Dagens helgon: heliga Elisabet av Ungern

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

Elisabet av Ungern, dotter till kung Andreas II av Ungern och Gertrud av Andechs-Meran, föddes den 7 juli 1207 i Ungern. Vid endast 4 års åldern trolovades Elisabet med Ludvig IV av Thüringen i Tyskland, en union avsedd att stärka ländernas politiska allians. Elisabet växte upp på Thüringens kungliga hov för att bekanta sig med sitt framtida rikes språk och kultur.

År 1221, vid 14 års åldern, gifte sig Elisabet och Ludvig. Redan då satte Elisabet sin kungliga krona till Kyrkans tjänst, och många känner till Elisabet som den goda drottningen som delade ut statlig mat, kläder, smycken och rikedomar till rikets fattiga. 

"En gång", berättade påven Benedictus XVI den 20 oktober 2010 i sin generalaudiens, "då Elisabet steg in i en kyrka på den heliga Jungfrun Marias upptagning i himmelen, tog hon av sig sin krona, lade den framför krucifixet och lade sig ner på golvet." Hon ska då ha sagt: "Hur kan jag, en eländig varelse, fortsätta bära en krona av jordslig värdighet, när jag ser min Konung Jesus Kristus krönt med törnen?" 

Elisabet är bland mycket annat känd för det så kallade "rosmirakelt": enligt legenden ska Elisabet ha varit på väg ut från slottet för att dela ut mat till de fattiga i smyg, när hennes man Ludvig IV plötsligt kom på henne och frågade henne vad hon bar på under hennes mantel. När hon öppnade manteln ska rosor ha fallit ner till hennes fötter istället för de bröd hon tidigare gömt. En staty föreställandes miraklet går idag att skåda utanför den neogotiska kyrkan tillägnad till henne i Budapest.

Elisabets man, Ludvig IV, var en anhängare till Hohenstaufenkejsaren Frederik II, och medan Ludvig var bortrest i Cremona för att represerenta kejsaren i riksdagen i samband med att Thüringen drabbats av svält och pest, tog Elisabet över rikets styre. Hon sägs då ha spridit allmosor över hela riket, och gett bort det mesta av slottets rikedomar till de fattiga. Hon lät även bygga ett sjukhus under slottet med 28 bäddar och sägs ha besökt de som låg där sjuka varje dag för att hjälpa till med deras omvårdnad. Trots protester om vad som ansågs vara drottningens hänsynlösa vårdslöshet , ska kung Ludvig IV ha sagt vid sin återkomst: "Så länge hon inte säljer slottet är jag nöjd!"

Den 11 september 1227 dog Ludvig IV av pesten i Otranto i Italien medan han var på väg för att gå med i det sjätte korståget. Eftersom Elisabets äldsta son Hermann då ännu var minderårig tog Ludvigs yngre bror Henrik över kungakronan och kastade ut den unga änkan och hennes tre barn. Elisabet vägrade att gifta om sig och beslutade sig för att bli fransiskantertiar. Efter att fått tillbaka hennes hemgift lät den före detta drottningen bygga ett härbärge i tyska Marbug för de sjuka och fattiga.

Elisabet dog den 17 november 1231, vid 24 års åldern, och kanoniserades endast fyra år senare, år 1235, av påven Gregorius IX. Elisabet, idag en symbol för kristen välgörenhet, är skyddshelgon för sjukhus, sjuksköterskor, grevinnor, bagare, brudar, änkor, hemlösa, landsflyktiga och tertiarer.

Heliga Elisabet av Ungern, bed för oss!