Påvens katekes: Tappa inte hoppet!
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
På grund av påven Franciskus hälsotillstånd är onsdagens allmänna audienser fortsatt inställda, men katekeserna publiceras vidare. Idag, den 26 mars, handlar påvens katekes om den samariska kvinnan. Temat på raden katekeser under detta pågående Jubelår 2025 är Jesus Kristus vårt hopp och påven behandlar sedan en vecka tillbaka mötena i Jesu liv. Här följer påvens text i sin helhet i svensk översättning.
Påvens katekes 26 mars 2025
Jesus Kristus, vårt hopp II Jesu liv. Mötena 2 Den samariska kvinnan »Ge mig något att dricka.« (Joh 4:7) 26 mars 2025
Kära bröder och systrar!
Efter meditationen kring Jesu möte med Nicodemos, som hade letat upp Jesus, reflekterar vi idag över de ögonblick då det verkar som om han väntade på oss just där, vid vägskälet i våra liv. Det är möten som överraskar oss, och till en början kanske vi till och med är lite misstänksamma - vi är försiktiga och försöker förstå vad det är som händer.
Det var förmodligen också den samariska kvinnans upplevelse, som omtalas i Johannesevangeliets fjärde kapitel (jfr 4:5-26). Hon förväntade sig inte att finna en man vid brunnen mitt på dagen, snarare hoppades hon att inte möta någon alls. I själva verket går hon för att hämta vatten vid brunnen vid en ovanlig tidpunkt, när det är mycket varmt. Kanske skäms denna kvinna över sitt liv, kanske har hon känt sig dömd, fördömd, inte förstådd, och av den anledningen har hon isolerat sig, hon har brutit kontakten med alla.
För att ta sig till Galiléen från Judéen kunde Jesus ha valt en annan väg och inte gått genom Samarien. Det skulle också ha varit säkrare, med tanke på de spända relationerna mellan judar och samarier. Istället vill han gå förbi där och stannar till vid just den brunnen vid just den tidpunkten! Jesus väntar på oss och finns just när vi tror att det inte finns något hopp för oss längre. Brunnen är i det gamla Mellanöstern en mötesplats, där bröllop ibland arrangeras, det är en plats för trolovning. Jesus vill hjälpa den här kvinnan att förstå var hon ska leta efter det sanna svaret på sin längtan efter att bli älskad.
Temat önskan är grundläggande för att förstå detta möte. Jesus är den första att uttrycka sin önskan: »Ge mig något att dricka« (vers 10). För att inleda en dialog visar Jesus sig svag, så att han får den andra att känna sig bekväm, så att hon inte blir rädd. Törst är ofta, även i Bibeln, en bild av önskan. Men här törstar Jesus först och främst efter kvinnans frälsning. ”Han som bad om något att dricka”, säger Augustinus, "törstade efter denna kvinnas tro" (Homilie 15:11).
Om Nikodemus gick till Jesus på natten, möter Jesus här den samariska kvinnan mitt på dagen, den tid då det är som ljusast. Det är verkligen ett ögonblick av uppenbarelse. Jesus ger sig till känna för henne som Messias och belyser också sitt liv. Han hjälper henne att läsa om sin livshistoria, som är komplicerad och smärtsam - hon har haft fem män och är nu tillsammans med en sjätte som inte är hennes äkta man. Siffran sex är ingen tillfällighet, utan står vanligtvis för ofullkomlighet. Kanske är det en anspelning på den sjunde brudgummen, den som äntligen kommer att tillfredsställa denna kvinnas önskan att verkligen bli älskad. Och denne brudgum kan bara vara Jesus.
När hon inser att Jesus känner till hennes liv, övergår kvinnan till att tala om den religiösa fråga som splittrade judar och samarier. Detta händer ibland också oss när vi ber. När Gud berör vårt liv och våra olika problem, förlorar vi oss ibland i reflektioner som ger oss föreställningen om en framgångsrik bön. I själva verket sätter vi upp barriärer för att skydda oss. Herren är dock alltid större, och till den samariska kvinnan, som han enligt kulturella mönster inte ens borde ha talat med, ger han den högsta uppenbarelsen: han talar till henne om Fadern, som ska tillbedjas i ande och sanning. Och när hon, återigen förvånad, konstaterar att det är bättre att vänta på Messias i dessa frågor, säger han till henne: »Det är jag, den som talar till dig« (vers 26). Det är som en kärleksförklaring: Den du väntar på är jag, den som äntligen kan svara på din längtan efter att bli älskad.
I det ögonblicket springer kvinnan för att meddela byfolket, för det är just ur upplevelsen av att känna sig älskad som missionen uppstår. Och vilket budskap skulle hon ha kunnat komma med om inte sin upplevelse av att bli förstådd, välkomnad och förlåten? Det är en bild som borde få oss att reflektera över vårt sökande efter nya sätt att evangelisera.
Precis som en förälskad person, glömmer den samariska kvinnan sin amfora vid Jesu fötter. Tyngden av denna amfora på hennes huvud påminde henne varje gång hon återvände hem om hennes tillstånd, hennes problemfyllda liv. Men nu är amforan lagd vid Jesu fötter. Det förflutna är inte längre en börda - hon är försonad. Och det är samma sak för oss. För att kunna gå ut och förkunna evangeliet måste vi först lägga tyngden av vår historia vid Herrens fötter, överlämna tyngden av vårt förflutna till honom. Endast försonade personer kan bära evangeliet.
Kära bröder och systrar, låt oss inte förlora hoppet! Även om vår historia kan verka tung, komplicerad, kanske till och med förstörd, så har vi alltid möjlighet att överlämna den till Gud och börja vår vandring på nytt. Gud är barmhärtig och väntar alltid på oss!
