ett familjehem.

Men det kommer att ta lång tid att återhämta sig, inte bara från brännskadorna, utan också från förödmjukelsen och smärtan att för alltid ha en vanställd och stympad kropp.

Herre, vi tackar dig för dagens många nya samariter som fortfarande agerar längst vägen, och böjer sig med kärlek och medkänsla över de många fysiska och själsliga såren. Många lever varje natt i skräcken som föds ur ensamheten, likgiltigheten och mörkret. Herre tyvärr ser vi inte alltid de som behöver hjälp, de skadad och förödmjukade. Vi hävdar våra rättigheter men glömmer de fattiga. Herre, ge oss nåden att inte vara okänsliga för deras tårar, deras lidande, deras smärtsamma rop, för genom dem kan vi möta dig.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att älska"

- när det är utmanande att vara en god samarit

- när vi kämpar för att kunna förlåta

- när vi inte vill se andras lidande

Huru sorgsen, hur bedrövad, övergiven, tröst berövad, var Guds moder i sin nöd!

 

Fjärde stationen – Jesus möter sin moder Maria

Också genom din egen själ skall det gå ett svärd, för att mångas innersta tankar skall komma i dagen. (Luk 2:35)

Maria, när du presenterade Jesusbarnet i templet förutspådde den gamla Simeon att ett svärd skulle genomborra ditt hjärta. Nu måste du förnya ditt fiat, ditt ja till Guds vilja, trots smärtan i att se din Son behandlas som en brottsling, på väg till korsfästelsen.

Herre, förbarma dig över de många mödrar som har sett sina döttrar bege sig till Europa i hopp om att hjälpa sina familjer i extrem fattigdom, men väl där har mött förödmjukelse, förakt och ibland döden. Som den unga Tina, som mördades barbariskt på gatan, bara 20 år gammal, mamma till ett bara några månader gammalt barn.

Maria, i denna stund lever du samma drama som många mödrar lider för sina barn, som lämnar sitt land i hopp om att hitta en bättre framtid för sina familjer, och som istället möter förödmjukelse, förakt, våld, likgiltighet, ensamhet och ibland en våldsam död. Ge dem styrka och mod.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att stödja, trösta och vara närvarande”

- för att trösta mödrarna som sörjer sina barns öde

- för de som har förlorat allt hopp i livet

- för de som varje dag lider av våld och förakt

Vem kan fatta vad hon lidit, huru hennes hjärta svidit under Sonens bittra död?

Femte stationen – Simon från Cyrene hjälper Jesus att bära korset

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. (Gal 6,2)

Herre Jesus, på väg till Golgata upplevde du svårigheten att bära det tunga grova träkorset. Förgäves hoppades du på att få hjälp av en vän, en av de många vars lidande du lindrat. Tyvärr fick du bara hjälp av en främling, Simon av Cyrene, som tvingades hjälpa dig.

Var finns vår tids Simon av Cyrene? Var hittar vi dem?

Jag vill berätta om hur en grupp nunnor från olika nationaliteter varje lördag i över sjutton år, besöker ett centra för papperslösa kvinnliga migranter i Rom. De är ofta unga kvinnor i väntan på att veta om de får stanna eller inte. Vi möter mycket lidande, men också mycket glädje när dessa kvinnor får möta en nunna från deras eget hemland, som talar deras språk, som torkar deras tårar, som ber, och bara är med dem, under de långa månaderna annars präglade av galler och betong.

Vi ber för alla Simon av Cyrene i vår tid. Att de alltid ska ta emot dig Herre, i dem som anses vara samhällets sista, och vara medvetna om att de tar emot dig. Låt dessa samariter tala för dem som ingen röst har.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att bära vårt kors"

- när vi är trötta och modlösa

- När vi känner vikten av våra svagheter

- När du ber oss att dela andras lidanden

Kan du stå vid hennes sida utan att med henne lida under folkets spe och hån?

Sjätte stationen – Veronika räcker Jesus svettduken

”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” (Mt 25, 40)

Vi tänker på barnen, i olika delar av världen, som inte kan gå i skolan utan istället utnyttjas i gruvor, på fälten, i fisket – barnen som säljs och köps av mänskliga kötthandlare, för organtransplantationer. Barnen som utnyttjas på våra gator av många, även kristna, som har förlorat insikten om sin egen och andras helighet.

