Stiftelsen Populorum Progressio avvecklad, men missionen fortsätter
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Stiftelsen Populorum Progressio avvecklas från dikasteriet för hållbar mänsklig utveckling och anförtros, med samma namn, åt de latinamerikanska biskoparnas råd CELAM. Detta framkommer i en skrivelse som trädde i kraft den 16 september 2022 i och med publicering i L’Osservatore Romano och en officiell kommentar från Acta Apostolicae Sedis. Påven Franciskus förklarar sina motiv i sitt tal, samma dag, till medlemmarna i stiftelsens styrelse, msgr. Cabrejos, ordförande för CELAM och sr Alessandra Smerilli, sekreterare för dikasteriet för hållbar mänsklig utveckling.
Med önskan om att stödet för utveckling av projekt förblir ett uttryck för påvens välgörenhet, men inte har sitt centrum i den romerska kurian och även i förenklingens namn, har jag anförtrott CELAM uppgiften att hjälpa oss i analysen av projekt och i deras genomförande. Dikasteriet för hållbar mänsklig utveckling kommer att behålla ansvaret för administrationen av fonden som kommer att vara kopplad till arbetet för denna mission.
Populorum progressio i utveckling
Skrivelsen preciserar att påven tog beslutet, enligt paragraf 1 can. 120 i den kanoniska lagen, vid audiensen den 7 september för dikasteriets prefekt Michael Czerny till vilken han gav uppgiften att ta fram förordningen för den nya fonden. Detta var formen som Paulus VI år 1969 uttryckte sin önskan om, två år efter han skrev encyklikan Populorum progressio, för att hjälpa fattiga jordbrukare och för att främja jordbruksreformen, social rättvisa och fred i Latinamerika enligt kontinentens biskopars vägledning. 1992 Giovanni Paolo II tänkte sig en stiftelse som en ”kyrkans solidariska kärlekshandling för dem som är övergivna och mest i behov av skydd, som ursprungsfolk, mestiser och afroamerikanska folk”. Trettio år senare väljer påven Franciskus att införa den som en del av den romerska kurians reform och som kommer till uttryck i Praedicate Evangelium och han säger i sitt tal till styrelsen att detta medför "en rad nödvändiga förändringar".
Stiftelse med samma uppdrag
Påven uttrycker tacksamhet för dem som under dessa trettio år har arbetat med stiftelsen som han säger “nu ändrar form”. Han understryker att den nya fonden “bevarar sin mission och förblir påvens välgörenhetsverk”. Påven förklarar att “många familjer i Latinamerika och i Karibien lever i omänskliga förhållanden” och att det slutliga Aparecida-dokumentet talar om uteslutna folk, som ”inte bara är ’utnyttjade’ utan alltför många och ’kastas bort’”. Påven betonar att CELAM, som fortfarande är i utveckling, ger en möjlighet att “lyssna på de fattigas rop” medan Amazonassynoden har lett till kunskap om verkligheten av utanförskap som ursprungsfolk och afroättlingar lever i”. Påven lägger till, genom att citera sin encyklika Fratelli tutti, att “inför de olika aktuella sätt på vilka man eliminerar eller ignorerar andra” krävs att man “reagerar med en ny dröm om broderskap och social vänskap, som inte är begränsad till ord”.
Då vi går den synodala vägen måste vi växa som en “samarisk” kyrka, som tröstar, engagerar sig och böjer sig för att röra såren i Kristi lidande kött i folket. Han ville identifiera sig med de fattigaste och mest marginaliserade, och erbjuder oss sin barmhärtiga närvaro i dem.
Aktivt engagera de fattiga
Påven hoppas att “initiativ för solidaritet visar att det är möjligt att göra förändringar och att verkligheten inte är blockerad” och att de ska utföras med visdom och konsekvens för att motivera många. Han betonar att urfolken ska engageras i projekten som gäller dem.
De fattiga ska inte ses som mottagare av ett välgörenhetsarbete utan måste ta aktiv del av urskiljningen av de mest brådskande behoven.
En enda familj vid sidan av de sista
För påven är det viktigt att man frigör sig från “den förmyndande mentaliteten, som vidgar klyftan mellan dem som är kallade att bilda en enda familj”. Påven tackar slutligen återigen den avvecklade stiftelsen samt de internationella organ som har samarbetat med den och uppmuntrar dem att fortsätta med detta arbete. Han ber om att jungfru Marias moderliga kärlek och ömhet ska driva dem att “stå nära de fattigaste och de bortglömda, som Gud säkerligen inte glömmer bort”.
