Påven: Bikten är en himmelsk omfamning
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
”24 timmar för Herren” – som årligen firas den fjärde fredagen och lördagen i fastan – öppnar påven Franciskus eftermiddagen den 17 mars med botgöringsliturgi i den romerska kyrkan Santa Maria delle Grazie al Trionfale. Han uppmanar till att möta Herren och hans barmhärtighet i biktens sakrament, liksom tullindrivaren i Jesus liknelse.
Syndare inför Guds helighet
«Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust» (Fil 3:7). Så inleder påven sin predikan och varnar gudsvigda och lekmän för att i Guds ställe sätta jaget främst och känna sig bättre än andra. Han påminner om orden i Syraks vishet «Genom molnen stiger den ringes bönerop» (Syr 35:21) och betonar att bara den som är fattig i anden, som har behov av frälsning och ber om nåd, finner Herren. Detta lär oss Jesus i liknelsen om farisén och tullindrivaren, där endast en av de två bedjande männen når Guds hjärta, förklarar påven och säger sammanfattningsvis:
"Farisén står upp”, är säker på sig själv och känner sig rättrogen. I stället för att öppna sig för Gud döljer han sin svaghet med skenhelighet. Han väntar inte på Herrens frälsning som en gåva, utan kräver den nästan för sina förtjänster, han ställer sig utan att tveka framför Guds altare i första led men det slutar med att han ställer sig framför Gud.
“Tullindrivaren står avsides” och visar att han är en syndare inför Guds helighet och genom distansen ger han plats för Herren. Han talar inte om sig själv utan med Gud för att be om förlåtelse.
Utrymme och dialog skapar närhet
Det finns en sann dialog när vi bryr oss om utrymmet mellan oss och andra, säger påven, för att det tillåter var och en att andas. Det är den dialogen som sedan kan skapa närhet. Påven uppmanar till att ödmjuka gå och be om förlåtelse i försoningens sakrament, för att Gud väntar på oss. Bikten är just försoningens sakrament som läker hjärtat och lämnar en inre frid och är en himmelsk tröstande omfamning, avslutar påven, och inte en mänsklig domstol att vara rädd för. Uppmaningen till biktfäderna är att inte plåga, utan ge frid och förlåta allt, som Gud förlåter allt.
