Påvens Angelus: “Guds kärlek är alltid extraordinär”

Översättning Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

På söndagen bad påven Franciskus Angelus med de troende samlade på Petersplatsen och talade i sin reflektion över dagens evangelium om skillnaden mellan ordinär och extraordinär kärlek. 

Nedan följer hela påvens Angelusreflektion: 

Orden som Jesus riktar till oss i dagens evangelium är krävande och verkar paradoxala: Han uppmanar oss att vända andra kinden till och älska våra fiender (se Mt 5:38-48). Det är normalt för oss att älska de som älskar oss och vara vänner med de som är vänner med oss. Men Jesus provocerar oss genom att säga: "vad är extraordinärt med det?" (v. 47). Gör ni något extraordinärt? Här är punkten som jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på i dag, på detta med att göra det extraordinära.

Guds kärlek är alltid extraordinär

"Extraordinärt" är det som överskrider gränserna för det vanliga, vanlig praxis och normala beräkningar som dikteras av försiktighet. I allmänhet försöker vi ha allt i ordning och under kontroll, så att det motsvarar våra förväntningar, vår måttstock: vi är rädda för att inte få förväntad avkastningen eller att exponera oss själva för mycket och sedan bli besvikna. Vi föredrar att älska de som älskar oss för att undvika besvikelse. Att göra gott mot dem som är goda mot oss, generösa med dem som kan gengälda tjänsten. Till dem som behandlar oss illa svarar vi med samma mynt, så att det är jämt. Men Herren förmanar oss: detta räcker inte! Vi kan säga: det här är inte kristet! Om vi ​​stannar i det ordinära, i balansen mellan att ge och ta emot, förändras inte saker och ting. Om Gud skulle följa denna logik skulle vi inte ha något hopp om frälsning! Men lyckligtvis för oss är Guds kärlek alltid "extraordinär", det vill säga den går utöver - utöver de vanliga kriterierna som vi människor lever våra relationer med.

Korsets obalans räddade oss

Jesu ord utmanar oss alltså. Medan vi försöker hålla oss till det ordinära med utilitaristiska resonemang, ber han oss att öppna oss för det extraordinära - det extraordinära i en villkorslös kärlek. Medan vi alltid försöker balansera kontona, stimulerar Kristus oss att leva kärlekens obalans. Jesus är ingen bra revisor: nej! Han leder alltid till kärlekens obalans. Låt oss inte bli förvånade över detta. Om Gud inte hade satt sig själv obalanserad, skulle vi aldrig ha blivit frälsta: det var korsets obalans som räddade oss! Jesus hade inte kommit för att söka efter oss när vi var vilsna och långt borta, han skulle inte ha älskat oss till slutet, han skulle inte ha omfamnat korset för oss, som inte förtjänade allt detta och inte kunde ge Honom något i gengäld.

Som aposteln Paulus skriver, "Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare." (Rom 5:7-8). Men Gud älskar oss ​​som syndare, inte för att vi är goda eller kan ge honom något tillbaka. Bröder och systrar, Guds kärlek är alltid överdriven, alltid bortom beräkningar, alltid oproportionerlig. Och idag ber han oss också att leva på det här sättet, för bara på detta sätt kommer vi verkligen att vittna om Guds kärlek.

Mät och beräkna inte kärlek

Bröder och systrar, Herren uppmanar till att överge egenintressets logik och inte mäta kärlek på beräkningarnas och bekvämligheternas skala. Han uppmanar oss att inte svara på ont med ont, att våga göra gott, att riskera att ge, även om vi inte får mycket eller ingenting alls i gengäld. För det är denna kärlek som långsamt förvandlar konflikter, kortar avstånd, övervinner fiendskap och läker hatets sår. Så låt oss, var och en av oss fråga oss: följer jag egenintressets eller villkorslöshetens logik? Kristi extraordinära kärlek är inte lätt att utöva, men det är möjligt; det är möjligt eftersom han själv hjälper oss genom att ge oss sin Ande, sin kärlek.

Låt oss be till Vår Fru, som genom att svara sitt "ja" till Gud utan beräkningar, har låtit honom göra henne till sin nåds mästerverk.