Påvens audiens: Det första sättet att evangelisera på är att vittna om sin tro
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven Franciskus inledde sin trosundervisning på onsdagen med att fokusera på Paulus VI:s apostoliska uppmaning Evangelii nuntiandi i sin katekes för de troende som hade samlats på Petersplatsen för hans allmänna audiens.
Han noterade att "evangelisation är mer än bara enkel doktrinär och moralisk undervisning. Det rör sig snarare om att vittna om det personliga mötet med Jesus Kristus, det inkarnerade ordet i vilket frälsningen uppfylls". Kristi vittnesbörd, fortsatte påven, "är samtidigt det första sättet att evangelisera på och ett väsentligt villkor för dess effektivitet, så att förkunnelsen av evangeliet kan bli fruktbart".
Att vittna är att bekänna tro
Påven Franciskus fortsatte med att understryka att "att vittna är att bekänna sin tro, på Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande, som skapade och återlöste oss i kärlek".
Att vittna, fortsatte han, "måste vara en överensstämmelse mellan det man tror, det man förkunnar och det man lever". Han noterade i detta avseende att många kristna lever sina liv och säger att de tror, men lever som om de inte gör det. "Detta är hyckleri", sa påven.
"Att vittna om ett kristna livet innebär att växa i helighet, sen dopet, som gör oss till "deltagare i den gudomliga naturen". Denna helighet är inte förbehållen några få, utan en gåva från Gud som kräver att man tar emot den för att den ska bära frukt för oss och för andra, närd av bönen, förtydligade påven.
Han förklarade vidare att vi måste vara medvetna om att de personer till vilka evangeliseringen riktar sig inte bara är andra, "de som bekänner sig till en annan tro eller som inte bekänner sig till någon tro, utan också till oss själva, som tror på Kristus och är aktiva medlemmar i Guds folk".
Kyrkans kontinuerliga omvändelse
"För att bära detta vittnesbörd måste därför kyrkan börja med att evangelisera sig själv"; hon måste göra det för att inte bli "ett museiföremål", tillade han. "Det betyder att kyrkan har ett konstant behov av att bli evangeliserad om hon vill behålla sin friskhet, kraft och styrka för att förkunna evangeliet".
Avslutningsvis betonade påven Franciskus att "en kyrka som evangeliserar sig själv för att evangelisera är en kyrka som, vägledd av den Helige Ande, måste gå en krävande väg av kontinuerlig omvändelse och förnyelse" och det kräver förmågan att förändra sätten att förstå och leva evangeliseringen i historien, och undvika att ta sin tillflykt till logikens skyddade zoner som "det har alltid gjorts på detta sätt".
Kyrkan, avslutade påven, är i "dialog och möter sin samtida värld, den väver broderliga relationer, skapar mötesrum, implementerar god praxis för gästfrihet, välkomnande, erkännande och integrering av de andra och det andra, och den bryr sig om det gemensamma hem som skapelsen är".
Med detta i åtanke uppmanade påven Franciskus slutligen, innan han välsignade alla, återigen alla närvarande att läsa eller läsa om Evangelii nuntiandi, "hemma och i församlingarna", och han försäkrade dem om att han själv läser den ofta.
