Påvens Urbi et Orbi: "Låt oss övervinnas av Kristi frid!"

Översättning Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Efter tre år återvände firade återigen påven Franciskus påskdagens mässa på Petersplatsen inför 50 000 deltagare.  Efter mässan höll han det traditionella påsktalet Urbi et Orbi i vilket han vädjade om fred:

Kära bröder och systrar, Glad Påsk

Jesus, den korsfäste, har uppstått! Han kommer till dem som sörjer honom, inlåsta i sina hem, fulla av rädsla och ångest. Han kommer till dem och säger: "Frid vare med er!" (Joh 20:19). Han visar såren på sina händer och fötter, såret i sidan: han är inte ett spöke, det är Han, samme Jesus som dog på korset och som var i graven. Inför lärjungarnas misstroende ögon upprepar han: "Frid vare med er!" (v. 21).

Till och med våra ögon misströstar ibland under en påsk som denna, i krig. Vi har sett för mycket blod, för mycket våld. Även våra hjärtan är fyllda av rädsla och ångest, medan så många av våra bröder och systrar tvingas låsa in sig för att skydda sig från bomberna. Vi har svårt att tro att Jesus verkligen är uppstånden, att han verkligen besegrade döden. Kan det vara en illusion? En frukt av vår fantasi?

Nej, det är ingen illusion! I dag lyder påskförkunnelsen starkare än någonsin, den som de kristna i öst älskar: "Kristus är uppstånden! Han är verkligen uppstånden!" Mer än någonsin behöver vi honom, idag, i slutet av en fasta som inte verkar vilja ta slut. Vi har två år av pandemi bakom oss, som har satt tunga spår. Det var dags att komma ut ur tunneln tillsammans, hand i hand, och förena våra styrkor och resurser... Istället visar vi att i oss finns fortfarande Kains ande, som inte ser på Abel som en bror, utan som en rival och som begrundar hur man kan eliminera honom. Vi behöver den Korsfäste Uppståndne för att tro på kärlekens seger, för att hoppas på försoning. Idag mer än någonsin behöver vi honom, att han kommer till oss ​​och på nytt säger: "Frid vare med er!".

Bara Han kan göra det. Han ensam har rätten att idag förkunna frid till oss. Bara Jesus, eftersom han bär såren, våra sår. Hans sår är våra två gånger: våra för att det var våra synder och vårt hårda hjärta som åsamkade honom dem; och våra eftersom han bär dem åt oss, han behöll dem på sin förhärligade kropp, för alltid. De är ett outplånligt sigill för hans kärlek till oss, en evig förbön så att den himmelske Fadern kan se såren och förbarma sig över oss och över hela världen. Såren i den uppståndne Jesu kropp är tecknet på den kamp som han kämpade och vann för oss, med kärlekens vapen, så att vi kan få frid, vara i frid, leva i frid.

När vi ser de såren öppnar sig våra trolösa ögon, och våra förhärdade hjärtan och släpper in påskförkunnelsen: "Frid vare med dig!".

Låt oss tillåta Kristi frid att komma in i våra liv, våra hem, våra länder!

Frid vare med det misshandlade Ukraina, så hårt prövat av våldet och förstörelsen av det grymma och meningslösa kriget som de drogs in i. Under denna fruktansvärda natt av lidande och död kommer en ny gryning av hopp snart att stiga! Må man välja freden, och sluta spänna sina muskler inför människor som lider. Jag ber er, låt oss inte vänja oss vid krig, låt oss alla förbinda oss i att ropa på freden, från balkongerna och på gatorna! De som bär nationernas ansvar, lyssna till folkens rop på fred. Hör den rädda frågan som ställdes av forskare för nästan sjuttio år sedan: "Kommer vi att förinta mänskligheten, eller kommer mänskligheten att kunna sluta kriga?" (Russell-Einstein-manifestet, 9 juli 1955).

I mitt hjärta bär jag alla de många ukrainska offren, miljontals flyktingar och internflyktingar, de splittrade familjerna, de äldre som lämnats ensamma, de trasiga liven och de raserade städerna. Jag bär blickarna hos barnen som har blivit föräldralösa och flyr kriget. När vi ser på dem kan vi inte låta bli att höra deras smärtsamma rop, tillsammans med de många andra barn som lider över hela världen: de som dör av hunger eller brist på vård, de som är offer för övergrepp och våld och de som nekats rätten att födas.

I krigets smärta finns det också hoppfulla tecken, som de många familjer och samhällen som öppnar sina dörrar och välkomnar migranter och flyktingar i hela Europa. Må dessa många välgörenhetshandlingar bli till en välsignelse för våra samhällen, ibland fördärvade av så mycket själviskhet och individualism, och hjälpa dem bli välkomnande för alla.

Må konflikten i Europa göra oss mer lyhörda inför andra situationer av spänning, lidande och smärta, i alltför många regioner i världen, som vi inte får eller vill glömma.

Må det bli fred i Mellanöstern, härjat i år av splittringar och konflikter. Låt oss på denna härliga dag be om fred för Jerusalem och de som älskar staden (jfr Ps 121 [122]), kristna, judar och muslimer. Må israeler, palestinier och alla invånare i den heliga staden, tillsammans med pilgrimer, uppleva fredens skönhet, leva i syskonskap och fritt få tillgång till de heliga platserna i ömsesidig respekt för var och ens rättigheter.

Ge fred och försoning till folken i Libanon, Syrien och Irak, och i synnerhet till alla kristna samfund som lever i Mellanöstern.

Må det bli fred även i Libyen, som efter år av spänningar har funnit stabilitet, och för Jemen, som lider under en bortglömd konflikt med ständiga offer: vapenvilan som undertecknades de senaste dagarna kan återställa befolkningens hopp.

Vi ber den uppståndne Herren om försoningens gåva för Myanmar, där ett dramatiskt scenario av hat och våld består; och för Afghanistan, där farliga sociala spänningar inte lättar och där en dramatisk humanitär kris plågar befolkningen.

Må det bli fred på den afrikanska kontinenten, så att exploateringen upphör, liksom terrorattackerna - särskilt i Sahelområdet – och låt freden blir konkret i folkens syskonskap. Må Etiopien, drabbat av en allvarlig humanitär kris, återupptäcka dialogens och försoningens väg, och må våldet uppföra i Demokratiska republiken Kongo. Be för och visa folken i östra Sydafrika solidaritet, där förödande översvämningar har drabbat befolkningarna.

Må den uppståndne Kristus hjälpa befolkningarna i Latinamerika, där de sociala villkoren har förvärrats, i dessa svåra tider av pandemi, med ökad brottslighet, våld, korruption och narkotikahandel.

Vi ber den uppståndne Herren leda den katolska kyrkan i Kanada på försoningens väg, tillsammans med ursprungsfolken. Må den uppståndne Kristi Ande läka såren från det förflutna och leda allas hjärtan i sökandet efter sanning och syskonskap.

Kära bröder och systrar, varje krig för med sig efterverkningar som involverar hela mänskligheten: allt från sorg till flyktingars drama, den ekonomiska krisen och livsmedelskrisen som vi redan kan se tecken på. Inför de fortsatta tecknen på krig, och livets många smärtsamma nederlag, uppmanar Kristus, som har segrat över synden, rädslan och döden, oss att inte ge efter för ondska och våld. Låt oss övervinnas av Kristi frid! Fred är möjlig, fred är en plikt, fred är allas primära ansvar!