Påven Franciskus: Synodalitet genom att lyssna till den heliga Anden
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Påven Franciskus tog under torsdagsmorgonen, den 20 oktober, emot Mariannhill-missionärernas ordensgemenskap i samband med dess sjuttonde generalkapitel. Orden grundades i Sydafrika av den österrikiske trappisten och missionären Franz Pfanner tillsammans med andra trappister. I sitt tal till sina gäster vände påven tankarna just till ordensgemenskapens ursprung och uppmanade dem att hålla fast vid dess ursprungliga karisma, som kombinerar trohet till evangeliet med dess spridning.
Gemensamt mål
Påven kommenterade generalkapitlets tema “Solidaritet: kallade att ha en gemensam anda och ett gemensamt mål” och underströk att “Detta är särskilt aktuellt, mot bakgrund av den bredare synodala vägen som den universella kyrkan tagit under de senaste månaderna”. Det är en “kyrklig väg” som “betyder att främja gemenskapen, deltagandet och alla döptas mission genom en andlig urskiljningsprocess som fokuserar på mötet, lyssnande och reflektionen, för att uppnå en allt större öppenhet för den helige Andens nyhet och förslag”.
”Ett grundläggande element i den synodala vägen är utvecklingen av en större ansvarskänsla hos troende lekmän för kyrkans liv och framtid”.
Pastoral omvändelse
Här kan Mariannhill-missionärerna vara en förebild, förklarade påven: “Er ordens historia visar redan från början att förkunnelsen av evangeliet har följts av engagemanget att uppmuntra inhemska kallelser, för att främja en hållbar mänsklig utveckling inom lokala församlingar och utveckla en anda av delat ansvar för det gemensamma goda”.
”Medan ni håller fast vid era ansträngningar att fortsätta i denna enhet och solidaritet i evangeliets tjänst, uppmuntrar jag er att odla en konstant pastoral omvändelse som kan finna uttryck i varje dimension i livet och er ordens aktivitet, i allt från prästers och lekmäns andliga bildning till konkret planering av apostoliska projekt”.
Den heliga Andens mjuka röst
Den synodalitet som kyrkan nu kallas till, handlar om att lyssna vad den heliga Anden vill säga oss, sa påven och förklarade detta genom en liknelse:
"Inte långt härifrån står den stora obelisken på Peterplatsen. Ni känner alla till det intryck abbot Pfanner fick av historien kring resningen av den stora monoliten. Trots den enormt stora mänskliga ansträngningen, kunde obelisken bara räddas från att falla i sista stund genom att hälla vatten på repen. Idag, som alltid, är den heliga Andens vatten nödvändigt, men framför allt för att mjuka upp våra hjärtans hårda mark.”
Påven ber missionärerna avslutningsvis att genom kärlekshandlingar vara mjuka och tala mjukt, med en mjukhet och en vacker ödmjukhet som helig Ande ger hjärtat.