Som ett barn jag mötte en natt i Rom, med en bräcklig kropp, som män i lyxiga bilar köade för att utnyttja. Hon kunde ha varit i deras döttrars ålder. Vilken obalans leder till ett liknande våld? Barn som måste uppleva övergrepp och arrogans. Dag och natt används och utnyttjas barn, för att efteråt åter kastas ut på gatan som ett byte för nästa människohandlare.

Herre Jesus, öppna våra ögon så att vi kan se ditt ansikte i våra medmänniskor, särskilt i alla dessa barn som i många delar av världen lever i fattigdom och misär. Barn som berövas rätten till en lycklig barndom, till utbildning, till sin oskuld. Så att vi kan se dig i barnen som behandlas som billiga varor, som man kan sälja och köpa efter behag. Herre, förbarma dig i medlidande över denna sjuka värld och hjälp oss att återupptäcka vår och andras skönhet och värdighet, skapade i din avbild och likhet.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att se"

- de oskyldiga barnens ansikten som ber oss om hjälp

- de sociala orättvisorna

- när värdigheten, varje person bär inom sig, blir nedtrampad

Pater Noster

Kan du tårlös se den smärta, vilken sargar moderns hjärta, lidande med älskad Son?

Sjunde stationen – Jesus faller för andra gången

"Skymfad, svarade han inte med hotelser. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist." (1Pt 2, 23)

I vår tid har hämnden stort spelrum. Dagens samhälle har förlorat värdet av förlåtelse, den största gåvan, som läker såren och grundar för fred och mänsklig samexistens. I ett samhälle där förlåtelse upplevs som en svaghet, ber du, Herre, oss att ha ett annat perspektiv. Till dem som plågar dig säger du: "Varför förföljer du mig?", väl medveten om att den sanna rättvisan aldrig baserar sig på hat och hämnd. Ge oss förmågan att förlåta. "Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör" (Luk 23:34).

Herre, du känner till lidandet i att bli dömd, föraktad och övergiven, av samma människor som hade mött, välkomnat och följt dig. I vissheten om att Fadern inte övergav dig, fann du styrkan att acceptera hans vilja och förlåta, älska och erbjuda hopp till dem som idag vandrar samma väg, präglad av hån, förakt, svek och ensamhet.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss att trösta"

- de förödmjukade och hånade

- de förrådda och förnedrade

- de föraktade och dömda

Pater Noster

För oss fallna mänskor plågad, smärtans kalk, till brädden rågad hon nu Sonen tömma ser.

 

Åttonde stationen – Jesus möter Jerusalems gråtande kvinnor

”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.” (Lk 23, 28)

Vi skakas av den sociala, ekonomiska och politiska situation som migranterna och offer för människohandel lever i. Likt påven Franciskus måste vi modigt fördöma människohandeln som ett brott mot mänskligheten. Alla, speciellt kristna, måste vara medvetna om sitt ansvar, och att alla kan bidra till lösningen.

Alla, men särskilt vi kvinnor utmanas att vara modiga – modiga i att uppmärksamma och agera, individuellt och som kommunitet. Om vi förenar våra begränsade krafter, kan de bli till en stor rikedom, som förändrar mentaliteten och lindrar mänsklighetens lidande. Den fattiga, främlingen och den annorlunda, får inte ses som en fiende utan som en bror eller en syster att välkomna och hjälpa. De är inte ett problem utan en värdefull resurs för våra ogenomträngliga borgar, där välfärd och konsumtion inte hjälper mot den växande tröttheten och uppgivenheten.

Herre, ge oss dina ögon, din barmhärtiga och välkomnande blick, med vilken du ser på våra begränsningar och våra rädslor. Hjälp oss se på olika idéer, vanor och åsikter med dessa ögon. Hjälp oss att se oss själva som en del av mänskligheten och att vara djärva initiativtagare, som vågar välkomna de olika, för att bilda gemenskap, familj, församlingar och det civila samhället.

Vi ber tillsammans: "Hjälp oss att dela andras lidande"

- med de som lider av att anhöriga har dött

- med de som har svårt att be om hjälp och tröst

- med dem som har upplevt övergrepp och våld

Pater Noster

Och hon hör emellan ropen av den grymma pöbelhopen, huru han till Fadern ber.

Nionde stationen – Jesus faller för tredje gången

"Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt" (Jes 53, 7)

Herre, för tredje gången föll du, utmattad och förödmjukad, under korsets tyngd. Precis som så många unga flickor, som människohandlare tvingar ut på gatan, som inte orkar stå upp av tröttheten, och förnedringen av att se sina unga kroppar misshandlas och utplånas, tillsammans med sina drömmar.

