Påvens Angelus: Att vara "Fattiga i anden" kräver att vi övervinner slit-och-slängkulturen

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus bad Angelusbönen på söndagen och reflekterade över den första och grundläggande saligprisningen: "Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." (Mt 5:1-12).

De "fattiga i anden", noterade han, är de som inser att de inte kan lita på sig själva eller att de inte är självtillräckliga.

"De lever som "tiggare inför Gud". De känner sitt behov av honom och ser det goda som kommer från honom som en gåva, som en nåd.”

Se varenda som en Guds gåva

Påven Franciskus noterade att de fattiga i anden också "värdesätter vad de får" och därför vet att "ingen gåva får gå till spillo".

Han reflekterade vidare över denna Jesu lära, eftersom den stöter sig med vårt konsumtionssamhälle som misslyckas med att värdesätta av personer och saker.

"Efter att ha multiplicerat bröden och fiskarna ber Jesus att den överblivna maten samlas in så att ingenting skulle gå till spillo", sa påven som exempel.

Han gav därför de kristna tre utmaningar för att bekämpa den slit-och-släng kultur som dominerar i världen, särskilt i rika samhällen.

Den gåva som vi är

Påven Franciskus utmanade först till "att inte slösa bort den gåva som vi är."

Han sa att varje person är i sig något gott, oberoende av de gåvor vi får, eftersom "varje man eller kvinna är rik inte bara på talanger utan särskilt på värdighet."

"Jesus påminner oss om att vi är saliga, inte för vad vi har, utan för vem vi är. Autentisk fattigdom är därför när en person släpper taget och slösar på sig själv.”

Gåvor som vi har

Påven utmanade sedan till "att inte slösa bort de gåvor vi har."

Han beklagade att över en tredjedel av världens livsmedelsproduktion går till spillo, trots att många människor dör av hunger.

"Varor bör tas om hand och delas på ett sådant sätt att ingen saknar det nödvändiga", sa han. "Istället för att slösa bort det vi har, låt oss sprida en ekologi av rättvisa och välgörenhet!"

Personer som gåvor

Påven Franciskus erbjöd en tredje utmaningen: "att inte slösa bort personer."

Han sa att slit-och-slängkulturen använder människor så länge de är till nytta, varefter personen bara är ett besvär för samhället.

De som drabbas mest av detta själviska tänkesätt är "ofödda barn, äldre, behövande och missgynnade."

”Människor ska aldrig kastas bort, aldrig! Varje person är en helig och unik gåva, oavsett ålder eller tillstånd. Låt oss alltid respektera och främja livet!”

Samvetsrannsakan

Påven avslutade sin Angelusreflektion med en rad frågor som vi kan ställa oss själva för att bedöma hur vi lever uppmaningen att vara ”fattiga i anden”:

"Ger jag plats åt Gud? Tror jag att han är min bästa, min sanna och min stora rikedom? Tror jag att han älskar mig, eller faller jag in i tröstlöshet och glömmer att jag är en gåva? Och sedan – är jag noga med att inte slösa? Är jag ansvarsfull för hur jag använder saker, varor? Är jag villig att dela med mig av saker till andra? Till sist, betraktar jag de svagaste som värdefulla gåvor som Gud ber mig att ta hand om? Tänker jag på de fattiga, de som är berövade det som är nödvändigt?”