Ratzinger-priset. Påven: Benedictus XVI:s teologi fruktbärande för framtiden
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Påven Franciskus höll i utdelningsceremonin av Joseph Ratzinger-priset 2022 i Vatikanen torsdagen den 1 december. Pristagarna är jesuitpater Michel Fédou och professor Joseph Halevi Horowitz Weiler.
Påven emeritus andliga närvaro
I sitt tal tackade påven Franciskus inledningsvis kardinal Gianfranco Ravasi och Ratzingerstiftelsens ordförande pater Federico Lombardi för deras inledande ord och presentation av pristagarna.
”Som ni vet, så finns det ingen brist för mig på stunder av personliga, broderliga och tillgivna möten med påven emeritus”, berättade påven. ”Vi känner hans andliga närvaro och hans ledsagning i bön för hela kyrkan. Men vid detta tillfälle är det viktigt att återigen bekräfta att även hans bidrag genom sitt teologiska arbete och i allmänhet av hans tankesätt fortsätter att vara fruktbart och aktivt.”
Opera Omnia
Påven nämnde att vi nyligen har firat 60-årsminnet av öppnandet av det Andra Vatikankonciliet, i vilken påven emeritus Benedictus XVI, Joseph Ratzinger, uppbar en viktig roll både vid sidan av helige Johannes Paulus II och som påve. Han har hjälpt oss att läsa de konciliära dokumenten på djupet genom att erbjuda en "hermeneutik av reform och kontinuitet", förklarade påven Franciskus.
Han talade om att påven emeritus teologiska bidrag erbjuds på nytt genom publikationerna av alla hans verk, Opera Omnia, som nästan är helt klara på tyska och fortsätter att färdigställas på andra språk. ”Dessa bidrag erbjuder oss en fast teologisk grund för kyrkans vandring: en “levande” kyrka, som han har lärt oss att se och leva som gemenskap, och som är på vandring – i ”synod” – ledd av Herrens Ande, alltid öppen för uppdraget att förkunna evangeliet och till tjänst för världen den lever i”.
Ratzinger-stiftelsen
Joseph Ratzinger-stiftelsen riktar sig alltså inte till de förgångna utan framtiden, för att genomföra konciliet och dialogen mellan kyrkan och världen idag, inom de mest aktuella och debatterade områdena, som integrerad ekologi, mänskliga rättigheter och mötet mellan olika kulturer, förklarade påven. Han tog tillfället i akt att uppmuntra till samarbete med Vatikanens stiftelser tillägnade salige Johannes Paulus I och helige Johannes Paulus II, ”så att minnet och vitaliteten av dessa tre påvars budskap främjas för samma mål i den kyrkliga gemenskapen”.
Pristagarna
Påven Franciskus talade sedan om pristagarna: “Idag samlas vi för att uppmärksamma två framstående personligheter för deras enastående arbete inom sina respektive studieområden och undervisning. Det handlar om olika områden, men båda två vårdade av Joseph Ratzinger och som han anser vara av avgörande betydelse.”
Påven sa att pater Michel Fédou är en mästare i kristen teologi med särskild fördjupning i verk av kyrkofäderna i öst och väst samt i kristologins utveckling under seklerna. Men han ser inte bara till det förflutna, utan kunskapen om trons tradition har gett honom en levande tanke för att även behandla aktuella teman som ekumenik och interreligiös dialog, förklarade påven. Han ser Fédou som en värdig efterträdare till pater Henri De Lubac, vars teologi bidrog till rikedom, djup och bredd i reflektionen vid Andra Vatikankonciliet.
Professor Weiler är den första juden som tilldelas Ratzinger-priset, underströk påven och la till att han är mycket glad över detta. Han påminde om att Benedicuts XVI har betonat att ett mål för hans personliga teologiska arbete från början ha varit var att främja försoning mellan kristna och judar. Påven klargjorde att han själv fortsätter på samma linje i och med steg framåt i dialogens och vänskapens anda. Samklang mellan påven emeritus och Weiler, berättade han, ”gäller i synnerhet teman som förhållandet mellan tro och juridisk grund i den samtida världen; krisen i den juridiska positivismen och konflikterna som har uppkommit av obegränsad utvidgning av individuella rättigheter; den rätta förståelsen av utövandet av religionsfrihet i en kultur som tenderar att förpassa religionen till den privata sfären”. Weiler, sa påven, har inte bara genomfört djupgående studier om dessa, utan har också intagit modiga ståndpunkter genom urskiljning, i sökandet efter samförstånd om grundläggande värden och för att övervinna konflikter för det gemensamma goda.
“Dessa utmärkelser - avslutade påven – erbjuder alltså, förutom att vara ett välförtjänt erkännande, en indikation på engagemang, studier och liv av stor betydelse, som väcker beundran och uppmanar till allas uppmärksamhet”.