Påven: Det är mottagandets tid – i kyrkan finns plats för alla
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Vid mässan på Petrus och Paulus högtid var sjutusen troende närvarande i Peterskyrkan och även många av de fyrtiofyra ärkebiskoparna som har nominerats under året samt en delegation från det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel.
Mässan förrättades av påven, medan kardinalskollegiets dekan kardinal Giovanni Battista Re firade eukaristins liturgi. Kardinal James Michael Harvey presenterade ärkebiskoparna för påven som, efter att var och en av dem hade avlagt ed, välsignade pallierna och la dem på deras axlar. Denna liturgiska klädnad - ett band av vitt ylle med svarta kors - representerar lammet som herden bär på sina axlar.
Mässans första läsningar återgav apostlarna Petrus och Paulus vittnesbörd: Petrus arresteras av kung Herodes och befrias av en ängel som väcker honom och säger ”Skynda dig upp” (Apg 12:7) och Paulus berättar om sin erfarenhet: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron” (2 Tim 4:7). I sin predikan uppmanade påven till att se dessa två sidor – skynda sig upp och kämpa den goda kampen – för att fråga sig vad de föreslår för den kristna gemenskapen i dag i ljuset av den pågående synodala processen.
"Skynda dig upp" Apg 12:7
Att skynda upp påminner om påsken i berättelserna om uppståndelsen, sa påven. ”Det är en betydelsefull bild för kyrkan”, om än inte alltid lätt att följa. Påven betonade att kyrkan ska ta emot alla och, under den Heliga Andens enda inflytande, vara öppen för dialog och deltagande.
Gå till vägkorsningar och ta med alla – blinda, döva, lama, sjuka, rättfärdiga, syndare: alla, alla! Detta Herrens ord måste ljuda och återljuda i sinnet och hjärtat: alla, i kyrkan finns det plats för alla.
"Den goda kampen" 2 Tim 4:7
Påven talade sedan om “den goda kampen”och inbjöd de församlade att fråga sig vad de kan göra för kyrkan. Vi får inte förbli passiva åskådare utan med passion och ödmjukhet engagera oss, betonade han.
En synodal kyrka betyder att alla deltar, ingen på andras plats eller över de andra. Det finns inte första och andra klassens kristna, utan alla är kallade.
Påven ställde sig frågan ”Vad kan vi som kyrka göra tillsammans för att göra världen där vi lever mer mänsklig, mer rättvis, mer stödjande, mer öppen för Gud och för broderskap bland människor?" och betonade:
Vi får absolut inte stänga in oss i våra kyrkliga kretsar och fastna i sterila diskussioner. Se upp med att hamna i klerikalism, klerikalism är en perversion … ännu värre: klerikaliserade lekmän.
Han uppmanade till att inte falla för frestelserna att stanna upp eller att vara nostalgiska. ”Var snälla att inte falla in i en ’bakåtsträvan’ - denna bakåtsträvan som är på modet idag i kyrkan”.
Vittnen om broderskap
Påven bad avslutningsvis ärkebiskoparna att, som goda herdar, leda och stå mitt bland Guds heliga folk och han tackade patriarken Bartholomeos, som hade sänt ett budskap, och delegationen för det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel för den gemensamma vandringen: ”Endast tillsammans kan vi vara evangeliets frö och vittnen om broderskap”.
