Påvens Angelus: ”Öppna era hjärtans gravar - Jesus väntar utanför"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

På Passionssöndagen, den femte söndagen i fastan, presenterar evangeliet Lasarus uppståndelse (jfr Joh 11:1-45). När påven Franciskus talade till de troende på Peterspatsen vid tolvslaget på söndagen sa han att detta Jesu mirakel, det sista som man berättar om före påsk, är toppen av hans "tecken".

Tillit när hoppet tryter

Påven återgav historien om Jesu vän Lasarus, som Jesus visste var på väg att dö. Han ger sig av men anländer fyra dagar efter begravningen, då allt hopp är förlorat. Men Lasarus systrar Marta och Maria klamrar de sig fast vid hoppets ljus när Jesus anländer, och han uppmanar dem att ha tillit och ber dem att öppna graven. Sedan ber han till Fadern och ropar till Lasarus: "Kom ut!" (v. 43). Lasarus kommer tillbaka till livet och går ut ur graven.

Jesus ger livet tillbaka

Påven Franciskus betonade att evangeliets ”budskap är tydligt: ​​Jesus ger livet tillbaka även när det inte verkar finnas något hopp längre. Ibland känns det hopplöst, eller så möter man personer som har gett upp hoppet: på grund av en smärtsam förlust, en sjukdom, en brännande besvikelse, när man är sviken eller orätt behandlad, eller har gjort ett allvarligt misstag.”

”Det finns ögonblick när livet känns som en stängd grav: allt är mörkt, runt oss ser vi bara smärta och förtvivlan. Idag säger Jesus till oss att vi i dessa stunder inte är ensamma, ja att han i just dessa stunder kommer närmare än någonsin för att ge oss liv igen”, betonade påven.

Ta bort stenen

Jesus gråter med oss, som han grät för Lasarus”, sa påven. ”Och Han uppmanar oss att inte sluta tro och hoppas, att inte låta oss överväldigas av negativa känslor. Han går fram till våra gravar och säger till oss, som han gjorde då: "Ta bort stenen" (v. 39). Den enda som kan ta bort stenen vi bär på i vissa stunder är Jesus.”

”Ta bort stenen! Göm inte smärtan, misstagen, eller misslyckandena, inom dig, i ett mörkt och ensamt, stängt rum. Kära bror, kära syster ta bort stenen: låt allt som finns därinne komma ut och kasta det till mig med tillit trots att du skäms, säger Herren, utan rädsla, för jag är med dig, jag älskar dig och jag vill att du ska leva igen.”

Och precis som Jesus sa till Lasarus sa påven att Jesus upprepar till oss.

”Kom ut! Res dig upp, återuppta din vandring, hitta tilliten! Jag tar dig i hand, som när du lärde dig att ta dina första steg som barn. Ta bort bindlarna som binder dig (jfr v. 44), ge inte efter för pessimism som deprimerar, för rädslan som isolerar, för missmodet i minnet av dåliga upplevelser, för skräcken som förlamar. Jag vill att du ska vara fri och levande, jag kommer inte att överge dig, jag är med dig! Låt dig inte fängslas av smärta, låt inte hoppet dö: kom tillbaka till livet!”

Tortera inte i biktstolen

Påven kallade detta avsnitt i Johannesevangeliet en lovsång till livet, som är lämplig att läsa strax före påsk.

”Kanske bär även vi i detta ögonblick på något tungt eller lidande i hjärtat, som verkar krossa oss. Någon gammal synd eller något dumt vi gjorde i vår ungdom. Nu är det dags att ta bort stenen och gå ut för att möta Jesus, som inte är längt bort. Kan vi öppna våra hjärtan för honom och anförtro honom vår oro?”

Påven riktade även sina ord till biktfäder:

”Kära bröder, glöm inte bort att även ni är syndare och att ni inte sitter i biktstolen för att tortera: utan för att förlåta och förlåta allt, liksom Herren förlåter allt.