Påvens brev till Ukraina: Er smärta är min smärta
Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten
Den 25 november offentliggjorde Vatikanens presstjänst ett brev skrivet av påven Franciskus till det ukrainska folket, nio månader efter krigets början. I brevet skriver påven: "inte en enda dag går utan att jag inte bär med mig er i mitt hjärta och i mina böner. Er smärta är min smärta."
Floder av blod och tårar
Påven Franciskus fortsätter: "I nio månader har krigets absurda galenskap släppts lös över ert land. I era himlar mullrar det av explosioner och oavbrutna sirener. Era städer förstörs av bomber och missilregn orsakar död, förödelse och smärta, hunger, törst och kyla. Många har tvingats fly till gatorna och lämnat sina hem och nära och kära bakom sig. Vid sidan av era stora floder flyter nu även floder av blod och tårar varje dag. Korset som plågade vår Herre återfinner liv i tortyrskadorna, massgravarna och de många andra blodiga bilder som har trängt sig in i våra själar och som får oss att skrika: Hur kan människor behandla andra människor på detta sätt?"
Påven Franciskus berättade även om de fruktansvärda historier som nått honom under de senaste månaderna och att han "gråter med [Ukraina] för varje barn som dör på grund av kriget", som till exempel Kira i Odessa eller Lisa i Vinnytsia för att bara nämna några av de många mördade barnen som påven fått höra om. De ukrainska mödrarnas smärta är omätbar, förklarade påven, men dessa barn "är nu med Gud, de kan se er sorg och ert lidande, och de ber om ett slut till dessa".
Förenad med folket med tillgivenhet och beundran
Påven vände sig även i sitt brev till de unga som, för att försvara sitt hemland, tvingats ta till vapen istället för att förverkliga sina framtidsdrömmar; till de kvinnor som förslorat sina makar i krigets våld; till de vuxna som fortsatt försöker på att alla möjliga sätt att försvara sina nära och kära; till de äldre som "istället för att njuta av en fridfull solnedgång kastats in i krigets dunkla natt"; till de alla som som bär på kroppsliga och själsliga sår. "Mina tankar går till er," försäkrade påven folket, "och jag förblir förenad med er med tillgivenhet och beundran över hur ni möter sådana svåra prövningar".
Påven mindes även Holodomor, den fruktansvärda svältkatastrofen i Ukraina på 1930-talet, och förklarade: "Jag har sett ett djärvt och starkt folk, ett folk som lider och ber, som gråter och kämpar, som gör motstånd och fortsätter hoppas: ett ädelt och martyriserat folk. Jag förblir er nära, med mitt hjärta och mina böner, för att ni ska känna er ledsagade, för att ni inte ska vänja er vid kriget, för att ni inte ska lämnas ensamma i dag eller i morgon, när frestelsen att glömma bort ert lidande kanske kommer".
Den heliga familjens prövning
Allt eftersom en kall och potentiellt katastrofal vinter närmar sig, uppmanar påven alla att tänka, i själ och hjärta, på "den prövning som den heliga familjen tvingades möta denna natt som verkade så kall och mörk. Ändå kom ljuset, inte från människorna, men från Gud, inte från jorden, men från himlen."
