En mamma för Moçambiques föräldrarlösa
Dulce Araújo – Vatikanstaten, övers Katarina Agorelius
Vi är i början av 90-talet. Olinda Mugabe, utbildad sjuksköterska med lång arbetslivserfarenhet i en moçambikisk organisation för familjers utveckling och utbildning, märker att aids börjar få övertag i landet. Men folket verkar inte reagera på denna smitta utan är mycket mer oroad för inbördeskriget. Olinda försöker att ruska om det. Tillsammans med några sjuka skapar hon en förening - “Quiquimuca” (Vakna), och uppmuntrar dem att visa sig i media för att övertala folket att agera.
När hon uppnår detta mål, vill Olinda göra annat. Hon greps av de många barn som blev kvar föräldralösa och att förbli likgiltig är för henne inte ett alternativ. Hon ringer några vänner, som tidigare som hon själv hade strävat efter ordenslivet, och tillsammans skapar de “Reencontro”. Idag hjälper denna välgörenhetsorganisation omkring 10 000 föräldralösa barn vars föräldrar har dött i aids i provinserna Maputo och Gaza, i landets södra del, där förekomsten av sjukdomen är den högsta i Moçambique: 22,9% och 24,4% (det nationella medeltalet 2017 var 13,2%).
Nya föräldrar för de föräldralösa barnen
Reencontro har säte i kvarteret Mahotas, i en förort söder om Maputo. Den är uppkallad efter saliga Maria da Paixão, grundare av den franciskanska missionsorden Mariasystrarna vars kongregation grundarna till “Mottagningscentrum för föräldralösa och såbara barn” tidigare tillhörde och som de fortfarande är bundna till i förtroende och samarbete.
Som tonåringar ville Olinda och de andra vännerna gudsvigas, men av olika anledningar har de inte kunna uppnå denna dröm, så var och en har följt sin egen väg. I deras hjärtan har den franciskanska andligheten dock fortsatt att sprida sin evangeliska parfym och har stärkt önskan att vara till hjälp för andra. Ett antal år senare samlades de på Olindas inbjudan och gav dem möjlighet att kanalisera sin drivkraft att ge av sig själva, i detta fall för de föräldralösa.
Därför kunde föreningens namn inte vara bättre: “Reencontro” (Återförening), “en återförening av oss själva, återförening med nya föräldrar till de föräldralösa, återförening med vår mission: kärlek, välgörenhet och ömsesidig hjälp”. Det var ett tillfälle, berättar de, som Gud gav dem för att än en gång följa Honom och var och en av dem började i denna anda bidra med det lilla som de hade (en tallrik, en stol, ett bord, ett glas ris eller socker) för att hjälpa barnen. Ända tills föreningen, fyra år senare 2002, formellt erkändes och började växa.
Materiell, mänsklig och andlig hjälp för de föräldralösa barnen
I dessa två provinser vid gränsen till Sydafrika – Maputo e Gaza, där Reencontro bedriver sin verksamhet – har aids utplånat hela familjer och många barn, ibland HIV-positiva, har blivit ensamma kvar med sina gamla mor- och farföräldrar, avlägsna släktingar eller till och med helt ensamma.
Med olika organs hjälp, som USAID, “Global Fund for Children” och “Cross International”, men även lokala handelsmän och välgörare, hjälper Reencontro dessa barn på alla behovsnivåer: mat, skola, hälsovård, det som behövs i ett hem, kläder, stöd och sökandet efter “styvpappor och mammor” för adoption på distans, men även fostran av religiösa, moraliska och civila värden eller helt enkelt lite ömhet… Allt tack vare det som centrumen i de två sydliga provinserna erbjuder och framför allt genom ett betydande antal volontärer; kvinnor och män som enligt Olinda är ”återföreningens öga” i gemenskapen som erbjuder en naturlig hemmiljö, där de flesta av barnen tillbringar sina dagar.