De unga kvinnorna är splittrade: å ena sidan söker man upp dem och utnyttjar dem, å andra sidan avvisas de och föraktas av ett samhälle som blundar för denna typ av utnyttjande, orsakad av en slit-och-släng-kultur.

En av de många nätterna jag tillbringade på gatorna i Rom, letade jag efter en ung kvinna som nyligen anlänt till Italien. När jag inte fann henne med de andra, ropade jag hennes namn: ”Mercy!” Jag hittade henne liggandes i mörkret på vägkanten. Hon vaknade av mitt rop och sa att hon inte orkade längre: "Jag är utmattad", upprepade hon ...

Jag tänkte på hennes mamma: om hon visste vad som hade hänt hennes dotter, skulle hon gråta alla sina tårar.

Herre, du har ofta frågat oss ”Var är din bror? Var är din syster?" Du har ofta påmint oss om att deras rop har nått dig. Hjälp oss att dela lidandet och förödmjukelsen med de många som behandlas som avfall. Det är för lätt att fördöma människor och obehagliga situationer som stör vår falska blygsamhet. Men det är inte lätt att ta sitt ansvar som personer, som regeringar och även som kristna församlingar.

Låt oss be tillsammans: "Herre, ge oss styrka och mod att fördöma"

- det utnyttjande och den förnedring som många unga upplever

- de många likgiltiga och tysta kristna

- de orättvisa lagarna som saknar mänsklighet och solidaritet

Pater Noster

Jesu moder, kärleks källa, då jag ser dig tårar fälla, vill jag gråta ock med dig.

 

Tionde stationen – Jesus berövas sina kläder

”Klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.” (Kol 3, 12)

Pengar, rikedom och makt. Avgudar i alla tider. Även och framför allt i vår tid, som samtidigt skryter om framsteg i erkännandet av mänskliga rättigheter. Allt kan köpas, inklusive minderåriga, man kan stjäla deras värdighet och framtid.

Vi har glömt det centrala i människan, hennes värdighet, skönhet och styrka. Medan man bygger murar och hinder i världen, vill vi minnas och tacka de som, under de senaste månaderna, har riskerat sina liv, särskilt på Medelhavet, för att rädda de många familjerna på jakt efter säkerhet och möjligheter. Människor som flyr fattigdom, diktaturer, korruption och slaveri.

Hjälp oss, Herre, att återupptäcka skönheten och rikedomen i varje person och alla folk, en unik gåva från dig för att tjäna hela samhället och inte de personliga intressena. Jesus du visar oss och lär oss att barmhärtighet och förlåtelse, ödmjukhet och tålamod gör oss mer mänskliga och mer kristna.

Låt oss be tillsammans: "Herre, ge oss ett barmhärtigt hjärta”

- istället för girigheten att njuta, äga och ha makt

- inför de orättvisor de fattiga och svaga bemöts av

- istället för uppfyllandet av egenintressen

Pater Noster

Dina kval må mig förtära! Honom älska, honom ära, o Maria, lär du mig.

Elfte stationen – Jesus spikas fast på korset

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34)

Vårt samhälle förkunnar jämlikhet i rättigheter och värdighet, men utövar och tolererar ojämlikhet. De mest extrema formerna av ojämlikhet accepteras. Män, kvinnor och barn köps och säljs som slavar av vår tids slavhandlare. Offren för människohandeln utnyttjas och kasseras utan värde. Många blir rika genom att sluka de fattigas kött och blod!

Herre, ännu idag spikas många människor fast på korset, offer för en omänsklig exploatering, berövade på sin värdighet, frihet och framtid. Deras rop på hjälp, riktar sig till våra regeringar, samhällen och till kyrkan. Hur är det möjligt att vi fortsätter att korsfästa dig Herre, och vara medbrottslingar i människohandeln?

Ge oss ögon att se med, och ett hjärta att höra lidandet med, när människor idag spikas på korset av vår livsstil och konsumtion.

Låt oss be tillsammans: "Herre, förbarma dig"

- över dagens nya korsfästa utspridda över hela jorden

- över makthavarna och lagstiftarna i vårt samhälle

- över dem som inte kan förlåta och älska

Pater Noster

Helga moder, lär mig känna Jesu kval, att de må bränna djupt sig in uti min själ.

