Bokrecension: Gemenskapens evangelium av Jean Vanier

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

”Johannes har format mitt hjärta, min bön, mitt liv, min andlighet och min teologi. Jag är honom tack skyldig. Må var och en av oss i likhet med honom bli en älskad vän till Jesus” skriver Jean Vanier i förordet till boken Gemenskapens evangelium enligt Johannes. Vaniers bok återger självklart inte allt som ryms i Johannesevangeliet med den ger en försmak av evangeliet, och som Vanier själv skriver är det hans förhoppning att ”kunna dela med [sig] till många andra av allt som [han] tagit emot av Johannes.”

Första gången jag fick höra talas om Jean Vanier var när min mamma berättade att hon efter sina universitetsstudier i Frankrike hade volontärarbetat i denne sistnämndes kommunitetL’Arche, där människor med och utan funktionshinder lever tillsammans. Det var 1964 som den kanadensiska katolska filosofen, teologen och humanisten Jean Vanier grundade den icke-statliga organisationen L’Arche efter att ha välkomnat två funktionshindrade män, Raphael och Philippe, till sitt hem för att leva med honom. Organisationen arbetar idag för att skapa och utveckla hem, program och nätverk för personer med funktionsnedsättningar, och finns idag på fem kontinenter, i 35 länder. Hela 147 L’Arche-kommuniteter är idag aktiva runt om i världen.

I Gemenskapens evangelium tar Jean Vanier med oss genom Johannes-evangeliet kapitel för kapitel och visar hur just gemenskapen finns i Jesus undervisning och i varje del av hans verksamhet. Vanier visar även att vi bäst möter Guds kärlek genom våra möten med andra människor och att vi uttrycker vår kärlek till Gud genom våra handlingar, vårt medlidande, vår omtänksamhet och medmänsklighet. Jean Vanier förklarar att Johannesevangeliet är som skrivet för L’Arche eftersom det är ett ”relationens evangelium” och L’Arche en ”relationsskola”.

Vanier väver även in berättelser och erfarenheter från sitt arbete med L’Arche, och förklarar att kommuniteten strävar efter att bli som Jesus när han möter den samariska kvinnan, där han lär oss hur vi ska närma oss människor som är sköra, sårbara och har en brusten självbild. Genom berättelserna om psykotiska Lucien, döva och blinda Eric, autistiska och blinda Claudia och CP-skadade Ghadir visar Jean Vanier hur, att närma sig någon utifrån en behovsställning är den sanna barmhärtighetens väg som Jesus kallar oss till att gå på.

Precis som Jesus vision är L’Arches vision enhetens vision. För Johannes handlar livet om relationer och gemenskap, i synnerhet livet och gemenskapen med Gud, med Gud och varandra, och Jean Vanier menar att Johannesevangeliet budskap alltid legat honom varmt om hjärtat och både inspirerat och hjälpt honom att föra människor till gemenskap med varandra och riva ner murar som skiljer människor åt.

Jean Vanier beskriver Johannesevangeliet som ett evangelium som drar oss in i Guds mysterium, in i Guds eget hjärta. ”I detta relationsevangelium lär vi oss att växa i kärlek. Det är en andlig resa, en utveckling till en djupare gemenskap med Jesus, en vänskap med Jesus och genom honom med hans fader.” skriver Jean Vanier. Gemenskapens evangelium lär oss att tjäna, älska och möta den andra, och genom denna gemenskap med de svagaste och mest sårade människor får vi möta Jesus.

Precis som Jean Vanier kan vi alla ta lärdom av Johannesevangeliet och tillämpa gemenskapens glada budskap det i våra egna liv.