PÅVEN

Världsböndagen för kallelser. Påven: Guds ord är riktade till oss

I sitt budskap inför den 60:e Världsböndagen för kallelser, som firas på söndag den 30 april, betonar påven Franciskus att det inte finns en kallelse utan mission.

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Världsböndagen för kallelser instiftades av helige Paulus VI 1964 under det Andra Vatikankonciliet, för att hjälpa Guds folk att svara på kallelser till mission. Detta förklarar påven inledningsvis i sitt budskap för den 60:e Världsböndagen för kallelser, där han uppmanar till reflektioner och böner kring ”Kallelse: nåd och mission”, för att se att Gud vill att vi lever med Honom i kärlekens gemenskap.

Kallelsen är inskriven i oss

Aposteln Paulus öppnar en horisont för oss då han skriver att Gud har utvalt oss före världens skapelse (jfr Ef 1:4-5), skriver påven. Gud har skapat sina barn ”av kärlek, för och med kärlek och vi är skapade för att älska”. Kallelsen är inskriven i oss och kommer genom den heliga Anden alltid på nya, och ibland även oväntade, sätt, skriver påven och berättar om sin egen kallelse:

“Det var så för mig den 21 september 1953 när jag, då jag var på väg till den årliga studentfesten, fick lust att gå in i kyrkan och bikta mig. Mitt liv förändrades den dagen och präglar mig fortfarande.”

“Grundstrukturen i det vi kallar en kallelse, skriver påven, är att se att vi alla är barn av samma Fader”

Guds ord riktas till oss

Men den gudomliga kallelsen kommer allt eftersom, genom kontakt med fattiga, bön, nåd och genom att vittna om evangeliet, förklarar han och uppmanar till att förstå att Guds ord är riktade just till oss.

Grundstrukturen i det vi kallar en kallelse, skriver påven, är att se att vi alla är barn av samma Fader, att Gud kallar oss i kärlek och vi svarar genom att älska medmänniskan, som Thérèse av Jesusbarnet utropade: Min kallelse är kärlek.

Ingen kallelse utan mission

Men det finns inte en kallelse utan mission, betonar påven, och det finns inte glädje och självförverkligande utan att erbjuda andra det nya liv som vi har fått. Som Paulus utropade, “Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet!“, och som Johannes inleder sitt första brev: Det som vi har hört och sett med egna ögon, det är vårt ärende, för att vår glädje ska bli fullkomlig (jfr 1 Joh 1-4).

Påven påminner om att han i Gaudete et exsultate (Gläd er och jubla, Veritas förlag) uppmanar varje döpt person att se sitt liv som en mission genom barmhärtighetsgärningar och öppenhet mot nästan, som motpol till livsstilen att slita och slänga och vara likgiltig. Det handlar om att vara som den barmärtige samariern (jfr Luk 10:25-37) och efterlikna Jesus, som kom för att tjäna och inte för att bli tjänad (jfr Mark 10:45).

“Så är kyrkan en symfoni av kallelser, enade och tydliga i harmoni”

Djup upplevelse av Jesus

Denna mission kommer inte ur våra egna förmågor och projekt, betonar påven, utan ur en djup upplevelse av Jesus.

”Den evangeliska ikonen för denna upplevelse, är de två lärjungarna från Emmaus. Efter mötet med den uppståndne Jesus, säger de till varandra: “Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” (Luk 24:32). I dem kan vi se vad det betyder att ha “brinnande hjärtan och fötter på vandring” (budskap för Världsmissionsdagen) ,skriver påven. Han hoppas att de unga deltagarna vid Världsungdomsdagen i sommar (26-31 juli 2023) kommer att känna sig kallade att just med brinnande hjärta ge sig iväg i hast (jfr Luk 1:39).

Kallade tillsammans

Evangelisten Markus berättar hur Jesus kallade de tolv, var och en med namn, som skulle predika och driva ut demoner (jfr Mark 3:13-15), skriver påven och betonar att Herren så skapar en grund för sin nya församling, som precis som kyrkan utgörs av en grupp personer från olika sociala miljöer och yrken för att sprida Hans kärlek. I kyrkan är vi alla tjänare enligt våra kallelser, karismor och ämbeten för att vittna om evangeliet, betonar han.

“Endast i relationen med alla de andra framträder varje specifik kallelse inom kyrkan i fullt ljus med sin egen sanning och rikedom. Så är kyrkan en symfoni av kallelser, med alla kallelser enade och tydliga i harmoni, som tillsammans ‘går ut’ för att utstråla" Guds rike i världen.

Gåva och mission

Påven betonar att en kallelse visst är en gåva, men även ett uppdrag, och uttrycker önskan om att den heliga Anden denna böndag ska ruska om oss från apati och ge oss empati, för att varje dag förbli i Guds kärlek (jfr 1 Joh 4:16) så att kärlekens Gud ska råda i vår värld.

Jordens salt och världens ljus

Avslutningsvis ber påven om att den bön som helige Paulus VI skrev inför den första Världsdagen för kallelser (11 april 1964), ska följa oss på denna vandring:

“O Jesus, själarnas gudomlige herde, som kallade apostlarna för att göra dem till människofiskare, dra återigen till dig de ungas brinnande och generösa själar för att göra dem till dina efterföljare och tjänare; gör dem delaktiga i törst efter en universell återlösning, […] öppna upp världens horisonter för dem, […] så att de, som svar på din kallelse, kan utöka Din mission här nere, bygga upp Din mystiska kropp, som är kyrkan, och att de ska vara ”jordens salt och ”världens ljus” (Matt 5:13)”