Påvens första tal i Portugal: ”Var seglar du Europa?”

Charlotta Smeds- Vatikanstaten 

I påven Franciskus första tal i Portugal riktade han sina ord till landets president, civila myndigheter, kulturvärld och diplomatiska kår.

Påven utgick i sina ord fån Portugals geografiska läge, vid havet "Här ... där landet slutar och havet börjar" som poeten Vaz de Camoes skrev, och han påminde om att ”i århundraden ansåg människor att här var jordens ände, och i någon mening är det så: vi befinner oss vid jordens ände eftersom detta land gränsar till havet, som definierar kontinenterna”:

”I klassisk mytologi är Oceanus barnet till himlen, Uranus: dess storhet leder män och kvinnor att lyfta blicken uppåt och att resa sig upp mot det oändliga. Ändå är Oceanus också barnet till den allomfattande jorden Gaia, som kallar oss att med ömhet omfamna hela den bebodda världen. Havet förbinder inte bara folk och länder, utan länder och kontinenter.”

Gränser för att mötas inte skiljas

Lissabon påminner om vikten av helhet, menade påven. Att tänka på gränser som platser för möten, inte som platser för separation.

Påven noterade att de frågor världen står inför idag är globala, men at vi inte kan besvara dem för att världen är splittrad, ”oförmögen att tillsammans konfrontera det som hotar oss alla. Planetära orättvisor, krig, klimat- och migrationskriser är snabbare än vår förmåga, och ofta vår vilja, att möta dessa utmaningar på ett enat sätt”.

”Mitt hopp om Världsungdomsdagen”

Men Lissabon kan föreslå en annan väg, betonar påven Franciskus hoppfullt och påminner om att det var här, 2007, som Lissabonfördraget om reformen av Europeiska unionen undertecknades – ”en milsten på den europeiska gemenskapens väg” om den europeiska drömmen om en multilateralism som är bredare än bara västvärldens.

Med hänvisningen till namnet Europas etymologi som säger att det betyder ”riktning västerut”, sa påven att Lissabon är den västligaste huvudstaden av väst, och påminner oss därför om behovet av att öppna upp för allt bredare mötesvägar.

”Det är mitt hopp: att Världsungdomsdagen kan vara en impuls av universell öppenhet för den "gamla kontinenten". För världen behöver Europa, det sanna Europa. Den behöver Europas roll som bro och fredsstiftare i dess östra del, i Medelhavet, i Afrika och i Mellanöstern. På så sätt kommer Europa att kunna ge sitt eget specifika bidrag på den internationella arenan, baserat förmågan Europa visade under förra seklet, i efterdyningarna av världskrigen, att uppnå försoning och att förverkliga visionen om att tidigare fiender kan förenas och tillsammans arbeta för en bättre framtid.”

Europa måste investera i de ungas framtid

Men i sitt långa tal ifrågasatte påven den riktning som Europa – och mer allmänt västvärlden – har tagit för att effektivt skapa fred i världen, med utgångspunkt från det krigshärjade Ukraina.

Han nämnde ökade investeringar i sofistikerade vapen, som representerar "en utarmning av dess autentiska mänskliga kapital: utbildning, hälsa, välfärdsstaten." "Det är oroande", anmärkte påven, "att man på många ställen fortsätter att investera i vapen snarare än i de ungas framtid."

"Med djup kärlek till Europa, och i den anda av dialog som utmärker denna kontinent, kan vi fråga: 'Vart seglar du, om du inte visar fredens vägar i världen, kreativa sätt att få ett slut på kriget i Ukraina och de många andra konflikterna som orsakar så mycket blodsutgjutelse?'”

Var seglar du Europa?

Påven Franciskus beklagade vidare den utvecklade världens "smygande utilitarism som använder livet och kastar bort det": som ofödda barn, äldre personer, migranter och som leder till att många "har svårt att bilda familj och sätta barn till världen och uppfostra dem."

"Var seglar du, Europa och västerlandet, med bortkastandet av äldre, väggar av taggtråd, enorma antal döda till sjöss och tomma vaggor? Var seglar du om du inför livets sjukdomar erbjuder förhastade men felaktiga botemedel: som lätt tillgång till död, ett bekvämt svar som verkar "mjukt" men som i själva verket är bittrare än havets vatten?"

Unga människor i Lissabon "en anledning till hopp"

Inför dessa motgångar noterade påven att de tusentals unga som strömmar till Lissabon från de fem kontinenterna kommer för att dela evangeliet om enhet, fred och broderskap, är en anledning till hopp.

"Unga från hela världen, som längtar efter enhet, fred och broderskap, uppmanar oss att förverkliga goda drömmar. De går ut på gatorna, inte för att skrika i ilska utan för att dela evangeliets hopp.”

Världsungdomsdagen representerar därför en möjlighet "att bygga tillsammans", sa påven, eftersom den "återupplivar vår önskan att åstadkomma något nytt och annorlunda" och "att tillsammans segla mot framtiden."

Att skydda vårt gemensamma hem

Påven Franciskus fortsatte med att föreslå tre "byggplatser för hopp".

Den första är skyddet av skapelsen, vårt gemensamma hem som står inför hotande klimatförändringar och skamlösa föroreningar som även påverkar haven.

"Hur kan vi hävda att vi tror på unga om vi inte ger dem hälsosamma utrymmen att bygga framtiden på?" han frågade.

Bygg framtiden

Den andra hoppets byggplatsen påven nämnde är framtiden.

"Unga människor är framtiden", sa han, men de lider av brist på jobb, det svindlande tempot i det samtida livet, höga levnadskostnader, svårigheten att hitta bostad och att skapa en familj.

I Europa och i västvärlden i allmänhet har allt detta resulterat i en "oroande" demografisk nedgång som bara kan bemötas med en förutseende politik "som korrigerar obalanserna i en marknadsekonomi som producerar välstånd men misslyckas med att distribuera den, vilket berövar människor resurser och säkerhet.”

Påven Franciskus efterlyste återigen solidaritet mellan generationerna som knyter band mellan unga och gamla, med hänvisning till saudade, som i portugisisk kultur betyder en nostalgi som föds ur kontakten med våra rötter.

”Det politiska livet utmanas att se sig själv som en generator av liv och omsorg om andra. Det uppmanas att visa framförhållning genom att investera i framtiden, i familjer och i barn, och genom att främja förbund mellan generationerna som inte upphäver det förflutna utan knyter band mellan unga och gamla.”

I detta avseende framhöll påven Franciskus ytterligare den avgörande betydelsen av en utbildning som "inte bara förmedlar teknisk kunskap riktad till ekonomisk tillväxt", utan som "syftar till att göra de unga till en del av en historia, att värdera vår religiösa dimension och behov, och att föredra social vänskap."

Smida broderskap

Slutligen, den tredje hoppets byggplatsen som påven Franciskus citerade är broderskapet, som kristna lär sig av Kristus. I en globaliserad värld "som för oss närmare men som inte lyckas skapa broderlig närhet", sa han, "utmanas vi alla att odla en känsla av gemenskap", en känsla av den närhet och solidaritet som fortfarande finns i många delar av Portugal.

Han citerade Missão País, ett projekt som främjas av portugisiska katolska universitetsstudenter som delar erfarenheter av missionärssolidaritet i periferin och även når ut till äldre som bor ensamma.

Samtidigt som han tackade dem för deras arbete och uppmuntrade alla i det portugisiska samhället som visar omtanke om andra, avslutade påven Franciskus med att uppmana de närvarande myndigheterna att "ge hopp" till Portugal och världen.

Gud välsigne Portugal!