Påven till kurian. Låt oss vara vaksamma för den onde
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Även hemma kan man tappa bort sig. Där allt är till synes ordning på utsidan kan det finnas ett helvete, just så välartat som demonen vet att ordna det. I sitt jultal till den romerska kurian uppmanade påven Franciskus till att återgå till det grundläggande, som är att ständigt kunna tacka Gud för det goda vi får, för att omvända oss och både ta avstånd från den onde och göra allt det goda vi kan.
Världslig logik
Påven sa att 60-årsfirandet 2022 av Andra Vatikankonciliets början och kyrkans synodala pågående vandring, är just två tillfällen till omvändelse. Han förklarade att det inte räcker med att endast anmäla det onda, utan att det som räknas är att göra förändringar för att inte fängslas av ondskans logik, som väldigt ofta är världslig logik.
Välartade demoner
Som han har talat om i sina katekeser om urskiljning uppmanade han, i synnerhet dem som lever i Guds tjänst, till vaksamhet. Faran för dem, sa påven, är att kristallisera Jesu budskap i en enda form för alltid, i stället för att översätta det i aktuella språk och sätt. Han varnade för “välartade demoner” som tar plats utan att man märker det. Endast genom en daglig självrannsakan kan man se dem.
Reservera ömheten för förtryckta
Påven förklarade varför han ofta använder hårda ord mot dem som tjänar den Heliga stolen:
“Om jag ibland säger saker som kan låta hårda och starka är det inte för att jag inte tror på mjukhet och ömhet, utan för att det är bra att reservera ömheten för de uttröttade och förtryckta”.
Lägga ner alla slags vapen
Han talade sedan om kriget i Ukraina och påminde om att, om vi verkligen vill att krigets larm ska tystna, måste vi minnas att freden börjar inom var och en av oss. Han nämnde våld i ord, psykiskt våld och maktmissbruk. För att få slut på varje krig, avslutade påven, behövs förlåtelse.
”Inför Fredsfursten, som kommer till världen, lägger vi ner alla slags vapen. Ingen får utnyttja sin position eller roll för att förödmjuka den andre. Barmhärtighet är att acceptera att den andre också kan ha sina begränsningar (...) förlåtelsen handlar alltid om att ge en ytterligare möjlighet, det vill säga att förstå att man blir helig genom att försöka.”