Påven till Ungerns unga: Fråga er vad ni kan göra för andra
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Sen eftermiddag lördagen den 29 april mötte påven Franciskus Ungerns 12 000 unga troende i Budapests största inomhusarena, ”Papp Laszlo”, och som hade kommit från landets alla delar. Under den Heliga Faderns besök i landet är kollektivtrafiken gratis.
Påven togs emot av biskopen som ansvarar för själavård för unga i landet och mötet inleddes med välkomsttal, dansuppträdande, tre ungdomars vittnesbörd och sång. Därefter talade påven till de unga utifrån de vittnesbörd de just hade lyssnat till.
De ungas frågor
Påven inleder med att understryka att det är viktigt att någon svarar på de ungas stora frågor och som inte ger enkla och färdigförpackade svar, utan hjälper de unga att orädda utmana livets äventyr i sökandet efter stora svar. Han förklarar att Mästaren själv var mycket bra på att ställa frågor. Gud vill inte döma, utan förlåta, betonar påven, för att Herren vill inte att de troende ska upprepa inlärda ord, utan fritt vandra tillsammans med Honom, som lyssnar på deras behov och drömmar.
Behov av tystnad
Sedan uppmanade påven de unga att, som inom lagsporter, leva tillsammans med andra, med kyrkan och församlingen, och inte ensamma. Råden är att inte vara rädda för att gå mot strömmen samt att varje dag försöka finna en stunds tyst bön.
”Idag säger allt oss att man ska vara snabb, effektiv och praktiskt taget perfekta, som maskiner! Men sedan märker vi att bensinen många gånger tar slut och vi vet inte vad vi ska göra. Det gör gott att kunna stanna upp för att tanka full tank och ladda batterierna.”
Livet är på riktigt
Påven förklarar att det att stanna upp i tystnad inte handlar om att förgifta sig genom att gå in i sitt eget svårmod och älta sina problem, utan att överlåta sig åt Jesus. I tystnaden vårdar man goda relationer för att den tillåter att överlåta sig till Honom, be för andra och upptäcka skönheten i livet, förklarar påven.
”Tystnad handlar inte om att klistra sig framför mobilen eller sociala medier. Nej, livet är inte virtuellt, utan det är på riktigt … Var snälla att inte virtualisera livet!”
Tystnad leder till bönen, som i sin tur leder till kärleken, förklarar påven och uppmanar till att tillsammans med Jesus komma över livets hinder. En annan fara att se upp med i dagens värld är att inte vara sig själv varnar påven och betonar att Herren vill älskar oss för de vi är.
Skapade för stora saker
Påven uppmaning är alltså att ta livet i egna händer för att hjälpa världen att uppnå fred. Låt oss fråga oss vad vi, var och en, kan göra för andra, för samhället, kyrkan och för våra fienden. Han hänvisar till kapitel 6 i Johannesevangeliet som handlar just om eukaristin med en pojke i fokus.
”För Jesus räcker var och en av oss, det lilla vi har och även våra synder” - det enda vi måste göra är att som pojken ”lämna över det i Jesus händer” med tillit. ”Det lilla som pojken hade, blir mycket i Jesus händer”.
Det är till detta tron leder, förklarar påven, till friheten att ge, entusiasmen att ge av sig själv, övervinna rädslor och sätta sig själv på spel! ”Så låt oss hjälpas åt att tro på att vi älskade och värdefulla och skapade för stora saker”.