Påve Leo XIV firar mässan vid Petrus grav

Vatican News

På söndagsmorgonen besökte påve Leo XIV Peterskyrkans krypta för att fira den heliga mässan vid altaret nära Sankt Petrus grav. Enligt ett uttalande från Heliga Stolens pressrum koncelebrerades mässan av fader Alejandro Moral Anton, generalprior för augustinorden.

Efter mässan tillbringade påve Leo XIV en stund i tyst bön vid sina föregångares gravar. Han stannade också upp vid palliernas nisch – där pallium i ull förvaras som symboliserar enheten mellan påven och metropolitärkebiskoparna världen över.

Nedan följer hela påvens predikan:
I evangeliet vi just har hört denna Gode Herdens söndag hör vi: ”Mina får lyssnar till min röst, jag känner dem, och de följer mig.”

Jag tänker på den Gode Herden, särskilt denna söndag, som är så betydelsefull i påsktiden. När vi firar början på detta nya uppdrag i det ämbete som Kyrkan har kallat mig till, finns det inget bättre exempel än Jesus Kristus själv – som vi ger våra liv till, och som vi är beroende av. Jesus Kristus, som vi följer, han är den Gode Herden, och det är han som ger oss livet: vägen, sanningen och livet. Så vi firar denna dag med glädje, och vi uppskattar djupt er närvaro här.

Idag är det Mors dag. Jag tror att det bara är en mamma här: Glad mors dag! En av de vackraste uttrycken för Guds kärlek är den kärlek som mödrar öser över sina barn – och barnbarn.

Denna söndag är speciell av flera anledningar. En av de första jag vill nämna är kallelser. Under kardinalernas senaste arbete – före och efter valet av ny påve – talade vi mycket om kallelser i Kyrkan och hur viktigt det är att vi främjar dem tillsammans. Först och främst genom att ge ett gott exempel i våra liv, med glädje – genom att leva evangeliets glädje. Inte genom att avskräcka andra, utan genom att söka vägar att uppmuntra unga att höra Herrens röst, att följa den och att tjäna kyrkan.
”Jag är den gode herden”

Vittnesbörd

Detta uppdrag som vi bär tillhör inte bara ett enskilt stift, utan hela kyrkan: det är viktigt att ha denna universella anda. Och vi hittar den också i första läsningen vi hörde (Apg 13:14.43–52). Paulus och Barnabas beger sig till Antiokia, de vänder sig först till judarna, men de vill inte lyssna till Herrens röst – och då börjar de förkunna evangeliet för hela världen, för hedningarna. De beger sig ut på detta stora uppdrag. Paulus kommer till Rom, där han till slut också fullbordar det. Ännu ett exempel på en god herdes vittnesbörd. 

I denna bild finns en särskild inbjudan till oss alla. Jag uttrycker det på ett mer personligt sätt: att förkunna evangeliet för hela världen.

Mod! Utan rädsla! Många gånger säger Jesus i evangeliet: ”Var inte rädda.” Vi måste vara modiga i vårt vittnesbörd – med ord, men framför allt med våra liv: att ge sitt liv, att tjäna, ibland med stora uppoffringar för att leva detta uppdrag fullt ut.

Lyssna

Jag läste en liten reflektion som fick mig att tänka till – och som också kommer till uttryck i evangeliet. I den frågar någon: “När du tänker på ditt liv – hur förklarar du att du kommit där du är?” Svaret i den reflektionen är i viss mening även mitt eget, med verbet ”lyssna”. Hur viktigt det är att lyssna! Jesus säger: “Mina får lyssnar till min röst.”

Och jag tror att det är viktigt att vi alla lär oss att lyssna, bättre och bättre, för att kunna nå ett samtal. Först och främst med Herren: att alltid lyssna till Guds ord. Men också att lyssna till varandra – för att kunna bygga broar, att lyssna för att inte döma, att inte stänga dörrar och tänka att vi sitter på hela sanningen och att ingen annan har något att säga oss.

Det är mycket viktigt att lyssna till Herrens röst, att lyssna till varandra i denna dialog och att se åt vilket håll Herren kallar oss. Låt oss vandra tillsammans i Kyrkan, och be Herren att han ger oss nåden att kunna lyssna till hans ord – för att tjäna hela hans folk.