Påven: Det krävs mod att drömma om en annan ekonomisk modell

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus berör många aktuella teman i en intervju för de katolska belgiska veckotidningarna Tertio och Dimanch med anledning av 10-årsfirandet av pontifikatet 13 mars 2023.

Traditionen växer

På frågan om varför Andra Vatikankonciliet står honom så varmt om hjärtat, förklarar påven att han är mycket orolig för konciliet, då det var ett Guds besök i sin kyrka. ”Historiker säger att det tar ett sekel innan ett konciliums beslut får full effekt och implementeras. Vi har fortfarande 40 år kvar…”.  Påven förklarar vidare att konciliet var något som Gud åstadkom genom heliga personer och att det inte bara medförde en förnyelse inom kyrkan, utan även utmaningen att göra kyrkan alltmer levande och mogen i samklang med tidens tecken. ”Lumen gentium till exempel, dogmatisk konstitution om kyrkan, är ett av de mest traditionella dokument och samtidigt de modernaste, för att i kyrkans struktur är det traditionella – om det begrips väl - alltid modernt. Det är därför som traditionen fortsätter att utvecklas och växa.” Påven talar om att en utveckling utgår från rötterna och fortsätter att växa. “Som den franske munken helige Vincentius av Lerinum på 400-talet förkunnade, måste dogmerna fortsätta att utvecklas, men enligt denna metodik: ut annis scilicet consolidetur, dilatetur tempore, sublimetur aetate” (också den kristna läran bör följa växandets lagar, så att den befästs med åren, utvecklas över tiden, fördjupas med åldern). Konciliet tog ett steg framåt utan att skära av rötterna, eftersom det annars inte bär frukt, förklarar han.

Synoden om synodalitet

Genomförandet av konciliet omfattar en uppmuntran till synodalitet, men vad betyder detta? Påven förklarar att Paulus VI vid slutet av konciliet slogs av att kyrkan i västvärlden i det närmaste hade förlorat sin synodala dimension, medan de katolska östkyrkorna hade lyckats bevara den: ”Han tillkännagav därför inrättandet av biskopssynodens sekretariat, för att återigen främja synodalitet i kyrkan. Under de senaste sextio åren har detta utvecklats alltmer.” Påven förklarar att när en synod avslutas får dess deltagare och alla världens biskopar frågan om vilket tema de vill att man behandlar vid nästa synod.  “Det första temat som angavs var prästerskapet, sedan synodalitet … synoden om synodalitet hjälper oss att klargöra innebörden och metoden för beslutsprocessen i kyrkan … Huvudpersonen i en synod är den heliga Anden. Om den heliga Anden inte är närvarande kan det inte finnas en synod.”

”Krig är galenskap”

Man talar om det som påven sedan en längre tid har kallat ett tredje världskrig som utkämpas bit för bit och som har förvärrats genom kriget i Ukraina, och påven förklarar att Vatikanens diplomati är aktiv i sitt engagemang för fred. Han påminner om att han personligen, dagen efter den ryska invasionen i Ukraina, besökte Rysslands ambassad vid Heliga stolen och att flera kardinaler under det senaste året har besökt Ukraina i hans namn. Samtidigt talar Vatikanen ständigt med det ryska folket för en lösning. ”Detta krig är fruktansvärt och ett ofantligt illdåd. Det finns många legosoldater som strider där. Några är mycket, mycket grymma. Det finns tortyr, och barn torteras.” Påven berättar att de ukrainska barn som han har träffats, som tillsammans med sina mammor har flytt till Italien, aldrig ler. Han minns sina föräldrars ord: “Krig är galenskap” och talar också om andra konflikter som pågår i världen, som dem i Myanmar, Syrien och Jemen, och fördömer återigen vapenindustrin och vapenhandeln. “Det är en industri av förstörelse och krig”. Varje krig är ett nederlag, men man lär sig aldrig. Det som började med Kain och Abel fortsätter om och om igen. ”För mig är detta väldigt smärtsamt och jag kan inte stå på den ena eller andra sidan, för att krig är ont i sig”.

Social skyldighet

Intervjuarna förklarar för påven att man i Belgien är mycket oroade för kriget och våldet i Demokratiska republiken Kongo och påven betonar återigen att krig är självförstörelse och att krig som detta utkämpas sedan år tillbaka men ignoreras – ”vi ser Ukraina för att det ligger nära”. Sedan berättar de att kyrkan i Belgien blir mindre och att man fokuserar på liturgin och förkunnelsen. På frågan om inte kyrkan snarare borde visa sitt sociala och profetiska ansikte svarar påven att dessa olika sidor inte står emot varandra. ”En kyrka som inte firar eukaristin är inte en kyrka, men inte heller en kyrka som gömmer sig i sakristian … Eukaristins firande har konsekvenser. Det är att bryta bröd. Detta innebär en social skyldighet, en skyldighet att ta hand om andra. Bönen och engagemanget går sida vid sida. Tillbedjan av Gud och tjänsten för våra bröder och systrar går hand i hand, för i varje bror och syster ser vi Jesus Kristus.”

Unga och äldre ligger påven varmt om hjärtat i en tid av slit och släng-mentalitet och påven förklarar att det alltid kommer något gott ur en dialog mellan olika generationer. Han citerar bibeln: “Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar”. Han förklarar att de äldre har uppdraget att fortsätta att ge av sin erfarenhet till samhället och att vi måste ta hand om dem som en skatt och att de unga inte finns här för att bli bortskämda och ostörda, utan att vi måste hjälpa dem att växa i vishet. “Det är viktigt att barnen har kontakt med sina mor- och farföräldrar, mycket viktigt”.

Vård som kallelse

Påvens budskap till sjuk- och hälsovårdspersonal är sedan att de har ett mycket aktningsvärt och nödvändigt arbete, i synnerhet om det utförs som en kallelse. Han uppmanar också biskoparna att gå och besöka de äldre i vårdhem.

Franciskus’ ekonomi

Så går samtalet över till den ekonomiska modell som påven förespråkar, Franciskus’ ekonomi, som svar på den nyliberala marknadsmodellens begränsningar. Han hänvisar till påven Leo XIII, som analyserade ekonomiska frågor utifrån evangeliet, samt till sin egen bok skriven tillsammans med journalisten Austen Ivereigh ”Let us dream”. “Ekonomin måste vara en social ekonomi. Till uttrycket ’marknadsekonomi’ lade Johannes Paulus II till ’social’. Man måste alltid hålla det sociala i sinnet.” Den ekonomiska krisen vi nu lever i är förfärlig, betonar påven, och de flesta personerna i världen – flertalet – har inte tillräckligt med mat och tillräckligt att leva på. ”Ekonomin måste alltid vara social och stå i samhällets tjänst”.

Journalistikens goda och onda

Journalisterna påminde om deras gemensamma önskemål om att utse den holländske karmeliten helige Titus Brandsma, helgonförklarad den 15 maj 2022, till journalisternas skyddspatron. Påven säger att det skulle vara en glädje för honom, men att han måste ta det med dikasteriet för helgonförklaringar. Han tar slutligen tillfället i akt att betona att journalister utför ett ädelt arbete med att återge sanningen, men varnade för fyra synder som journalister ska se upp med: desinformation, förtal, ärekränkning och sökandet efter något smutsigt som skapar skandaler och lockar uppmärksamhet. ”Lyssna och återge budskapet och kritisera sedan. Journalister utövar att formidabelt arbete.”