Sök

Påvens audiens med det Nepomukanska Kollegiet Påvens audiens med det Nepomukanska Kollegiet 

Påven till Påvliga Nepomukanska Kollegiet: Säg nej till världen och ja till Kristus

Under onsdagen träffade påven Franciskus det Påvliga Nepomukanska Kollegiet, Pontificio Collegio Nepomuceno, ett påvligt seminarium för tjekiska seminarister i Rom. I sitt tal till seminariet uppmuntrade påven männen att säga nej till världen och ja till Kristus, samt bygga broar av fred och dialog in tider av oro, splittring och krig.

Bénédicte Cedergren - Vatikanstaten

Påven inledde sitt tal med några reflektioner kring seminariets beskyddare, den helige Johannes Nepomuk. Den tjeckiska martyren från mitten av 1350-talet torterades, mördades och kastades i floden Moldau då han vägrade berätta för kungen i Böhmen om vad drottningen sagt i bikt till honom.

'Nej' till världen och 'ja' till Kristus

"Jag finner det slående att [Johannes] dödades för att han ville förbli trogen biktens mysterium. Det är mycket rörande. Han sa 'nej' till kungen för att bekräfta sitt 'ja' till Kristus och Kyrkan."

Påven berättade om hur Johannes Nepomuks mod är ett föredömde och exempel för alla de "dolda martyrerna", det vill säga, alla de präster och biskopar, gudsvigda män och kvinnor och lekfolk som, liksom Johannes, med Guds nåd hade modet att säga "nej" till auktoritära eller totalitära regimer, och på så sätt förblivit trogna deras kallelser.

Som kristna i dagens samhälle krävs det oftast av oss att vi säger nej till världens makter, vare sig de är politiska, ideologiska eller kulturella, för att kunna säga ja till evangeliet.

Johannes Nepomuks exempel påminner oss idag, mer än någonsin, om samvetets företräde över alla värdsliga makter, om själva människans företräde. Påven påpekade även att helgonets ståndaktighet och mod bör vara levande rötter i allas, men i synnerhet de närvarande seminaristernas, ämbete och tjänst till Kyrkan.

Bygga broar med bön

Påven Franciskus påminde även seminaristerna om Johannes Nepomuks titel som broarnas beskyddare, då han själv kastades från Karlsbron i Prag till sin död i floden Moldau.

"Ett lämpligt sätt att hedra hans minne är att i det konkreta livet försöka bygga broar där det finns splittring, avstånd och missförstånd. Vi måste  själva vara broar, ödmjuka och modiga instrument för nya möten, för dialog mellan olika och motsatta människor och grupper." 

Denna egenskap som brobyggare tillhör själva Kristi identitet, vilket framgår i de många berättelserna om "så många heliga präster och biskopar" som arbetat för att främja fred i tider av konflikt och splittring.

Detta brobygge kan inte, påpekade påven, göras utan bön. Det är med våra böner som Jesus Kristus, brobyggaren, bygger bron, Jesus Kristus själv.

Undvika värdslig protagonism

"Det är han som är vår frid, det är han som har brutit ner och fortsätter att bryta ner fiendskapens murar (jfr Ef 2:14). Och det är till honom som vi alltid måste vägleda andra människor, familjer och samhällen."

Vi får inte placera oss själva i centrum, utan bör minnas att Jesus Kristus alltid bör vara centrum i våra liv. Vi minns Johannes Döparen ord: "Han skall bli större och jag bli mindre" (jfr. Joh 3:30)

Det första steget i detta brobygge är broderskap och dialog. Påven noterade att det Påvliga Nepomukanska Kollegiet, förutom att ta emot tjeckiska präster och seminarister, även välkomnar andra män från Asien och Afrika, och avslutade med att säga att mångfalden är ett sätt att bygga "bättre broar" som "tjänare av möteskulturen, som kan förstå den andras säregna originalitet och samtidigt den gemensamma mänskligheten".

11 november 2022, 15:50