Johannes XXIII: Små gester blir stora

11 oktober firar vi det liturgiska minnet av helige Johannes XXIII - ett datum som sammanflätas med olika firanden som Andra Vatikankonciliets första steg till kvällen då han höll det kända Månens tal.

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Från den lilla byn Sotto il Monte, vars namn översatt till svenska blir Nedanför berget, till helighetens höjd, född bland få själar för att tjäna alla - detta sammanfattar Angelo Roncallis liv. Han föddes på en bondgård och som påve Johannes XXII förde han Kyrkan in i en ny tid. Från hans helgonförklaring 2014 firas han 11 oktober, ett datum som är symboliskt datum för hans pontifikat och datumet för Andra Vatikankonciliets avstamp år 1962.

Kvällen under månen

11 oktober 1962 skedde något annat, som officiellt inte är anledningen till att dagen firas men som har gått till historien. I stället för ett förskrivet invigningstal till Andra Vatikankonciliet talade Johannes XXIII fritt utöver Petersplatsen med ord som gick rakt in i de troendes hjärtan som en tröstande smekning – det så kallade Månens tal – och som sändes ut världen över i tv.

Månens tal

«Kära barn! Jag hör era röster. Min röst är en enda, men den sammanfattar hela världens röst; här representeras hela världen. Man kan nästan säga att månen skyndade sig i kväll – titta på den däruppe! – för att se denna föreställning.
Vi avslutar en stor fredsdag, en dag av fred: « Ära vare Gud i höjden och fred åt människor av god vilja». Vi upprepar ofta denna önskan och när vi kan säga att strålen och Herrens frids mildhet enar oss och tar oss med, säger vi: “Här är ett smakprov på det som livet alltid borde vara i alla sekler och det som väntar oss i evighet”.

Vad säger ni, om jag skulle kunna fråga var och en “Från vilket håll kommer ni?” skulle Roms barn, som särskilt representeras här svara “Vi är era närmaste barn, ni är biskopen av Rom”. Men ni, Roms barn, känner verkligen att ni representerar Rom, Caput mundi, som ni av försynen är kallade att göra för att sprida sanningen och den kristna friden.
I dessa ord finns svaret på er hyllning. Min egen person räknas inte utan det är en broder som talar till er som genom vår Herres vilja har blivit fader, men allt tillsammans: faderskap och broderskap och Guds nåd, alltsammans!

Vi fortsätter alltså att tycka om varandra på det sättet och se på varandra så och ta upp det som enar oss och lämna det som kanske kan försätta oss i lite svårighet. Inget: Fratres sumus! Ljuset som lyser över oss, som finns i våra hjärtan och som finns i våra samveten är Kristi ljus, den som verkligen vill dominera över alla själar med sin nåd.

“Han tog Kyrkan i hand för att gå ut och pånyttfödas och komma närmare folket”

Denna morgon visades en föreställning som inte ens Peterskyrkan, som har en fyrahundraårig historia, någonsin kunnat tänka sig. Vi tillhör alltså en epok då vi är känsliga för rösten från höjden och vi vill vara trofasta och att leva enligt den riktning som den välsignade Kristus har gett oss. Jag avslutar med att ge er välsignelsen. Jag älskar att inbjuda heliga och välsignade Jungfru Maria till min sida vars stora mysterium vi idag minns.

Jag hörde att någon av er tänkte på Efesos och de tända lamporna omkring basilikan där, som jag har sett med egna ögon, inte vid den tiden förstås, utan nyligen, och som påminner om förkunnelsen av Marias gudomliga moderskaps dogma.
Ja, så vi ber om hennes förbön genom att alla tillsammans höja blicken mot välsignade Jesus, hennes barn, och tänka på er och era familjer, glädje, frid och även lite på bedrövelse och sorg, ta med gott hjärta emot den stora välsignelsen.

Denna kvälls föreställning har gett mig ett minne som blir kvar i mitt minne och även i ert. Låt oss hedra denna kvälls intryck. Må våra intryck alltid vara som de är nu inför himlen och jorden: tro, hopp, välgörenhet, Gudskärlek, broderskärlek; och sedan allt tillsammans och så få hjälp i Herrens heliga frid och för goda gärningar!

När ni kommer hem möter ni barnen; smek era barn och säg: “Detta är påvens ömma smekning”. Ni kanske måste torka några tårar. Gör någonting och säg ett snällt ord. Påven är med oss särskilt i tider av sorg och bitterhet. Och sen, piggar vi alla upp oss tillsammans genom att sjunga, sucka och gråta men alltid i full tillit till Kristus som hjälper oss och som lyssnar på oss och fortsätter och återupptar vår vandring.»

Ömhetsgest

Denna smekning den 11 oktober har ingen glömt för att den är ett stort arv, för att därefter talade Johannes XXIII mycket om fred och hjälpte världen, som var bedövad av det kalla kriget, att återfinna det sunda förnuftets värme. Han tog också Kyrkan i hand för att gå ut och pånyttfödas och komma närmare folket. Stora handlingar och unika ord från en spontan man som hade en jordnära uppväxt och som visade hur man kan lugna allt genom en ömhetsgest.

 

 

 

11 oktober 2018, 09:54