Tolvte stationen – Jesus dör på korset

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (Mk 15,34)

Herre, på korset upplevde du tyngden av att vara övergiven, likgiltigheten omkring dig. Endast Maria din moder och några andra lärjungar stannade kvar, ditt lidande och din döds vittnen. Deras exempel inspirerar oss att inte lämna de döende ensamma, på de olika kalvarierna utspridda över världen.

Kalvarier som transitländernas läger, fartygen som inte får gå iland, de långa byråkratiska förhandlingarnas kalvarier, läger för flyktingar och säsongsarbetare.

Herre, snälla, hjälp oss närma oss vår tids korsfästa och desperata människor. Lär oss att torka deras tårar, att trösta dem som Maria och de andra kvinnorna gjorde under ditt kors.

Låt oss be tillsammans "Herre, hjälp oss att offra vårt liv"

- för de som lider av orättvisor, hat och hämnd

- för dem som har blivit oriktigt anklagade och dömda

- för dem ensamma, övergivna och förödmjukade

Han i smärta har sig vridit, han för mig har döden lidit. Låt mig i hans kval få del.

Trettonde stationen – Jesu kropp tas ner från korset

”Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.” (Joh 12:24)

Vi minns de tjugosex unga nigerianerna som slukades av vågorna, och som sedan begravdes i Salerno. Deras korsväg var lång: först resan genom Saharaöknen, ihop packade på provisoriska bussar. Efter det, det skrämmande samlingscentrat i Libyen. Slutligen den hoppfulla resan över havet, där de fann döden vid det utlovade landets port. Två av dem var havande. Barn som aldrig får se solens ljus.

Men deras död var inte förgäves, liksom inte heller Jesu död var förgäves. Vi anförtror alla dessa liv till Faderns barmhärtighet, allas vår Fader, särskilt de fattigas, de desperatas och de förödmjukades Fader.

Herre, precis som påven Franciskus frågade under sitt besök i Lampedusa: ”Vem gråter?”  upprepar vi frågan nu, efter otaliga skeppsbrott: "Vem gråter?” Vi frågar oss själva det framför de 26 kistorna. Endast fem lik hade identifierats. Men med eller utan namn, är de våra döttrar och systrar. Alla förtjänar respekt och minne. De ber oss att ta ansvar: institutioner, myndigheter och även vi om vi är ointresserade eller tysta.

Låt oss be tillsammans: "Herre, hjälp oss gråta med de som gråter"

- inför andras lidande

- framför alla namnlösa kistor

- inför så många mödrars otaliga tårar

Pater Noster

Moder, låt med dig mig gråta, ty att Gud må mig förlåta, syndens straff din Son nu bär.

Fjortonde stationen – Jesu kropp blir lagd i graven

Det är fullbordat. (Joh 19,30)

Öknen och haven är dagens nya kyrkogårdar. Det finns inga ord inför dessa dödsfall. Men det finns ansvar. Bröder som låter andra bröder dö. Män, kvinnor, barn som vi inte kunde eller ville rädda. Medan regeringar diskuterar, fylls Sahara med människoskelett som inte klarade av hungern och törsten. Vår tids migrationer präglas av smärta och grymhet. Förtvivlade resor med utpressning och tortyr förvandlas till en grav i havet.

Herre, låt oss förstå att vi är alla barn av samma Fader. Må din Sons död göra de styrande och lagstiftarna medvetna om deras uppgift att försvara varje person skapad till din avbild och likhet.

Pater Noster

Låt vid korset mig få dröja. Ödmjukt där jag knä vill böja vid din sida, moder kär.

Avslutning

Avslutningsvis vill vi minnas historien om den lilla Favour, som 9 månader gammal, lämnade Nigeria med sina unga föräldrar för att söka en bättre framtid i Europa. Under den långa och farliga resan över Medelhavet dog hennes mamma och pappa tillsammans med hundratals andra som hade litat på skrupelfria människohandlare, för att nå det förlovade landet. Bara Favour överlevde: som Moses räddades hon från vattnet. Hennes liv är ett hoppfullt ljus på vägen mot en mer broderlig mänsklighet.

I slutet av din korsväg Herre ber vi dig att lära oss att vaka, tillsammans med din moder och de kvinnor som följde dig till Golgata, i väntan på din uppståndelse. Må de vara våra fyrar av hopp och glädje. Tecken på nytt liv, på broderskap, mottagande och gemenskap mellan folk, religioner och lagar. Så att varje son och dotter är erkänd i sin värdighet, som Guds son och dotter, och aldrig mer behandlas som en slav.

20 april 2019, 08:12