Tecken på uppskattning och dröm om självförsörjning
Efter lite mer än tjugo års verksamhet har Reencontro, som grundades 1998, “vuxit mycket” och tecken på att mycket gott har gjorts är den uppskattning som välgörenhetsorganisationen får från regering och kyrka “och detta gör oss glada” berättar grundaren. Men hon säger också att ”det fortfarande finns många svårigheter och de gäller till stor del föreningen som institution”. Olinda öppnar sedan upp i sitt vackraste leende när hon talar om allt de har lyckats med under dessa år. Hon berättar rörd om en ung man som idag är 19 år. Som liten var han orolig och saknade sina föräldrar mycket. Han bodde med sin mormor och andra HIV-positiva syskon. Han hade slutat att gå till skolan och kom på avvägar. Reencontro tog honom under sin vinge och gav honom råd och involverade honom i några aktiviteter och idag arbetar han och studerar och tar hand om mormor och syskon. En annan pojke lyckades ta examen och är engelskalärare. Många lyckas redan försörja sig själva och sina familjer och behöver inte längre hjälp. Och varje gång som någon av dem gifter sig är det en stor glädje för Reencontro.
JOLUSI och hjälp på distans
Sedan verksamhetens början, har Reencontro velat involvera de föräldralösa barnen i kampen mot aids. Så inleddes projektet JOLUSI, som under årens lopp har sett många unga engagera sig med stor entusiasm. Alfredo Carlos Changale, som är faderlös, engagerade sig aktivt i projektet och brukade gå upp tidigt på morgonen för att sälja läskedrycker och kakor för att kunna hjälpa sin mamma och sina syskon. Sedan sällade han sig till JOLUSI:s ungdomar. Svårigheterna var många men de unga var lyckliga över att vara med i gruppen.
Projektet JOLUSI behöver återupplivas, även på grund av att de unga utsätts för risker, trots att de är rädda för aids. ”Vi oroar oss för detta. Vi måste fortsätta att kämpa så att folket helt och hållet förstår att för att få ett slut på HIV måste vi ändra vårt beteende” säger Olinda. Hon är för övrigt glad över att se att den diskriminerande attityden mot aids-sjuka har minskat. Idag tenderar man att se denna sjukdom som ett socialt problem som alla måste kämpa mot. Med beteendeförändring och lättare tillgång till antiretrovirala mediciner som garanteras av regeringen, kan det bli bättre.
Reencontro är mycket engagerad även i sökandet efter stöd på distans för de mest behövande barnen. En verksamhet som även görs i samarbete med Child Fund International.
Olinda Mugabe är, som optimist och kvinna av tro i sin lugna stil, glad för de senaste fredsavtalen mellan regeringen och oppositionen Renamo. Tidigare kände man av en spänning och konflikt och Reencontros volontärer var rädda för att röra sig utanför staden för att hjälpa barnen.
Även cyklonerna Idai och Keneth, som har förstört Moçambiques centrala och nordliga delar under månaderna mars och april i år och som skördade hundratals offer, har paradoxalt nog gått en positiv effekt genom en stärkt solidaritet bland folket.
Föreningens medlemmar har på sitt sätt bidragit med en insamling av förnödenheter som sedan har sänts till den fördärvade befolkningen i Bira.
Nu väntar Olinda ivrigt på påvens besök. För henne är påven Franciskus en ”levande modell av Kristus” som gör alla starkare genom att ge av sig själv till andra och särskilt till barn, sjuka och personer med funktionsnedsättningar. Olinda erkänner att hon, vad gäller henne själv, skulle nöja sig med att nudda påvens mantel som kvinnan i evangeliet med blödningar. “Det finns säkert många som har samma önskan” upplyste leende en syster som har hand om de liturgiska kläderna till den påvliga mässan henne om.
Medan föreningens medlemmar samarbetar i de respektive församlingarna med att förbereda påvebesöket, erbjuder Reecontro uppehälle för tolv pilgrimer som kommer från de mest avlägsna provinserna.
Present med påvens flyg
Med på påvens flyg finns en present till barnen vid Reencontro: skol- och sportmaterial, kläder, leksaker och ett litet ekonomiskt bidrag. Detta är resultatet av en insamling som föreningen Vatikanens kvinnor, Vatican Women, har gjort med sina medlemmar, kollegor och personer av god vilja. Det är ett tecken på kärlek och solidaritet mellan två kvinnliga föreningar som har de kristna värdena och uppmärksamheten för nästan och särskilt barnen gemensamma.
Skapa och bevara den antropologiska rikedomen
Olinda och hennes väninnor arbetar för att barnen ska växa upp hela och friska och fria från hot om en framtida antropologisk fattigdom, konsekvensen av en materiell fattigdom. Detta gör de främst genom de medel de har, men de säger att ”hjälp från andra är välkommen. Vi behöver er styrka och den kan även komma från böner.”
